En snabb resultatuppdatering. En längre rapport kommer senare i veckan såklart!
Dagens Stockholm Marathon slutade med en 142:a plats och tiden 2:50:43 efter ett jämnt disponerat lopp där jag verkligen gav mig själv chansen att nå min drömgräns på 2:50. Jag nådde inte riktigt ända dit på riktigt trötta ben - flåset upplevde jag aldrig som begränsande idag - men kom så nära nära. Jag är så glad, stolt och nöjd att jag gav mig själv chansen och sprang så bra! Publikstödet runt banan till just mig idag var magiskt, jag var helt övertygad om att det sprang någon annan Staffan i närheten efter alla hejarop men nej, så många så många hejade på just mig. Jag är rörd!
![]()
Passerade halvvägs på 1:25 och lyckades nästan hålla tempo in i mål! Nere vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården kunde jag inte hålla mig från att lattja med publiken, applådera och göra tummen upp och gensvaret när man som idag springer så här långt fram och det är så glest mellan löpare - Ståpäls skulle Gunde ha sagt!! Det kostade några sekunder och lite trötthet men var så värt det!! Loppet slutade i tårar på Stockholms Stadion, glädetårar that is och jag kunde inte sluta le på Östermalms IP eller på tunnelbanan och leendet sitter där än och kommer sitta kvar länge länge!
Nu efteråt efter ett glas rött och snart en kall öl med nära och kära är jag rätt fräsch, precis som efter Vintermaran, det betyder inte att det fanns mera att ge idag utan att jag först nu är tillräckligt bra tränad för att springa marathon jämnt och bra jämfört med mina första marathonlopp 2008-2009.
Till att som hejade och hälsade idag, på distans via telefoner och datorer, på plats under loppet, före och efter! Stort stort tack!
Dagens Stockholm Marathon slutade med en 142:a plats och tiden 2:50:43 efter ett jämnt disponerat lopp där jag verkligen gav mig själv chansen att nå min drömgräns på 2:50. Jag nådde inte riktigt ända dit på riktigt trötta ben - flåset upplevde jag aldrig som begränsande idag - men kom så nära nära. Jag är så glad, stolt och nöjd att jag gav mig själv chansen och sprang så bra! Publikstödet runt banan till just mig idag var magiskt, jag var helt övertygad om att det sprang någon annan Staffan i närheten efter alla hejarop men nej, så många så många hejade på just mig. Jag är rörd!
Passerade halvvägs på 1:25 och lyckades nästan hålla tempo in i mål! Nere vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården kunde jag inte hålla mig från att lattja med publiken, applådera och göra tummen upp och gensvaret när man som idag springer så här långt fram och det är så glest mellan löpare - Ståpäls skulle Gunde ha sagt!! Det kostade några sekunder och lite trötthet men var så värt det!! Loppet slutade i tårar på Stockholms Stadion, glädetårar that is och jag kunde inte sluta le på Östermalms IP eller på tunnelbanan och leendet sitter där än och kommer sitta kvar länge länge!
Nu efteråt efter ett glas rött och snart en kall öl med nära och kära är jag rätt fräsch, precis som efter Vintermaran, det betyder inte att det fanns mera att ge idag utan att jag först nu är tillräckligt bra tränad för att springa marathon jämnt och bra jämfört med mina första marathonlopp 2008-2009.
Till att som hejade och hälsade idag, på distans via telefoner och datorer, på plats under loppet, före och efter! Stort stort tack!
 |
| Foto: Carl Wistedt som jag strax efter att bilden är tagen fick en trevlig pratstund med! |