Förra inlägget handlade om det progressiva intervallpasset 3-2-1 km där jag utgår från en på förhand uppgjord fartskiss och sedan försöka matcha den. Jag fortsätter träna luststyrt - springer helt enkelt precis vad jag känner för för dagen - och det innebär att den här veckan har det hittills blivit tre intervallpass.
Igår sprang jag till Södertälje IP på lunchen och sprang en intervallstege. Ett pass som ger samma mängd mängd på 6 km snabb löpning men där upplägget är helt annorlunda, 200-400-600-800-1000-1000-800-600-400-200m, 1 min gåvila rakt igenom. Här går det inte att köra progressivt som i förra inlägget - då orkar man inte den här stegen utan här gäller det att inte rusa iväg för fort på de första korta för att orka med mittenpartiet av passet innan distansen blir kortare igen. Tänket på det här passet är också tvärtemot förra inlägget. Här finns ingen skiss utan här styr känslan helt och tiden får bli vad den blir.
Fokus igår var inte att springa på max utan att springa avslappnat, med ett högt och snabbt steg och jobba effektivt och avslappnat med axlar och armar och att orka hålla högre fart på andra halvan av passet när distanserna blir kortare och kortare. Den här typen av dubbelstegar där distansen först ökar för att sedan minska springer jag inte så ofta, oftast springer jag istället fallande stegar i ökande fart, där distansen blir kortare och kortare. Det här passet kan såklart springas överallt, på väg, på cykelbana, på stig men jag springer det gärna på bana. Vissa gillar inte alls att träna på bana men jag ser bara fördelar, det är flackt, underlaget är snabbt, sträckan blir exakt och fånigt nog känner man sig lite proffsigare där man springer varv efter varv. Har du en friidrottsbana i närheten av där du bor? Om du inte provat att springa där, gör det!
Så här såg mitt pass ut
![]()
Igår sprang jag till Södertälje IP på lunchen och sprang en intervallstege. Ett pass som ger samma mängd mängd på 6 km snabb löpning men där upplägget är helt annorlunda, 200-400-600-800-1000-1000-800-600-400-200m, 1 min gåvila rakt igenom. Här går det inte att köra progressivt som i förra inlägget - då orkar man inte den här stegen utan här gäller det att inte rusa iväg för fort på de första korta för att orka med mittenpartiet av passet innan distansen blir kortare igen. Tänket på det här passet är också tvärtemot förra inlägget. Här finns ingen skiss utan här styr känslan helt och tiden får bli vad den blir.
Fokus igår var inte att springa på max utan att springa avslappnat, med ett högt och snabbt steg och jobba effektivt och avslappnat med axlar och armar och att orka hålla högre fart på andra halvan av passet när distanserna blir kortare och kortare. Den här typen av dubbelstegar där distansen först ökar för att sedan minska springer jag inte så ofta, oftast springer jag istället fallande stegar i ökande fart, där distansen blir kortare och kortare. Det här passet kan såklart springas överallt, på väg, på cykelbana, på stig men jag springer det gärna på bana. Vissa gillar inte alls att träna på bana men jag ser bara fördelar, det är flackt, underlaget är snabbt, sträckan blir exakt och fånigt nog känner man sig lite proffsigare där man springer varv efter varv. Har du en friidrottsbana i närheten av där du bor? Om du inte provat att springa där, gör det!
Så här såg mitt pass ut
