Igår sprang jag sista nyckelpasset inför Lidingö. En lätt förkylningskänning på morgonen fick mig att fundera på att ställa in eller köra ett lättare pass men under förmiddagens kändes det bättre och jag sprang passet som planerat, 15km distans i 4:30-fart men det var de två riktigt kuperade varven på 4,3 km i Oxvreten som var det egentliga passet, resten var upp-och nerjogg. Farten något högre än tänkt Lidingöloppsfart, 4:19-fart på första och 4:17-fart på andra men jag fick slita en hel del och den där "pang-känslan" jag haft på flera andra pass i spåret i sommar infann sig aldrig.
Efter passet, en riktigt varm dusch, på med varma ullstrumpor och fötterna i "gubbtofflorna" för att slippa exponeras för höstkalla golv, varm dryck, en varm tröja och bra med sömn och idag känns det mycket bättre!
Träningen är därmed gjord, imorgon ett lättare terrängintervallpass, bara 3x1200m med generös vila enbart för att få en bra känsla i rätt fart. Utan att riktigt veta vad som väntar har jag förberett mig så gott jag kunnat, jag har kutat 18 varv i sommar på det här kuperade spåret, blandat med andra terrängpass i skogen, sprungit flera långpass under sensommaren även om det nu är några veckor sedan men halvmaran förra helgen var också ett långpass och ett snabbt sådant. Sprungit backiga distanspass och backintervaller varvat med lite snabbare löpning nu i september.
Jag tror mycket på specifik träning, att träna många kilometer i den tänka tävlingsfarten på underlag och kupering som påminnner om tävlingsbanan. Spåret hemma ÄR riktigt tufft trots att det bara är 4,3km långt. De sex backarna på varje varv är både branta och långa och med ytterligare några småknixar ges bara ett kort parti för återhämtning. Jag vet inte vad som väntar på lördag som sagt men jag litar på min löparkompis David när han säger att vårt spår är riktigt bra Lidingöträning och jag hoppas jag kommer bli positivt överraskad av banprofilen istället för chockad över hur tufft det är! Det finns inga genvägar, inga hjälpmedel, inga appar. Det är bara att tillryggalägga milen! "Just put in the miles". Jag är förberedd och och jag är redo!
![]()
Efter passet, en riktigt varm dusch, på med varma ullstrumpor och fötterna i "gubbtofflorna" för att slippa exponeras för höstkalla golv, varm dryck, en varm tröja och bra med sömn och idag känns det mycket bättre!
Träningen är därmed gjord, imorgon ett lättare terrängintervallpass, bara 3x1200m med generös vila enbart för att få en bra känsla i rätt fart. Utan att riktigt veta vad som väntar har jag förberett mig så gott jag kunnat, jag har kutat 18 varv i sommar på det här kuperade spåret, blandat med andra terrängpass i skogen, sprungit flera långpass under sensommaren även om det nu är några veckor sedan men halvmaran förra helgen var också ett långpass och ett snabbt sådant. Sprungit backiga distanspass och backintervaller varvat med lite snabbare löpning nu i september.
 |
| Påtagligt nöjd pappa, påtagligt otålig fotograf (dotter) som tycker pappa är pinsam som vill ha lite egobilder till bloggen. |
