Upprepningar

Jag känner att jag mest upprepar mig just nu på bloggen men få sysselsättningar är mer repetitiva än löpning så en löparblogg under lågsäsong må vara en plats för upprepning av det invanda och trygga.

Läser med en viss förvåning på Twitter hur vissa löpare på en högre nivå än jag, startat om säsongen och redan kör tunga, långa pass med fartökningar, är det verkligen nödvändigt så långt från tävlingssäsong? Jag gör inte det just nu i alla fall, snarare använder jag löpningen som en avstressande ventil.

Efter ett tråkigt besked på jobbet i måndags har visserligen bara hunnit med två pass men det har varit två sköna pass i skogen och jag känner nu att jag är "tillbaka". I tisdags i regn och gegga och igår på lunchen, första löppasset i snö den här vintern. 13, nej, 12,9km, allt för att få en jämn och fin siffra i träningsdagboken i November. Jag vet, hur nördigt som helst...

Vanliga lunchrundan vilket innebär 6km terräng och 2+2km transportlöpning till skogen och så några extrasvängar för att få ihop tänkt distans. Skön känsla i skogen som erbjöd lite lä för vinden och snön dämpade allt ljud precis som Sofie också uppmärksammat. Utmärkt fäste med mina Xtalon 190 men blöt om fötterna blev jag då skon är väldigt ventilerad!

Den sista kilometern ut från skogen bjuder på riktigt lätt löpning utför på en fins grusstig och där var det riktigt härligt att trycka på lite med en kilometer på 3:57 med lätt känsla och fint grepp! När jag med rosiga, snöblästrde kinder kom tillbaka efter lunchrundan så förundrades kollegorna som vanligt hur jag kunde springa ute i "det här vädret". Hur många gånger har jag hört den i höst?

Lätt uppför i början blir lätt utför i slutet...