Om början av veckan karakteriserades av lite mindre löpning blev veckoslutet precis tvärtom, riktigt riktigt bra pass i hög kvalitét!
I torsdags fick jag hem ett par skor - mellanmodellen Speed - från Salming. Jag har följt dem mot lansering med spänning och gillar konceptet med deras fokus på "Natural Running" och har fått skorna av dem. Dessutom gillar jag att ett svenskt märke vågar slå sig in med en tydlig idé på en marknad där konkurrensen är riktigt hård! Med skorna följer ett häfte där det förutom reklam för skor och kläder också finns material om löpteknik. Inget revolutionerande på något sätt - kadens, hållning, landning, armföring men förpackat på ett sätt som tilltalar mig och överfört från tänk till ritbordet och till lätta, snabba skor med låg drop.
Första passet blev en fartlek på dryga milen som gick klart snabbare än jag tänkt mig. Jag ville egentligen ta det ganska lugnt eftersom jag dagen efter, i fredags, sprang 6x1000m på löpband på lunchen, tre tusingar i 3:30 min/km och tre tusingar i 3:20 min/km med 60-90 sek gåvila och 1% motlut på bandet. Ett relativt kontrollerat pass trots den höga farten.
Igår var min plan att springa lång marafart på ben som redan var lite slitna. Jag gruvade mig lite innan passet som var planerat till ca 15-18 km i 4:10-fart. Det hade jag inte behövt göra...Efter 1,5 km uppvärmning drog jag iväg på en ganska flack runda och ganska snart hamnade farten runt och strax under 4 min/km. Tänkte bryta av med joggvila och förvandla passet till marafartsintervaller men körde på då det kändes kontrollerat. Andra halvan bjöd på mera kupering men jag höll farten och även om jag blev trött i backarna återhämtade jag mig på flacka partier. Farten låg stabilt på 3:58 min/km och med en fartökning på trötta ben kunde jag väldigt nöjd och väldigt trött summera 17 km i 3:57 min/km. Ett mycket fint formbesked!
Jag får ibland frågan hur jag orkar pressa mig så här. Svaret är att det handlar om tydliga målbilder som motiverar mig samt att jag tycker det är roligt att springa fort! Jag känner mig stark och extra levande när jag springer fort och här-och-nu på ett sätt som den lätta distanslöpningen - som jag också uppskattar - inte ger mig. Det är inte svårare än att jag helt enkelt älskar variationen och att enbart springa lätta, sköna distanspass skulle tråka ut mig!
Sedan det här med målbilder...uppenbarligen är jag i kanonform just nu och frågan är vad jag sikta på i Stockholm 31/5? Ca 4:10'/km eller 2:55 kanske är ett för lågt mål? Jag kanske ska våga spänna bågen och gå för 2:50 vilket är 4:02 min/km. Ett klart tuffare mål! Att komma in på Mackans lista vore fantastiskt! Hade jag sänkt farten i lördags med 5 sek/km hade det känns kontrollerat! Sedan är det ju så att väder, vind och dagsform på tävlingsdagen avgör mycket mer än jag kan kontrollera. Att våga hoppas på vindstilla och åtta grader som var perfekt på Vintermaran, det är nog för mycket begärt. Jaja, jag har ju drygt åtta veckor på mig att fundera över målsättningar och drygt åtta veckor att träna vidare på.
Det är inte svårt att motivera mig till löpning just nu!
 |
| Vårglad, färgglad löpare! |
Första passet blev en fartlek på dryga milen som gick klart snabbare än jag tänkt mig. Jag ville egentligen ta det ganska lugnt eftersom jag dagen efter, i fredags, sprang 6x1000m på löpband på lunchen, tre tusingar i 3:30 min/km och tre tusingar i 3:20 min/km med 60-90 sek gåvila och 1% motlut på bandet. Ett relativt kontrollerat pass trots den höga farten.
Igår var min plan att springa lång marafart på ben som redan var lite slitna. Jag gruvade mig lite innan passet som var planerat till ca 15-18 km i 4:10-fart. Det hade jag inte behövt göra...Efter 1,5 km uppvärmning drog jag iväg på en ganska flack runda och ganska snart hamnade farten runt och strax under 4 min/km. Tänkte bryta av med joggvila och förvandla passet till marafartsintervaller men körde på då det kändes kontrollerat. Andra halvan bjöd på mera kupering men jag höll farten och även om jag blev trött i backarna återhämtade jag mig på flacka partier. Farten låg stabilt på 3:58 min/km och med en fartökning på trötta ben kunde jag väldigt nöjd och väldigt trött summera 17 km i 3:57 min/km. Ett mycket fint formbesked!
Jag får ibland frågan hur jag orkar pressa mig så här. Svaret är att det handlar om tydliga målbilder som motiverar mig samt att jag tycker det är roligt att springa fort! Jag känner mig stark och extra levande när jag springer fort och här-och-nu på ett sätt som den lätta distanslöpningen - som jag också uppskattar - inte ger mig. Det är inte svårare än att jag helt enkelt älskar variationen och att enbart springa lätta, sköna distanspass skulle tråka ut mig!
Sedan det här med målbilder...uppenbarligen är jag i kanonform just nu och frågan är vad jag sikta på i Stockholm 31/5? Ca 4:10'/km eller 2:55 kanske är ett för lågt mål? Jag kanske ska våga spänna bågen och gå för 2:50 vilket är 4:02 min/km. Ett klart tuffare mål! Att komma in på Mackans lista vore fantastiskt! Hade jag sänkt farten i lördags med 5 sek/km hade det känns kontrollerat! Sedan är det ju så att väder, vind och dagsform på tävlingsdagen avgör mycket mer än jag kan kontrollera. Att våga hoppas på vindstilla och åtta grader som var perfekt på Vintermaran, det är nog för mycket begärt. Jaja, jag har ju drygt åtta veckor på mig att fundera över målsättningar och drygt åtta veckor att träna vidare på.
Det är inte svårt att motivera mig till löpning just nu!