Quantcast
Channel: 4:30-fart genom tillvaron
Viewing all 571 articles
Browse latest View live

Tankar bakom ett skoköp

$
0
0
Jag har köpt nya mängdskor. Med mängdskor menar jag skor för de vanliga distanspassen och långpassen. Först sprang jag mycket i Asics DS Trainer. Jag har nu slitit ut två par Saucony Kinvara som mängdskor, en sko jag uppskattar för löpkänslan, den tunna, flexibla ovandelen, den låga vikten och den generösa dämpningen. Nackdelen med mjukheten är att skon inte håller så länge även om jag fått ut mellan 90-110 mil av mina två par samt att sulan är dålig på grus och inte ger varken fäste eller markkontakt/löpkänsla i terräng. Version fyra som nu reas ut har dessutom fått extra mycket kritik för försämrad hållbarhet och passform!

Jag springer helst i lite lättare skor eftersom det gör löpningen så mycket roligare och jag springer inte så mycket att jag verkar bli sliten av det heller. Ändå får jag ibland kommentarer från snabbare löpare än jag om jag bara tränar i lättviktare? Jag har därför funderat på att att skaffa ett par som är "lite mer sko" för de vanliga passen, för att spara benen lite. Många duktiga löpare använder lite rejälare skor just för distanspassen. En sko som kanske inte framkallar den där wov-känslan utan en sko som är en pålitlig och hållbar "arbetshäst" i ur och skur. Wow-känslan skulle jag då istället få när jag plockar fram mina lättare skor för de snabbare passen.

Sagt och gjort så försökte jag tänka nytt och undersökte marknaden. Adidas Adizero Boston var en het kandidat först, liksom Saucony Mirage, Nike Flyknit Trainer, Puma Faas 500, Nike Pegasus m fl. Boston föll bort på den relativa hårdheten som Adizero-serien generellt har och det höga droppet på 11 mm. Jag är inte känslig för skillnader i drop generellt men efter att sprungit mycket i 4 mm är 11 mm på gränsen. Mirage eller Nike hittade jag inte billigt på nätet.

Lite halvtråkig färg kanske men man kan inte få allt...

Valet föll till slut på New Balance 890 v3, en sko som överlag fått väldigt positiva omdömen (t ex här och här) för både kvalité, hållbarhet, löpkänsla och som många intygar att de också ibland använder på snabbare pass. Med 8 mm drop och en vikt på 260g (stl 44) är det lite "mer sko"än jag haft på ett tag men de första intrycken är positiva och jag tror jag har hittat en bra modell! Och vad jag letade efter! Då modellen reades ut på nätet då version 4 nu säljs blev priset också mindre än hälften av svenskt butikspris inkl frakt från UK.

Ikväll känner jag mig lite småförkyld så första passet får vänta lite men några hundra meter på gatan blev det ändå och första intrycket är positivt!


Tankar om en öppen träningsdagbok och fortsatt tung löpkänsla

$
0
0
Det har verkligen inte varit mycket verkstad här på sistone! Kroppen är sedan länge återhämtad efter maran och sprungit har jag gjort men huvudet har varit fortsatt trött efter en intensiv period! En riktigt intensiv arbetsvecka har spätt på det och gjort att jag inte sprungit på tre dagar och det var ett tag sedan jag tog en sådan paus. Dock inget ont som inte för något gott med sig för ikväll var jag för första gången riktigt sugen på en löprunda! Snörade på mig nya skorna och gav mig iväg i kvällssolen och det blev 15km med lite fartlek där jag efter uppvärmning sprang varannan kilometer snabbt och varannan långsamt! Det gick kort och gott aptungt på de snabbare kilometrarna och formen just nu känns tyvärr som ett enda stort frågetecken tre veckor efter maran!

Jag fick en fråga idag varför jag har valt att föra träningsdagbok på nätet helt öppet. Jag har fört träningsdagbok på Jogg.se sedan 1/1 2009 och det går att välja sekretessinställningar så att ingen, ens "kompisar" på sidan, medlemmar (flera hundratusen) eller alla ser mina aktiviteter. Jag har från början valt att ha träningsdagboken öppen för medlemmar och det handlar inte om något slags bekräftelsebehov av att få höra hur "duktig" jag är även om det är trevligt med uppmuntrande kommentarer och hejarop när något gått bra likväl som att få pepp när något inte gått bra. Nej, att jag registrerat min träning så länge ger mig en kontinuitet som ger mig motivation som ger mig kontinuitet igen i ett evigt positivt kretslopp!

Genom att ha min träning synlig för många får jag frågor/synpunkter och ibland förslag på att testa andra upplägg och pass och därigenom har jag har lärt mig massor av löpning! Genom att jag dessutom ser hur och vad andra som har öppna träningsdagböcker tränat lär jag mig ännu mera. Träning intresserar mig och det är därför jag valt att hålla min träningsdagbok öppen för medlemmar!

Urklipp från träningsdagboken idag

Mot slutet av helgen kommer jag bjuda på inlägget jag utlovade tidigare där jag slutligen knyter ihop "maratonsäcken" genom att skriva om vad min förbättring på maratonsträckan i år beror på. Tills dess önskar jag en trevlig midsommar där förhoppningsvis lite löpning, lite trevligt umgänge med nära och kära samt några utfallssteg och djupa knäböj runt en midsommarstång ingår! Själv hoppas jag på ett banpass med tusingar med lättare känsla än idag!

Midsommarskoj familjelöpning

$
0
0
Jag vet att jag lovade ett blogginlägg om varför jag förbättrat mig på maraton i år men jag har inte haft tid, inte prioriterat att skriva det sista. Istället har jag firat Valborg...nej just det Midsommar. Temperaturmässigt var de misstänkt lika varandra i år...


