Med några mil i benen efter förkylningsuppehållet är jag på gång igen! I onsdags 11 km lugn distans på kvällen, igår kväll en fartlek på 10 km över min förmåga för tillfället. Idag var jag också ute och kutade på lunchen, 10km på ganska tunga ben men med en försiktig farthöjning ner till marathonfart på sista kilometern och ett tufft, brant backdrag på ca 150m som avslutning.
"Över min förmåga" på torsdagens fartlek innebär att det blev lite för tufft och att jag fick ta några gångpauser efter de korta, snabbare fartökningarna. Marafart går helt OK och ganska lätt, 4 min/km går också OK om än inte lika lätt som under "säsong" men de korta, snabba fartökningarna blev lite för tuffa det saknades både lite flås och lite koordination. Nåväl, det vore konstigt om sex dagars förkylning med halsont inte satte sina spår och dessutom har inte fokus legat på kvalitétspassen den senaste tiden!
Det ganska varma, fuktiga väder som råder tycker jag faktiskt är trevligt att springa i, tids nog blir det snö. minusgrader och halt ändå, var så säkra! Rätt många som var ute och sprang hemma i veckan också, både en bekant löpare jag mött många gånger och som jag brukar hälsa på i ett slags samförstånd och andra löpare vars tempo och löpstil skvallrade om att de inte sprungit lika länge.
Jag tävlar inte när jag tränar vilket betyder att jag inte ökar farten för att "vinna över" en annan löpare framför mig. Nu håller jag ofta en något högre fart än andra löpare där jag bor varför jag brukar passera förr eller senare ändå. Igår sprang jag förbi en kille som såg ut att ha det rätt tungt i motvinden, han fick ett kort "bra jobbat" när jag passerade när jag passerat honom en bit hörde jag hur han ropade åt mig: "Fan, vad det ser lätt ut..." och ett leende spred sig över mitt ansikte.
Här är en annan kille där det ser ut att gå väldigt lätt, dessutom i en fart bra mycket snabbare än jag orkar hålla någon längre sträcka. Kolla hållningen, hans "core" och Soleus-muskel i vaden måste vara gjorda av stål för att orka hålla det löpsteget i den farten i ett helt marathon! Vackert!
Trevlig helg!
"Över min förmåga" på torsdagens fartlek innebär att det blev lite för tufft och att jag fick ta några gångpauser efter de korta, snabbare fartökningarna. Marafart går helt OK och ganska lätt, 4 min/km går också OK om än inte lika lätt som under "säsong" men de korta, snabba fartökningarna blev lite för tuffa det saknades både lite flås och lite koordination. Nåväl, det vore konstigt om sex dagars förkylning med halsont inte satte sina spår och dessutom har inte fokus legat på kvalitétspassen den senaste tiden!
Det ganska varma, fuktiga väder som råder tycker jag faktiskt är trevligt att springa i, tids nog blir det snö. minusgrader och halt ändå, var så säkra! Rätt många som var ute och sprang hemma i veckan också, både en bekant löpare jag mött många gånger och som jag brukar hälsa på i ett slags samförstånd och andra löpare vars tempo och löpstil skvallrade om att de inte sprungit lika länge.
Jag tävlar inte när jag tränar vilket betyder att jag inte ökar farten för att "vinna över" en annan löpare framför mig. Nu håller jag ofta en något högre fart än andra löpare där jag bor varför jag brukar passera förr eller senare ändå. Igår sprang jag förbi en kille som såg ut att ha det rätt tungt i motvinden, han fick ett kort "bra jobbat" när jag passerade när jag passerat honom en bit hörde jag hur han ropade åt mig: "Fan, vad det ser lätt ut..." och ett leende spred sig över mitt ansikte.
Här är en annan kille där det ser ut att gå väldigt lätt, dessutom i en fart bra mycket snabbare än jag orkar hålla någon längre sträcka. Kolla hållningen, hans "core" och Soleus-muskel i vaden måste vara gjorda av stål för att orka hålla det löpsteget i den farten i ett helt marathon! Vackert!
Trevlig helg!