Jag har tagit julledigt från bloggandet redan märker jag. Till viss del beror det på att det inte finns så mycket träning att skriva om. Jag var sliten i fredags och hade lite ont i ljumsken av någon anledning. Hade väskan packad för lunchträning men trött och helt osugen på träning ställde jag in passet och tog en oplanerad vilodag istället. Att det var mycket att göra på min sista arbetsdag bidrog också. I lördags vilade jag också och det var planerat. Jag har med tiden lärt mig när jag bör lyssna på kroppen och när jag kan strunta i vad den säger till mig. I fredags var det läge att lyssna!
I veckan filmade jag mitt löpsteg när jag sprang kort på löpband (försök att bortse från den bedrövliga musiken i bakgrunden). En viss pronation ses på höger i avslutsfasen av steget, något jag vet om och sett tidigare på film medans vänster ser helt neutralt ut. Jag tror jag att jag eventuellt har en liten benlängdsskillnad och inbillar mig också att det känns som om kontakttiden på vänster ben är något längre än på höger ben men det kanske ändå bara är inbillning. Pronation är normalt (kroppens egen stötdämpning) och då jag är skadefri saknar det praktisk betydelse men det är ju av teoretiskt intresse för en löparnörd som jag. Om jag filmar någon mera gång ska jag prova i lite olika farter och inte bara i 5 min/km som här. Jag ska också be någon annan filma från lite olika vinklar någon gång.
Passet jag hade tänkt springa i fredags var veckans andra kvalitétspass efter fyrahundringarna i tisdags, 5 km snabbdistans i milfart. Det vill säga min önskade milfart för att komma under 37 minuter vilket är mitt mål 2014. Det betyder 3:42 min/km och översatt till bana betyder det 1:29 per varv och 18:30 på 5 km, vilket var mitt riktmärke men jag sparar det passet till senare. Igår var vi i Enköping hos svärföräldrarna men istället för 5 km på bana sprang jag en 6km lugn morgonjogg ihop med min fru och avslutade med ett par kilometer fartlek med tre trehundringar ner till ca 3:30-fart utan några känningar från ljumsken eller någon annanstans.
I veckan filmade jag mitt löpsteg när jag sprang kort på löpband (försök att bortse från den bedrövliga musiken i bakgrunden). En viss pronation ses på höger i avslutsfasen av steget, något jag vet om och sett tidigare på film medans vänster ser helt neutralt ut. Jag tror jag att jag eventuellt har en liten benlängdsskillnad och inbillar mig också att det känns som om kontakttiden på vänster ben är något längre än på höger ben men det kanske ändå bara är inbillning. Pronation är normalt (kroppens egen stötdämpning) och då jag är skadefri saknar det praktisk betydelse men det är ju av teoretiskt intresse för en löparnörd som jag. Om jag filmar någon mera gång ska jag prova i lite olika farter och inte bara i 5 min/km som här. Jag ska också be någon annan filma från lite olika vinklar någon gång.
Passet jag hade tänkt springa i fredags var veckans andra kvalitétspass efter fyrahundringarna i tisdags, 5 km snabbdistans i milfart. Det vill säga min önskade milfart för att komma under 37 minuter vilket är mitt mål 2014. Det betyder 3:42 min/km och översatt till bana betyder det 1:29 per varv och 18:30 på 5 km, vilket var mitt riktmärke men jag sparar det passet till senare. Igår var vi i Enköping hos svärföräldrarna men istället för 5 km på bana sprang jag en 6km lugn morgonjogg ihop med min fru och avslutade med ett par kilometer fartlek med tre trehundringar ner till ca 3:30-fart utan några känningar från ljumsken eller någon annanstans.
Idag har jag också hunnit ut en runda, den kraftiga blåsten bjöd på en slags naturlig fartlek och gjorde att ansträngningen åkte jojo, 16 km i 4:17 min/km med två avslutade km strax under 4 min/km blev det i alla fall. Ett bra pass och precis som jag tänkt, ganska snabb löpning utan att för den skull vara ett kvalitetspass. Jag gissar att det kommer fortsätta ungefär så här på årets sista vecka, mestadels lugn löpning med lite högre fart när lusten att springa fort finns där, vilket den ju gör ganska ofta hos mig. Jag har inga mål kvar i år och har också redan sprungit mer än förra året.
I övrigt råder frid och lugn och hela familjen ser fram emot julhelgen. Nora som är tre år går "all in" på det mesta och även tonåringen verkar ovanligt förväntansfull. Det här blir sista blogginlägget innan julhelgen så jag passar såklart på att önska er alla en riktig God Jul så hörs vi i mellandagarna!