Midsommarhelgen tillbringades hos svärföräldrarna och det var lugnt och skönt. Vi åkte ut till landet och skaffade björkris. Gjorde en ministång, åt gott, spelade kubb, Mölkky, kubbstafett, fotboll och satt ute sent trots kylan.

På midsommardagen blev det dans på tartan. Joggade med äldsta sonen till Enavallen där det pågick någon slags lydnadsträning med stora schäferhundar på innerplan. Hundarna sprang en bana och rundade några skärmar. Bakom en eller två av dessa gömde sig en instruktör och då skulle hunden tydligen stanna och skälla. Sedan började instruktören slå (!!) hunden, visserligen löst, med en svart plastkäpp varav hunden då bet instruktören i armen (där det satt ett kraftigt skydd). Sedan sprang de mot varandra i olika varianter och hunden attackerade. Jag frågade vad det hette och fick en förkortning till svar där tydligen lydnad och spårning ingick och att det var VM i Malmö i september. Olika världar!

Trots att det såg aggressivt ut verkade hundarna glada och lät mig och sonen vara helt ifred där vi först körde lite löpskolning. Innan start var hundarna dock uppspelta så ibland väntade jag tills hunden startat sin löpning för att undvika att bli villebråd själv! Sonen sprang hundrametersruscher och lite blandad jogg och fartökningar medans jag körde 6x1000m. Jag var lite nervös inför passet då det var första riktiga fartpasset på länge. Farten hamnade på mellan 3:35-3:40 på tusingarna men det var mer slitsamt än det brukar och sex repetitioner fick räcka!


Jag fick många nyfikna frågor från hundmänniskorna;

De: -"Vad har du i puls"
Jag: -"Ca 185-190 på intervallerna"
De: "Oj, det var högt, ska inte pulsen vara så låg som möjligt?"

Detta och mycket annat spännande om hur ofta jag tränar, målsättningar och motivation avhandlades vilket gjorde att vilan ibland blev för lång och att de ibland var i vägen på bana 1 men vi tog överlag hänsyn till varandra och det är då det brukar bli bäst och att vilan blev lite lång ibland på mitt pass spelar ingen större roll. Det verkade för övrigt finnas många paralleller mellan löpning och hundträning vad gäller motivation och målsättningar!



Efter tusingarna fick jag ett infall att köra fyrahundringar i lite högre fart och det gjorde jag, ca 1:17-1:22 på dem och så en sista avslutande på 1:28 där jag ville springa i milfart och det kändes då riktigt lätt.
Totalt 6x1000m+5x400m, 14km. Hemjogg med sonen som också var riktigt nöjd och glad efter passet - så himla roligt att springa tillsammans!



På söndagen skulle min fru springa. Hon springer regelbundet, 1-2 gånger i veckan men tränar hellre RPM (spinning), bodypump eller step på vårt lokala gym. Nu ska hon springa Tjejmilen i september och jag frågade om hon ville prova att springa 8 km och jag följde med i hennes takt och det var trevligt och gick väldigt bra. När vi sprungit 8 km gjorde jag en luring. Jag frågade om hon inte ville springa en mil när vi ändå var ute? Efter några sekunders tystnad sa hon "Vi kör en mil". Sagt och gjort och det gick också jättebra och vi t o m ökade farten sista kilometern. Hennes glädje och stolthet efter längsta löprundan sedan Tjejmilen 1997 gick inte att ta miste på! Så himla roligt igen att få vara ute och springa tillsammans med familjen! 

"När du är så jäkla bra med såpass begränsad träning är det då inte lockande att göra en riktigt seriös satsning?"

$
0
0
..."Frågan är väl snarare hur bra du skulle kunna bli om du tränar lika mycket mängd som andra som springer på 2:50 och bättre. ;-) Frågan är vad tex en snittdos på 10 mil / vecka skulle ge dig. När du är så jäkla bra med såpass begränsad träning är det då inte lockande att göra en riktigt seriös satsning?"

Den här frågan fick jag i veckan när mitt maratonresultat kom på tal. Det korta svaret på frågan är nej, givetvis vill jag bli snabbare men en riktigt seriös satsning med den träning och allt annat som följer med det, lockar inte! 


Jag har provat att träna 8-10 mil/ i veckan vid flera tillfällen i kortvariga perioder när tillvaron haft utrymme för det eller när jag tvingats till det som t ex när busschafförerna strejkade. Det har förvandlat löpningen från något jag tycker är roligt och mår bra av till något som känns slitsamt och som ett halvtråkigt halvtidsjobb. Givetvis förstår jag att det krävs mer än några enstaka veckor för att låta kroppen vänja sig och absorbera en sådan ökning i träningsmängd men jag är inte intresserad. 

Jag strävar efter balans. Att ha kul och må bra av min träning, att ha löpningen som ett utvecklande, roligt och också ibland utmanande intresse. Att hålla mig skadefri och behålla motivationen under lång tid - förhoppningsvis många många år - framöver och att förhoppningsvis också fortsätta utvecklas då jag är övertygad om att jag kan utvecklas mer utan att för den skull träna mer. 


Jag lägger redan en hel del tid på löpningen förutom själva träningen. Jag skriver den här bloggen, jag för träningsdagbok på nätet, läser en hel del om löpning. Har koll på svensk och internationell långlöpning eftersom det är mitt intresse! Samtidigt hinner jag med jobb, hus (nåja...), familjen och alla aktiviteter och min fru hinner träna i en omfattning hon vill. Skulle jag öka/dubbla min träningsmängd skulle det inte fungera, balansen skulle rubbas. Då skulle inte bara jag utan även hela familjen"leva löpning" - min löpning - och det vill jag inte! Jag skulle missa för mycket av gemensamma aktiviteter och gemensam tid. Jag vet löpare som fixar att springa 15 mil i veckan trots familj och krävande jobb. Jag skulle kanske fixa det också men känner att priset för det skulle bli alldeles för högt och därför går det bort för mig! 

