Jag är inte där jag vill vara formmässigt. Alla fina pass jag rivit av på löpband i februari och mars, tuffa backpass, tusingar progressivt ner mot 3:30-fart och 10km sub40 utan något större slitage, verkar inte vara värda vatten så fort jag kliver utomhus.
Söndag eftermiddag och 15km löpning varav 7km SD i strax under 4 min/km. Så såg min plan ut. Lång uppjogg, 6km och det kändes segt redan där, väl igång med snabbdistansen kändes det OK i ca 3km i ca 3:53-fart trots en lite besvärlig motvind men så fort farten sjönk trots bibehållen ansträngning (som vid det här laget var ganska hög) orkade jag inte fortsätta utan tog en gångpaus istället för att bara slappna och låta farten variera med lutning och känsla - svagt! Start igen och ny gångpaus i nästa backe efter knappt 1km, svagt igen! Så av tänkta 7km snabbdistans blev det 3+1+3km med en snittfart på 3:58 min/km, lite bättre känsla i slutet i medvinden men överlag inte det besked jag ville ha!
Jag kan skylla på temperaturen och alla lager kläder precis som jag gjort hela vintern men temperaturen var ganska behaglig och lagren med kläder färre än vanligt. Jag kan skylla på att benen var sega efter fredagens progressiva pass på löpbandet, att jag gått och snorat lite i helgen, att det faktiskt fanns en isfläck här och var eller att det hör och häpna var några motlut på sina ställen men hej...sånt är livet och dessutom sprang jag en ganska flack sträcka som var relativt ren och fri från is. Jag kan skylla på en massa saker men det är nog dags att sluta leta ursäkter helt enkelt! Jag är inte bättre än så här just nu!
Jag har inte tänkt mig Premiärmilen som en satsning mot mitt personbästa på milen och tur är väl det. Jag ska nog istället vara väldigt nöjd och glad om jag kan hålla min svit med 10km-tävlingar under 40 minuter intakt. Det känns på intet sätt givet just nu, speciellt inte när det ser ut så här längs banan enligt rapporter i helgen, bilder "lånade" från Funbeat.
Jag vet att varje pass inte kan kännas topp och att det ibland går tyngre såklart men det är tråkigt när höstens halvmarafart - 4 min/km - känns så jobbig och jag inte verkar vara i närheten av att matcha min egen bild av min egen kapacitet! Receptet för att få lite piggare ben i veckan låter; ganska mycket vila och några avkortade distanspass med korta stegringar i flytfart.
![]()
Söndag eftermiddag och 15km löpning varav 7km SD i strax under 4 min/km. Så såg min plan ut. Lång uppjogg, 6km och det kändes segt redan där, väl igång med snabbdistansen kändes det OK i ca 3km i ca 3:53-fart trots en lite besvärlig motvind men så fort farten sjönk trots bibehållen ansträngning (som vid det här laget var ganska hög) orkade jag inte fortsätta utan tog en gångpaus istället för att bara slappna och låta farten variera med lutning och känsla - svagt! Start igen och ny gångpaus i nästa backe efter knappt 1km, svagt igen! Så av tänkta 7km snabbdistans blev det 3+1+3km med en snittfart på 3:58 min/km, lite bättre känsla i slutet i medvinden men överlag inte det besked jag ville ha!
Jag kan skylla på temperaturen och alla lager kläder precis som jag gjort hela vintern men temperaturen var ganska behaglig och lagren med kläder färre än vanligt. Jag kan skylla på att benen var sega efter fredagens progressiva pass på löpbandet, att jag gått och snorat lite i helgen, att det faktiskt fanns en isfläck här och var eller att det hör och häpna var några motlut på sina ställen men hej...sånt är livet och dessutom sprang jag en ganska flack sträcka som var relativt ren och fri från is. Jag kan skylla på en massa saker men det är nog dags att sluta leta ursäkter helt enkelt! Jag är inte bättre än så här just nu!
Jag har inte tänkt mig Premiärmilen som en satsning mot mitt personbästa på milen och tur är väl det. Jag ska nog istället vara väldigt nöjd och glad om jag kan hålla min svit med 10km-tävlingar under 40 minuter intakt. Det känns på intet sätt givet just nu, speciellt inte när det ser ut så här längs banan enligt rapporter i helgen, bilder "lånade" från Funbeat.
  |
| Ser ju rent livsfarligt ut!! |
 |
| En stor del av banan är dock fin! |
Jag vet att varje pass inte kan kännas topp och att det ibland går tyngre såklart men det är tråkigt när höstens halvmarafart - 4 min/km - känns så jobbig och jag inte verkar vara i närheten av att matcha min egen bild av min egen kapacitet! Receptet för att få lite piggare ben i veckan låter; ganska mycket vila och några avkortade distanspass med korta stegringar i flytfart.
