Lite glesare mellan inläggen just nu. Har inte haft så mycket att skriva om och dessutom är det både en fantastisk och hektisk tid så här års och jag har varit extra trött även om det säkert delvis också beror på urladdningen på Stockholm marathon. I vardagen tänker jag ibland inte så mycket på att jag har fyra barn utan det rullar på, även om det ofta är ganska intensivt och jag har noll kvällar där jag bara slappar i soffan. Slappa i soffan är heller ingenting jag vill ägna mig åt men nu känner jag att jag behöver ta det lite lugnare i alla fall.
Maj och juni är en extra hektisk period, det är sommaravslutningar på barnens aktiviteter, utflykter med skola och dagis som kräver lunchmatsäckar, mycket på jobbet, förberedelser inför skolavslutning utöver allt vanligt. Jag försöker att prioritera och säger nej till en del saker vilket är tråkigt men ibland nödvändigt. Försöker ändå ta vara på ljuset - igår kväll var det rent magiskt! - och vara ute även om det vissa kvällar bara innebär en stund på studsmattan med barnen sent på kvällen, att gå en kort promenad runt kvarteret eller att som igår kasta lite frisbee på gräsmattan.
Träningen då? Jodå, den får ta lite plats och nu håller jag igång ungefär varannan dag med lättare löpning, det går fortfarande rätt tungt men jag gör mig ingen brådska! Kanske har jag trots allt en light-variant av lite Post Marathon Blues för jag har känt en tomhet vad gäller träningen men tar det som ett tecken på att även huvudet behöver återhämtning. Avslutade i alla fall ett lättare distanspass häromkvällen med två snabbare kilometer strax under 4 min/km och det gick vägen och igår kväll beslutade jag mig hastigt för att springa under sonens fotbollsträning och sprang två varv i vårt väldigt kuperade motionsspår Oxvreten. Första varvet väldigt lugnt med sällskap och andra varvet själv i högre fart och då började det kännas riktigt riktigt bra igen!
Den lugna träningen kommer fortsätta ca en vecka till. Efter tidigare maror har jag känt en tydlig formtopp och jag hoppas framkalla den även i år genom att ta det lite lugnare nu. Först fram emot mitten av nästa vecka är planen att börja köra lite kvalité igen! Apropå Stockholm Marathon så tänker jag knyta ihop bloggsäcken genom att skriva ett inlägg där jag ska försöka gå igenom varför jag tror jag utvecklats och nu sprang sex minuter snabbare än på Vintermarathon i höstas! Stay tuned!
Maj och juni är en extra hektisk period, det är sommaravslutningar på barnens aktiviteter, utflykter med skola och dagis som kräver lunchmatsäckar, mycket på jobbet, förberedelser inför skolavslutning utöver allt vanligt. Jag försöker att prioritera och säger nej till en del saker vilket är tråkigt men ibland nödvändigt. Försöker ändå ta vara på ljuset - igår kväll var det rent magiskt! - och vara ute även om det vissa kvällar bara innebär en stund på studsmattan med barnen sent på kvällen, att gå en kort promenad runt kvarteret eller att som igår kasta lite frisbee på gräsmattan.
Träningen då? Jodå, den får ta lite plats och nu håller jag igång ungefär varannan dag med lättare löpning, det går fortfarande rätt tungt men jag gör mig ingen brådska! Kanske har jag trots allt en light-variant av lite Post Marathon Blues för jag har känt en tomhet vad gäller träningen men tar det som ett tecken på att även huvudet behöver återhämtning. Avslutade i alla fall ett lättare distanspass häromkvällen med två snabbare kilometer strax under 4 min/km och det gick vägen och igår kväll beslutade jag mig hastigt för att springa under sonens fotbollsträning och sprang två varv i vårt väldigt kuperade motionsspår Oxvreten. Första varvet väldigt lugnt med sällskap och andra varvet själv i högre fart och då började det kännas riktigt riktigt bra igen!
Den lugna träningen kommer fortsätta ca en vecka till. Efter tidigare maror har jag känt en tydlig formtopp och jag hoppas framkalla den även i år genom att ta det lite lugnare nu. Först fram emot mitten av nästa vecka är planen att börja köra lite kvalité igen! Apropå Stockholm Marathon så tänker jag knyta ihop bloggsäcken genom att skriva ett inlägg där jag ska försöka gå igenom varför jag tror jag utvecklats och nu sprang sex minuter snabbare än på Vintermarathon i höstas! Stay tuned!