Givetvis är jag medveten om att när jag gör det här valet väljer jag också bort att nå min fulla potential som löpare! Det gör mig ingenting. Inspirationen, glädjen och utmaningen i löpningen är det viktigaste för mig och att ta reda på hur bra jag kan bli med mina förutsättningar genom att träna smart. Inte att ta redan på bra jag skulle kunna bli! 



Strax före 30 km på Stockholm Marathon i år. En glad, skadefri men också lite trött löpare

Även jag är korkad ibland

$
0
0
Jag tränar smart och får hyggligt mycket "bang for the buck" som det heter men även jag är korkad ibland när det handlar om min egen träning. Summerar förra veckans träning i det här inlägget.

Förra veckan var tänkt som uppstartsvecka för lite tuffare träning igen. Hög tid en månad efter maran! Men kanske blev det lite för tufft! Redan innan veckan började sprang jag 6x1000m+5x400m på bana på midsommardagen. I tisdags sprang jag 15x400m med 1 min gåvila rakt igenom på Bergshamra IP på lunchen. Tanken var lite snabbare än milfart vilket är ganska kontrollerat på så korta intervaller. Känslan bra rakt igenom även om jag var rätt trött efter 10 st men de fem sista gick snabbast och på de två sista repetitionerna klarade jag att öka farten markant, 1:17 och 1:11 vilket är under 3 min/km. Efter den sista var jag fullkomligt slut!

I torsdags försökte jag också springa fort på lunchen. Joggade bort till banan för Vintermarathon och körde en förkortad variant av en av McMillans key 10k workouts. Det här är tuffa pass som ska förbereda en för en snabb mil och jag valde en förkortad variant av ett pass, "2 miles +4x1 mile 10kp" men kortade av tidsskäl ner till 2x1 mile, alltså 3,2 km+2x1,6 km. Tanken var 3:40-fart rakt igenom, lite fortare än tänkt milfart.

Det gick inte alls...var tungt från första steget och jag avbröt första långintervallen besviken redan halvvägs. Tänkte då köra 4-5x1500m istället. Avbröt efter tredje när jag inte kunde hålla farten och joggvila var det inte tal om utan ca 2 min ståvila krävdes mellan repetitionerna.

Frånsett den väldigt lätta milen med hustrun i söndags och 7 km jogg i tisdags kväll sprang jag alltså enbart intervaller förra veckan, inte så konstigt kanske att det gick tungt i torsdags? Jag drar inga stora växlar på det för för som en träningskompis uttryckte det:"Man måste ha misslyckade pass för att verkligen njuta av de lyckade".

I lördags blev det ett kort besök i skogen. Här Jägarskogen. Bild från tidigare tillfälle.

Sedan i torsdags har jag därför tagit det lugnt. Helvila i fredags och lufsade runt i skogen en dryg halvtimma i lördags med en lätt förkylningskänning dessutom. Igår sprang jag dock igen, 17km distans i 4:30-fart är ju OK men det var rätt segt och oinspirerat. Prova en km i 3:40-fart på slutet och det gick men kändes inte lätt.

Jag hade tänkt tävla på onsdag. Som kropp och skalle känns nu behöver det hända något dramatiskt, annars lutar det åt att inte det blir så. Inte tillräckligt sugen och inte i tillräckligt bra form. Så känns det idag. Definitivt beslut tas senare i veckan.

DNS...

$
0
0
...kommer det stå efter mitt namn i en resultatlista ikväll. Ett av årets mål är att springa 10 km på 36 minuter och ett tillfälle att göra det var ikväll på Enhörna Challenge 10000m. Jag har velat fram och tillbaka i flera dagar och nu vilat ett par dagar i förhoppning om att den sega känslan jag har skulle släppa men landat i att jag helt enkelt inte är tillräckligt pigg, sugen eller motiverad och en mil på bana kräver en hel del motivation för ett bra resultat!

  • Formen och farten för att sikta på sub37 finns inte där just nu. Att åka dit och springa på höga 37 intresserar mig inte alls!
  • För två år sedan klev jag av samma lopp med 2,8 km eller sju varv kvar och risken är mer än överhängande att kvällens lopp skulle sluta likadant och då avstår jag hellre.
  • Jag har de senaste dagarna försökt tänka bort tid och målsättning och att jag istället ska springa loppet som ett hårt träningspass och struntar i klockan men nej, jag är inte tillräckligt pigg, motiverad eller sugen och det är inte jag. Jag är för fokuserad på tider och resultat och det riskerar att enbart blir en tråkig upplevelse. 

Jag vet att jag kommer ångra mig när starten går och när jag läser resultatlistan efteråt, det erbjuds mängder av duktiga löpare att få draghjälp av men nej, jag vill inte bryta ett lopp till p g a låg motivation. Jag har ett par till millopp inplanerade senare i sommar och jag gör mig själv en tjänst genom att ställa om och fokusera på att få en piggare känsla i kroppen först och sedan träna mot dem istället. Jag är väldigt osugen på att åka in till Södertälje och underprestera ikväll!

2011 slutade det med personbästa...

2012 slutade det med DNF och 2014 gör jag hellre en
DNS än upprepar det!

