 |
| Rätt så peppande att mötas av detta på Östermalms IP 2012... |
Hänryckningens tid mellan hägg och syren men också masspsykosens tid. Så kallade jag 2011 skämtsamt den tid vi nu är inne i när Stockholm marathon närmar sig med stormsteg. För många löpare är Stockholm marathon ett lopp i mängden, många tar det med en klackspark och för väldigt många är det löparårets absoluta höjdpunkt.
Det är som bekant det enda maraton jag sprungit och loppet har absolut en särskilt plats i mitt löparhjärta och jag anser att det saknar motsvarighet i löpar-Sverige, sedan får ni västkustbor hävda hur mycket ni vill ;-) att Göteborgsvarvet är större vilket det såklart är men för mig är Stockholm marathon det största vi har i löpar-Sverige! Att komma till Östermalms IP på tävlingsdagen och suga åt sig av den kollektiva energin från tusentals förväntansfulla deltagare, att gå ut i startfållan på Lidingövägen, höra helikoptrarna hovra ovanför, se elitlöparna komma ut framför en, känna gemenskapen med alla löpare tätt runtomkring vars fötter otåligt väntar på att få börja springa, höra speakern välkomna löpare från olika länder och sedan räkna ner till start och ge sig iväg på de vackra 42,2 km med massor av publik som kantar gatorna (ja förutom 2012 då när de flesta klokt nog stannade inne), ståpäls som Gunde skulle ha sagt!
Mitt beslut i höstas att stå över i år känns helt rätt men det verkar ruskigt effektivt för motivationen att stå över vartannat år för nu saknar jag att vara i pre-race bubblan och känner av att jag inte deltar i år.
Det är nu som träningsforum och sociala medier fylls av frågor och allehanda bra och dåliga pre-lopp råd, inte minst om kosten vilket jag debatterade lite på marathonbloggens Facebooksida. Min personliga åsikt om det är att kolhydrattömning och att sista veckan ändra på vad man är van vid, är en riktigt dålig idé för oss motionärer. Gärna lite extra av allt sista dagarna och gärna lite extra dricka och kolhydrater lyder mitt enkla tips vad gäller kosten!
Roliga gissningar och diskussioner förekommer också i riklig mängd när löpare tränar lite mindre och får mer tid över att fundera på tävlingsdagen, "Jag sprang Knäckebrödhultsloppet 12 km för en månad sedan på xx:xx, har visserligen inte blivit så många långpass under våren men tror ni ändå att en sluttid på x:xx är realistiskt på min första mara?". Typ sådant. Roligt! Ack om det bara vore att extrapolera från ett kortare lopp och sedan ställa ut skorna. För några kanske det fungerar, för det stora flertalet förmodligen inte. Med sin långa distans är maran mer oförutsägbar, det är en del av tjusningen och utmaningen med distansen.
"Det ska bli skönt när den här masspsykosen är över" var min skämtsamma kommentar, tror det var till Sofies man eller till hans eller hennes bror (lite oklart där...) där på Östermalms IP 2011 när jag var åskådare vilket också var en väldigt rolig upplevelse!
Mitt undermedvetna försöker tala om något för mig. Det lutar alltmer åt en anmälan till ett femte Stockholm marathon 2014! Fem genomförda Stockholm marathon låter bättre än fyra på något sätt!