Här råder ingen Post Marathon Depression! Eftersom jag bestämde mig för att springa först ett par dagar före Vintermarathon finns heller ingen tomhet efteråt, bara glädje och inspiration för fortsatt löpning! Jag har varit lite uppe i varv på kvällarna och haft svårt att somna, loppet sitter på näthinnan och sekvenser från loppet spelas på repeat i mitt huvud utan att jag kan påverka det.
Jag har fått massor av otroligt fina kommentarer, här är en från Jogg.se: "Jag såg dig springa förbi mig en knapp kilometer innan mål: Det såg otroligt lätt och fint ut och jag minns att jag var blandat avundsjuk och imponerad över att du såg så glad och fräsch ut efter 41km :-)"
Glad visst men fräsch känner jag inte igen vid 41km, haha! Nog visste jag där att det skulle bli ett rejält PB men jag vet också hur jag kämpade med tröttheten steg för steg på väg mot målet men roligt såklart att jag i andras ögon såg pigg ut.
Fysiskt är det fascinerande hur fräsch jag varit efter loppet, visst gjorde det ont att sova första natten och visst har jag varit stel i utsida höft och öm i framsida lår och vader. Jag hade nog ändå kunnat återhämtningjogga redan i söndags. Nu gjorde jag inte det utan avvaktade. I måndags kväll körde jag lite foam roller och det gjorde gott. Så effektivt blev det väl inte eftersom Nora som är tre år, bredvid mig lekte båt på foam rollern, låg på mage och ramlade av under skrattsalvor, "rulla mera, rulla mera". Igår drog jag igång löpningen igen, 8 km lätt jogg i pratfart på lunchen ihop med David och jag kommer köra några korta, och lätta pass till den här veckan ihop med foam roller, höftstyrka, stretch och rörlighet för att både hålla igång och komma igång igen. Sedan blir det ett maxtest på 5000m bana på söndag...haha, skojar bara.
Det blev ju veteran DM-guld i M40 också då jag debuterade för min nya klubb, Stockholm Långdistansklubb. Jag sprang otroligt jämnt och för första gången med negativ split, dvs en snabbare andra halva, på maraton, 1:28:35 halvvägs ger 1:28:28 på andra halvan med 2:57:02 i mål. Jag startade något snabbare än 4:15 för att springa lite långsammare mellan 21-28 km för att sedan öka igen från ca 32-34 km och hela vägen in i mål, en rakt igen fantastiskt känsla!!
Att jag sprang så bra får mig också att fundera över detta med träningen inför marathon. Jag brukar rekommendera regelbundna långpass och t ex åtminstone ett långpass i månaden på 30km eller längre några månader innan loppet. Men jag inser alltmer att total veckovolym också är viktigt, och jag har snittat närmare fem mil i veckan under hela hösten och är väldigt bra genomtränad just nu vilket också den rekordsnabba återhämtningen tyder på. För att förhindra att det här inlägget blir för långt måste jag nog återkomma mer till detta framöver och hur det påverkar framtida marathonförberedelser men en sak är klar. En spontan start som gick så här bra minskade drastiskt min respekt för distansen, 42,2km kräver sin tribut och ska inte tas alltför lättvindigt men är man bara ordentligt tränad och här ska man naturligtvis bara jämföra med sin egen vanliga träning så finns ingen anledning till överdriven fruktan för distansen heller.
Jag har fått massor av otroligt fina kommentarer, här är en från Jogg.se: "Jag såg dig springa förbi mig en knapp kilometer innan mål: Det såg otroligt lätt och fint ut och jag minns att jag var blandat avundsjuk och imponerad över att du såg så glad och fräsch ut efter 41km :-)"
Glad visst men fräsch känner jag inte igen vid 41km, haha! Nog visste jag där att det skulle bli ett rejält PB men jag vet också hur jag kämpade med tröttheten steg för steg på väg mot målet men roligt såklart att jag i andras ögon såg pigg ut.
Fysiskt är det fascinerande hur fräsch jag varit efter loppet, visst gjorde det ont att sova första natten och visst har jag varit stel i utsida höft och öm i framsida lår och vader. Jag hade nog ändå kunnat återhämtningjogga redan i söndags. Nu gjorde jag inte det utan avvaktade. I måndags kväll körde jag lite foam roller och det gjorde gott. Så effektivt blev det väl inte eftersom Nora som är tre år, bredvid mig lekte båt på foam rollern, låg på mage och ramlade av under skrattsalvor, "rulla mera, rulla mera". Igår drog jag igång löpningen igen, 8 km lätt jogg i pratfart på lunchen ihop med David och jag kommer köra några korta, och lätta pass till den här veckan ihop med foam roller, höftstyrka, stretch och rörlighet för att både hålla igång och komma igång igen. Sedan blir det ett maxtest på 5000m bana på söndag...haha, skojar bara.
 |
| "Skumrulle alltså...nja, vi är väldigt skeptiska..." |
 |
| Fick hem ett klubblinne först efter loppet. Dock i för stor storlek. |
Att jag sprang så bra får mig också att fundera över detta med träningen inför marathon. Jag brukar rekommendera regelbundna långpass och t ex åtminstone ett långpass i månaden på 30km eller längre några månader innan loppet. Men jag inser alltmer att total veckovolym också är viktigt, och jag har snittat närmare fem mil i veckan under hela hösten och är väldigt bra genomtränad just nu vilket också den rekordsnabba återhämtningen tyder på. För att förhindra att det här inlägget blir för långt måste jag nog återkomma mer till detta framöver och hur det påverkar framtida marathonförberedelser men en sak är klar. En spontan start som gick så här bra minskade drastiskt min respekt för distansen, 42,2km kräver sin tribut och ska inte tas alltför lättvindigt men är man bara ordentligt tränad och här ska man naturligtvis bara jämföra med sin egen vanliga träning så finns ingen anledning till överdriven fruktan för distansen heller.