Stockholm marathon 2014 - Ett försök till analys av min förbättring

$
0
0
Idag skriver jag om varför jag tror att jag lyckades slå personbästa på Stockholm Marathon med över sex minuter. Jag har höjt mig en nivå i år och här är varför:
  • En väldig tydligt målbild! Jag ville detta väldigt mycket och det är viktigt, mycket viktigt! Min relativa brist på utveckling på kortare distanser har fått mig att undra hur mycket jag egentligen vill bli en bättre millöpare?!
  • Grunden för förbättringen lade jag redan förra sommaren/hösten 2013. Jag tjatar om min kuperade Lidingöträning förra sommaren men den lade grunden för den fina vintermaran jag gjorde i november 2013.
  •  Hela hösten 2013 fokuserade jag sedan ganska mycket på löpträningen då det var lugnt på jobbet jag skulle lämna. Jag utnyttjade luncherna och sprang ofta fem pass i veckan, varav 3-4 lunchpass/vecka. Jag kom igång snabbt med löpningen efter vintermaran och gick in i 2014 med både en bra aerob grund och uthållighet.
  • 2014 började med ledighet och i januari sprang jag riktigt mycket inkl en vecka med tre långpass och 121 km totalt. Dessutom var hela vintern snöfattig och relativt mild och bra att springa i.
  • De två punkterna ovan kan sammanfattas i kontinuitet och mängd vilket urklippen från träningsdagboken nedan visar. Tvåhundra kilometer på en månad är för mig en bra träningsmånad och lättare att nå med regelbundna långpass och jag har haft många månader över 200 km och har legat på en något högre träningsvolym än jag brukar ända sedan i höstas. Jag är faktiskt lite imponerad över mig själv här! 


Hösten 2013 överst, våren 2014 nedan i sammanfattning

Några andra saker är lätta att ticka av men inte desto mindre viktiga
  • Jag hade en bra dag lördagen 31/5 och det är viktigt på maran! Uppladdningen fungerade, jag var pigg och utvilad på tävlingsdagen och sugen på uppgiften/motiverad vilket jag redan nämnt. 
  • Energiintaget fungerade bra hela loppet även om en läkarbekant tyckte det lät klent med kolhydratintaget och påstod att glykogenet bara räcker i 50 minuter vilket jag ställer mig frågande till och att jag kanske skulle sprungit någon minut fortare med mer sportdryck och kolhydrater under loppet? Visst är det väl ca 90 minuter som gäller? Dessutom upplevde jag det ganska ansträngande att fylla på med vätska i den här farten och jag skyller den tappade minuten på sista milen på banprofilen, inte energiintaget.
  • Mer differentiering av farterna på träning? Jag har sedan i höstas, delvis medvetet, sänkt farten på distanspassen. Förut sprang jag ofta i 4:30-4:40-fart på distanspassen och många pass var varken speciellt ansträngande eller speciellt lätta. Numera springer jag oftare distans runt 4:50-5:15 min/km och då är passen verkligen lätta och ger minimalt med slitage och ger kanske också bättre träningseffekt? De gånger jag springer ett lite längre distanspass i t ex 4:30 är det nu istället ett medvetet val för att jag tycker att det är en härlig fart att springa i där flytet i löpsteget är lite bättre jämfört med 5 min/km som kan kännas mera släpigt och segt.
  • Det förlängda distanspasset en gång i veckan. Då jag bytte jobb beslutade jag mig för att förlänga ett av passen på vardagskvällarna till uppemot 15-19 km, inte sällan har det passet varit någon form av långintervall eller liknande. Jag upplever att det har gett bra effekt på uthålligheten ihop med de regelbundna långpassen, och naturligt lite mer mängd.
  • Intervallpassen har varit tuffare. Under våren sprang jag ofta tusingar på löpband i 3:20-fart. Jag har ökat antalet repetitioner, t ex 10x1000m två gånger i vår och jag har sprungit mina snabbaste tusingar någonsin, t ex 10x1000m 3:39'/km i snitt 11/3, 8x1000m 3:32'/km i snitt 10/4.
  • De lätta passen har alltså varit riktigt lätta och de hårda passen hårda.
  • Jag fick inte in så många långa pass i marafart men kan ändå summera ca 130 km i marafart under våren där de längre passen byggde både pannben, uthållighet och också löpekonomi i tävlingsfart och farten kändes alltmer kontrollerad ju närmare dagen D jag kom. Jag tror på metoden att träna mycket på slutet av träningsfasen i tänkt tävlingsfart!
Det var mina "50 cent". Jag tror alltså inte det är en enstaka faktor som gjorde att jag i år sprang så mycket bättre utan en kombination av flera saker där de ovan är de viktigaste.

Efter loppet hade jag inte räknat med att vara så här ur form som jag känner mig just nu och har känt mig ända sedan loppet. Tidigare maror har alltid åtföljts av en formtopp efter vila och återhämtning men inte i år. Löpningen känns seg och tung och faktiskt, lite tråkig. Jag är trött och lite omotiverad och får ofta"bryt"under passen där jag stannar och bara glor på ingenting med tomt huvud. Kanske behöver jag vila ännu mer, kanske behöver jag göra något annat under en period, förmodligen är jag i behov av mer sömn och av semester vilket inträffar om en vecka. Samtidigt gjorde jag verkligen en toppenprestation i Stockholm och fick ut det jag hade i mig och det tar tid att återhämta sig fysiskt och mentalt från det!

I onsdags coachade jag en grupp på ett löppass på jobbet och vi körde lite gemensam löpteknikträning och de fick lite tips och jag tror det var uppskattat. Sedan dess har jag varit förkyld och inte sprungit alls och jag konstaterar att det var helt rätt beslut att inte tävla i onsdags med den nuvarande känslan i kroppen.

Min plan just nu är att låta förkylningen läka ut och sedan springa ganska mycket nästa vecka, men enbart väldigt lugna distanspass och så hoppas jag på en annan känsla snart!

Rolig bild men är den värd 250kr på Marathonfoto? Nja...

Testar nytt

$
0
0
Jag fick inte ut något av veckan efter midsommar när jag höjde intensiteten. Tvärtom kände jag mig ännu segare och ådrog mig också en lättare förkylning. Det gjorde att förra veckan blev väldigt mager ur träningssynpunkt men det var välbehövligt. Den här veckan testar jag lite nytt, en rejäl distansvecka med många pass men enbart i lugnt tempo för att se hur kroppen reagerar på det. Ni vet ju att variation är ett av den framgångsrika träningens nyckelord tillsammans med kontinuitet?!

