Av alla träningspass tycker jag fallande intervallstegar i ökande fart är de roligaste passen och även de går att variera i det oändliga. Igår på lunchen körde jag ett sådant pass på bana. Idiotiskt kanske på årets varmaste dag och nästan vindstilla men genom att slita av mig linnet och springa i bar överkropp och tunna splitshorts och ha en flaska kallt vatten som jag kylde keps, hår och nacke med gick det bra fast värmen var ganska obarmhärtig och kändes som en bastu på Bergshamra IP.
![]()
![]()
Det gick tungt till en början och kändes fullt rimligt att avbryta passet på de inledande åttahundringarna men efterhand blev känslan allt bättre. Körde 1 min gåvila och 2 min serievila mellan sträckbytena. Planen var 6x800 m först men det blev för tufft så jag ändrade till fyra av varje sträcka istället! När jag var klar vilade jag lite extra och hade krafter kvar så då körde jag en serie till som skulle gå mera i flytfart utan att trycka på det där lilla extra och konstigt nog gick sträckorna då fortast på hela passet! Det blev till slut ett riktigt bra pass, 4x600-400-200 m+800-400-200 m 1'v 2'sv, med totalt sju kilometer i farter mellan 3:38-2:45 min/km. Vad jag behöver nu är lite piggare ben som inte surnar så snabbt vilket semestern med lite fler vilodagar kommer ge och några snabbdistanser där jag förhoppningsvis får en boost av att klara att hålla fart en lite längre sträcka. Då borde förutsättningarna finnas för sub 37 på 10 km senare i sommar!
Ikväll blir det nog ett kvällsdopp igen. Så här dags på året öppnar jag alla sinnen på vid gavel och spelar allting i HD-kvalité på min mentala hårddisk. Ljuden av vinden i träden, ljuset, värmen från solen mot huden och det svala vattnet i badet! Sedan kan jag plocka fram inspelningen vid valfritt ögonblick i november eller februari när det inte är fullt lika ljuvligt...
Älska sommarlöpning!