Började sent i lördags kväll med en mycket lugn runda i en alldeles stilla skog med någon enstaka fågel som sjöng. Nästan magiskt! Provade lite nya stigar och som så ofta i "min" skog så slutar de i ingenstans i en glänta eller ett gammal traktorspår eller leder in på en ny stig där jag efter en stund inser - jaha, kom jag ut här? Drygt 8 km ren njutning!

söndagen blev det badpremiär där jag också sprang barfotastrides i sanden med sönerna, kanske den bästa formen av löpträning alla kategorier? Detta följdes av 16 km lugn distans på kvällen, återigen ett trevligt och lugnt pass. Måndag och en riktigt varm sommardag och jag joggade runt Brunnsviken i lugn fart men med hög puls p g a värmen. Jag var riktigt sugen på att hoppa ur skorna och i vattnet vid klipporna nedanför kontoret men hade redan tagit en ganska generös lunch så tog mig inte tid till det, totalt 12 varma kilometer. Kvällen däremot bjöd på ett fantastiskt kvällsdopp!


Hökmossen, Nykvarn, en sommarkväll i juli. En idyll att hämta energi ifrån! 

Igår tisdag blev det kvällsdopp igen med hustrun och äldsta dottern. De andra barnen är hos mormor och morfar några dagar och det är ganska skönt att få tid och återhämtning med bara ett barn hemma. Detta följdes igen av en mycket trevlig och lugn mil i skogen med några mycket lätta fartleksinslag..

Idag hade jag tänkt springa fyrahundringar med ett gäng efter jobbet men hoppar över det. Behöver hämta hem äldsta sonen från svärföräldrarna och benen är i behov av en vilodag efter löpning fyra dagar i rad och nästan 50 km sedan i lördags.

Jag testar också nytt på skofronten. Jag gav Jocke på Salming Running feedback på modellen Speed och han erbjöd mig då att prova modellen som heter Distance. Något tyngre än Speed men med samma drop på 5 mm. Jag återkommer med intryck efter några mil men skon ser mycket trevlig ut och den sitter riktigt bra på foten och fungerade perfekt på premiärturen i skogen igår. Nu är antalet löparskor tvåsiffrigt och fler skor än så här kommer jag inte ha. Flera par liknar också varandra i vikt och drop etc. I och med detta så kasserar jag jag mina trasiga och utslitna Kinvara 3 efter trogen tjänstgöring.


Snabba bastuintervaller

$
0
0
Av alla träningspass tycker jag fallande intervallstegar i ökande fart är de roligaste passen och även de går att variera i det oändliga. Igår på lunchen körde jag ett sådant pass på bana. Idiotiskt kanske på årets varmaste dag och nästan vindstilla men genom att slita av mig linnet och springa i bar överkropp och tunna splitshorts och ha en flaska kallt vatten som jag kylde keps, hår och nacke med gick det bra fast värmen var ganska obarmhärtig och kändes som en bastu på Bergshamra IP.



Det gick tungt till en början och kändes fullt rimligt att avbryta passet på de inledande åttahundringarna men efterhand blev känslan allt bättre. Körde 1 min gåvila och 2 min serievila mellan sträckbytena. Planen var 6x800 m först men det blev för tufft så jag ändrade till fyra av varje sträcka istället! När jag var klar vilade jag lite extra och hade krafter kvar så då körde jag en serie till som skulle gå mera i flytfart utan att trycka på det där lilla extra och konstigt nog gick sträckorna då fortast på hela passet! Det blev till slut ett riktigt bra pass, 4x600-400-200 m+800-400-200 m 1'v 2'sv, med totalt sju kilometer i farter mellan 3:38-2:45 min/km. Vad jag behöver nu är lite piggare ben som inte surnar så snabbt vilket semestern med lite fler vilodagar kommer ge och några snabbdistanser där jag förhoppningsvis får en boost av att klara att hålla fart en lite längre sträcka. Då borde förutsättningarna finnas för sub 37 på 10 km senare i sommar!

Ikväll blir det nog ett kvällsdopp igen. Så här dags på året öppnar jag alla sinnen på vid gavel och spelar allting i HD-kvalité på min mentala hårddisk. Ljuden av vinden i träden, ljuset, värmen från solen mot huden och det svala vattnet i badet! Sedan kan jag plocka fram inspelningen vid valfritt ögonblick i november eller februari när det inte är fullt lika ljuvligt... 

Älska sommarlöpning!

Semester

$
0
0
Igår försökte jag genomföra 5 km snabbdistans på en referenssträcka jag har som ett formtest. Efter att mest ha sprungit intervaller ett bra tag var det hög tid för en snabbdistans nu. Det gick inte alls. Visst motvind och femte passet i veckan men jag kan inte blunda för att uthålligheten och formen fortfarande är helt kass. Startade alldeles för snabbt på ca 3:32 min/km och farten sjönk och jag avbröt efter en tredje kilometer på 3:47. Tog ett par minuters ståvila och sprang hem 2km igen i lite lägre intensitet i 3:50-fart.


Är väldigt brydd och finner ingen råd men jag tänker prova mer vila och sluta med kortintervallerna i hög fart och istället köra tröskelpass, lite längre och i lite lägre fart för att igen förhoppningsvis bygga lite uthållighet och få en bra känsla igen för nu är det inte roligt...

Jaja, nu är det semester och dags att sänka kraven på mig själv och det gäller också träningen. Semester. Smaka på ordet. Ett stort ord. Positivt laddat. Så många bilder på näthinnan. Inte sällan av hur det borde vara - hav, solnedgångar, glatt umgänge med många goda vänner. Inte sällan med en viss diskrepans mot hur det ofta sedan är.


Semester betyder ledighet men även om vi lämnar arbetet för några korta semesterveckor så vet jag inte om jag egentligen är så ledig? Långa sovmorgnar, timslånga sessioner med en bok i hängmattan eller på stranden brukar inte rymmas men däremot gott om bad, andra aktiviteter och chans till miljöombyte och att umgås med familjen.


I år har jag i princip hela semestern tillsammans med min fru för ensam hemma med barnen tenderar det ofta till att inte alls kännas som ledighet utan mera som marktjänstgöring på hemmaplan. Det har varit en intensiv vår, jobbmässigt, träningsmässigt, ur familjesynpunkt. Jag har varit tröttare än vanligt och säkert bidrar omställningen med nytt jobb och nya vardagsrutiner. Samtidigt trivs jag på jobbet vilket också gett mig energi.


Vad gäller träningen verkar många tappa motivationen när det är semesterdags, det är för mycket annat, det ska badas, grillas, drickas rosé och träningen får stryka på foten. Inte minst alkoholkonsumtionen verkar öka dramatiskt och sociala medier fylls av roséglas i motljus så här års. Frånvaron av vardagsrutiner och känslan av att man måste få "unna sig" under ledigheten gör att träningen prioriteras ner. Jag själv unnar mig träning under sommaren! Finns det något härligare än att springa en ljummen sommarkväll? Dricker väldigt gärna ett svalt glas rosé eller tar en kall öl, efter löprundan! Nu brukar frånvaron av rutiner göra att det blir lite mindre löpning för mig också när resor och umgänge prioriteras och det är både OK, skönt och nödvändigt att fokusera på annat en period men de pass jag springer brukar vara bra och jag ser till att hinna träna i en omfattning jag vill!


Förvänta er lite lägre frekvens på inläggen. Kommer inte prioritera "skärmtid" så högt! Trevlig sommar!






Mycket snor lite löpning

$
0
0




Första semesterveckan har bjudit på en rejäl förkylning som hållit mig helt borta från löparskorna i sex dagar! En evighet! Det var dock ett lätt val. Det är skillnad på halsont och halsont! Det har blivit extra tydligt hur mycket jag gillar löpningen och jag gillar inte den griniga versionen av mig själv jag blir när jag inte kan springa

Gott om tid att umgås med nära och kära har funnits i alla fall. Först i Oskarshamn och nu på västkusten som visar sig från sin bästa sida med sol och varmt vatten i Varberg. Här sprang jag ett härligt progressivt distanspass på en timma igår och farten var överraskande bra på slutet trots förkylning.

Idag väntar stranden igen följt av en lätt löprunda ikväll. Hoppas ni njuter av sol och värme, semester eller inte!












- Posted using BlogPress from my iPhone

Semesterläsning - DNS, sommarförkylning, ett efterlängtat möte, sol och bad

$
0
0
Erbjuder räddningen för er som läst ut semesterböckerna, håll till godo!

Idag är det Veteran-SM på 10000 m i Huddinge, Stockholm, sommarens stora mål när jag anmälde mig i våras. Nu kommer jag inte ens till start. Tråkigt såklart och jag är besviken men i grunden ett lätt beslut att fatta. Jag har skrivit flera inlägg om den dåliga formen och den mentala baksmälla jag tycks ha drabbats av extra hårt efter Stockholm Marathon i år. Ovanpå det har jag drabbats av en sommarförkylning som började samtidigt som semestern med ett rejält halsont som höll mig borta från löparskorna i nästan en vecka. Det försvann och ersättes av en snorande näsa som aldrig blivit helt bra. Jag har ändå sprungit några pass och det har fungerat OK. Jag har badat massor, blivit kall, åkt AC-kyld bil och suttit ute lite för tunnklädd dessa helt fantastiska sommarkvällar vilket gjort att förkylningen inte läkt ut ordentligt men jag vägrar låta mig begränsas och kan inte tänka mig att avstå bad dessa fantastiska dagar. När jag i morse vaknade med halsont och dessutom kände mig noll motiverad/sugen/taggad på att tävla så var beslutet redan fattat även om jag ältade och velade en stund.

Det kommer fler tävlingar och jag har bara en hjärtmuskel och den är jag rädd om och att åka förkyld och försöka prestera max för att istället underprestera, nej tack! Hälsan först i alla lägen!

Låt mig istället skriva om roligare saker! Den fantastiska sommaren som pågår för fullt t ex. Vi kom hem i tordags ifrån en tio dagars roadtrip i södra Sverige. Först till familjen, bror, föräldrar, farföräldrar i Oskarshamn.

Här ses jag och brorsan stå och filosofera och beundra utsikten från "tian" i havsbadet vid Gunnarsö, Oskarshamn.
Därefter drog vi till Varberg för havsbad, krabbfiske, vandrarhemsmys och "Ge-Kås"-shopping som jag dock avstod ifrån men där dottern handlade hästtillbehör. Gissa om det var skönt att dra ut på första löppasset längs med havet efter sex dagars uppehåll? Blev ett progressivt pass som avslutades i riktigt bra fart!

Vandrarhemsmys





Strandlöpning

Ett lugnt distanpass till med tio stegringslopp längs en solvarm sommarväg hann jag med innan vi drog vidare till Göteborg för mera bad, båtåkande i skärgården och en elvatimmarsdag (!) i värmen på Liseberg där barnen roade sig kungligt medans jag åkte lite mera sparsamt som den fegis jag är men det var skönt att blöta ner sig i Flumeride!.

Tidigt första morgonen i Göteborg hade jag stämt träff med Eva för en gemensam löprunda. Lustigt det där, hur jag såg fram såg mycket emot att träffa en person jag aldrig träffat men vars blogg jag läst så länge! Fast när vi väl träffats kändes det nästan som att springa med en gammal god vän! Vi snurrade en dryg timma i bitvis ganska bra fart på Evas hemmaplan, centralt belägna Ängsgårdsbergen medans vi pratade om allt möjligt. Varierade stigar, ibland tekniska och kuperade ibland välpreparerade och flackare med en monsterbacke som inledde passet där jag undrade hur Eva tänkt egentligen? För om resten av rundan skulle vara så här skulle jag inte orka prata alls, haha. Ett mycket uppskattat och efterlängtat pass, tack igen Eva!



Ett tröskelpass i och runt Slottsskogen hann jag också med innan vi åkte hem. Jag sprang 5 km en riktigt varm kväll i något som påminde om tröskelansträngning bland brännbollshipsters och semesterflanörer och en hel del löpare. Det gick inte så fort, ca 4 min/km eller lite långsammare och så avslutade jag med två kuperade tusingar lite fortare men blev ett bra pass på totalt en mil som kändes bra och kanske kanske fick jag också några blickar som beundrade mitt löpsteg, vad vet jag? Flera stycken tittade lite extra när jag sprang förbi i alla fall!

En roadtrip på tio dagar med ett långt förkylningsupphåll och sedan fyra löpppass och ca 40km. Det är jag nöjd med. Det är intensivt att vara iväg och sova på vandrarhem med fyra barn, det är mycket prylar och packning och aktiviteter och träningen får prioriteras ner lite, vilket jag brukar tycka är helt OK. Det blir en slags dubbel avkoppling från vardagen och träningen, i nya miljöer!!

Sedan vi kom hem har det varit stranden som gällt till 100% i värmen och jag njuter i fulla drag av sommaren trots förkylningen. Fokus får läggas nu på att läka ut förkylningen för bakom den tror jag inte att formen är så urkass egentligen bara motivationen återvänder vilket den borde göra då jag blir fullt frisk och kvicksilvret vänder neråt några grader och jag får sakna löpningen ännu lite mera.

Avslutar det här långa och bildrika inlägget men en bildserie från Träslövsläge söder om Varberg dit vi åkte en kväll för att njuta av solnedgången från piren! Älska sommaren, låt den aldrig ta slut! Fortsatt trevlig sommar!











Gräv där du står!

$
0
0
Jag vet inte hur det är med er men jag har en tendens att betrakta min löpkapacitet efter mitt senaste tävlingsresultat även om det var länge sedan jag tävlade! Sanningen är att jag inte är bättre än mitt senaste träningspass och just är jag ingen 2:50-marathonlöpare. Ingen marathonlöpare alls faktiskt, herregud, jag har inte sprungit ett enda långpass sedan sista maj. Det här tänket leder lätt att man blir besviken när det går sämre än man tänkt....

Igår kväll gav jag mig ut för att hyfsa julisiffrorna lite och därmed undvika den sämsta träningsmånaden på flera år men oj vad det tog emot! Jag har inte sprungit mycket och jag har inte sprungit långt på semestern och tanken var att åtminstone springa 15 km  - ett helt vanligt pass  - vilket kändes helt omöjligt!

Säkert är det så att en intensiv vår med fokuserad maraträning följt av ett Stockholm Marathon där jag fick ut min kapacitet satte sina spår och att kroppen har behövt ta det lugnare. Dessutom har vi haft en fantastisk sommar som gjort det tyngre att springa och jag har varit förkyld men motivationsdippen har känts riktigt djup de senaste dagarna och jag har t o m ifrågasatt mina motiv och min vilja att fortsätta springa!

Nåja ut kom jag och 16 km sprang jag inkl 5x1000m med god kontroll en bra bit från maxfart mellan 3:42-3:48 min/km vilket gjorde att jag i alla fall skrapade ihop 155km löpning i juli, inte så imponerande men OK en semestermånad med högsommarvärme! Passet kändes bra och jag utgick från min kapacitet just nu och hittade rätt intensitet och hoppas att passet ska ge mig en liten boost i rätt riktning!

Uthålligheten brister just nu men jag har massor att jobba med, en hel symfoniorkester om ni så vill där trumslagaren kan symbolisera rytmen och hjärtat, stråkarnas dans fram och tillbaka över strängarna lungornas arbete, pianisten vid flygeln får symbolisera koordinationen och löptekniken och dirigenten där framme viljan och motivationen att åstadkomma något bra tillsammans med sina musiker. Dagens pass ser jag lite som att jag stämde instrumenten istället för det dirigentlösa, oregelbundna jammande med ostämda instrument som skett under semestern.

Idag är det augusti och jag tänker gräva där jag står - inte där jag var i våras i bättre form - och hoppas att orkestern snart börjar lira bättre ihop!

När 1572 blev en halv miljon

$
0
0
Det har känts bättre med träningen senaste dagarna, förutom intervallerna jag skrev om i förra inlägget har jag också sprungit ett progressivt distanspass som jag avslutade i milfart och ett varmt långpass i form av en halvmara i hygglig fart vilket gjorde att förra veckan landade på 63 km löpning och det var ett tag sedan jag var där. Det är lustigt det där hur fort det går att vänja sig av med långpassen! Innan ett maraton kan jag kuta 36 km och det är inget speciellt, nu kändes 21 km väldigt långt!

Ett par milstolpar har passerats sedan förra inlägget. Jag har återigen sprungit hela Sveriges längd 1572 km i år. Den matematiskt lagda räknar snabbt ut att det räcker med bara tre mil löpning i veckan under ett år för att fixa det och jag som springer lite mer kommer fram fortare och det är ingen speciellt alls förutom att jag tycker det ger ett fint perspektiv på det här med löpningen. Det är ändå en ansenlig sträcka att springa!! Jag skrev ett blogginlägg om samma sak för två år sedan, ett inlägg jag tycker blev väldigt väldigt bra, ni hittar det här.

En större milstolpe har också passerats, nämligen en halv miljon sidvisningar på den här bloggen! Jag vet inte riktigt hur statistiken fungerar. Jag har t ex många återkommande läsare och hur det räknas vet jag inte men jag bryr mig heller inte om det utan det känns riktigt stort för mig! Jag minns fortfarande när jag passerade tiotusen och inte minst etthundratusen sidvisningar vilket kändes väldigt stort. Att vara halvvägs mot en miljon fanns inte i min föreställningsvärld när jag började skriva 2009 och jag tackar ödmjukt för intresset!

Igår blev det vilodag och stranden, ikväll vankas det lite löpning i någon form igen! Nästa inlägg kommer blir en recension av de skor jag sprungit i mest i sommar, nämligen dessa.

Sko-recension: Salming Distance, fortsatt bra träning och publik på en tävling

$
0
0
Jag har använt Salming Speed sedan i våras. En lätt sko med mycket löpkänsla vilket jag beskrev i ett inlägg i april. Efter en tids intensiv användning fick jag dock kraftigt skoskav över hälsenan av hälkappan vilket ledde till att jag under en period helt slutade springa i dem. Jag diskuterade problemet med hälkappan med Jocke på Salming och de lyssnade på min feedback och förde tillbaka den till utvecklarna. Till viss del kan problemet bero på storlek - mina Speed är något rymliga och med hårdare snörning och tunnare strumpor har problemet minskat om än inte helt försvunnit.

Jocke erbjöd mig att prova den ännu lättare modellen Race för att jämföra vilket jag tackade nej till då jag har många skor i den viktklassen. Då var jag mer intresserad av deras träningsmodell Distance och fick då ett par i en halv storlek mindre hemskickade. Dessa har jag nu sprungit en hel del mil med i sommar. Detta är alltså skor jag fått gratis av Salming vilket inte påverkar innehållet i den här bloggposten som jag skriver helt på eget initiativ. Inlägget är också taggat med "Reklam" för att vara extra tydlig.

Distanceär Salmings tyngsta modell utan att vara speciellt tung, vikten i storlek 43,5 är 240 g, droppet häl-tå är 5 mm.

Passform och ovandel

Passformen i mellanfot, ovandel och framfot är relativt tight utan att kännas lika "limmad på foten" som en ren tävlingssko. Ovandelen som består av tre lager ger en viss stadga och stabilitet runt hela foten samtidigt som den klarar av att ventilera foten bra genom meshen.

Löpkänslan i skorna är mycket bra och skon är tillräckligt lätt för att användas både på lugna och snabbare träningspass. Med det lägre dropet hamnar man naturligt på mellanfoten. Skon påminner en del om tidigare versioner av Sauconys Kinvara (version 1 och 2) men är fastare i dämpningen än senare versioner av densamma och med mycket bättre markkontakt då sulan är tunnare.

Sulan består av olika gummiblandningar på utsatta ställen och ger bra fäste på asfalt, grus och fungerar också bra i terräng. Jag har sprungit ganska tekniska stigar och över bergshällar utan problem. Sulan och resten av skon är designad för lång hållbarhet och hittills ser jag inga tecken på slitage.

För vem?

Ni får kalla mig köpt men jag erkänner utan omsvep att jag gillar Salmings modeller, deras approach till "Natural Running" och kundbemötande och jag hoppas att Salming kommer vara framgångsrika då skorna är värda en bredare "publik"! Distance konkurrerar på en trång marknad av lättare trainers med Adidas Adizero Boston, Saucony Kinvara/Mirage, Asics DS Trainer, New Balance 1400, Mizuno Sayonara m fl. Med det lägre droppet föredrar jag Distance framför Adidas och Asics, hållbarheten på Distance verkar klart bättre än vad Saucony lyckats med på populära Kinvara som hittills varit min favoritträningssko men som nu fått konkurrens på den positionen.

Distance passar utmärkt som en träningssko för den mer vana löparen som uppskattar lättare skor med lägre drop. Den passar också utmärkt som en instegsmodell till lite lättare modeller för den mera ovana löparen.
Dessutom tycker jag att det är en väldigt snygg sko vilket ni själva får bedöma om det är viktigt. Själv tycker jag inte det är någon nackdel och flera har i sommmar kommenterat att skorna är snygga.

En recension borde väl också rada upp några nackdelar för att vara heltäckande! Hittills har jag inte hittat några. De är lätta med fin löpkänsla, de sitter fint på min fot utan att ge blåsor, skav eller smärta och för mig är de väldigt nära en perfekt träningssko! Alla bilder nedan tagna av mig.






Gula skor på en gul, sönderbränd gräsmatta. En slags löparsammanfattning av sommaren 2014
För övrigt tränar jag på, sprang ett ganska hårt pass med 2 km-intervaller i början av veckan, ett blandat fartlekspass och 15 km lugn distans har det också blivit. Idag vilar jag och det behöver jag! Imorgon tänker jag mig någon form av tröskelpass igen, veckans andra kvalitétspass.

I onsdags åkte jag in till Södertälje och tittade på Enhörna Challenge 5000m i hopp om att återfå lite tävlingsinspiration och så blev det! Det var väldigt trevligt att heja på en massa bekanta i B-heatet och sedan tillsammans med dem titta på A-heatet där Fredrik Uhrbom harade David Nilsson i 3000m (8:39) till seger på nya personbästat 14:24. Fascinerande att det inte ser ut att gå så fort ändå! Jag hoppas snart kunna vara tillbaka i tävling. Jag får försöka ändra mindset från PB varje gång till att göra så bra jag kan för dagen där jag är nu vilket ju egentligen är en självklarhet! Tävling är bästa träning och jag träffar alltid en massa bekanta när jag tävlar och det är alltid en stor del av behållning vid sidan av resultatet!

Uhrbom, Nilsson, Södergård. Foto: Privat
EM-aktuella David Nilsson, Högby imål på nya personbästat 14:24. Foto: Privat.

Bättre och bättre - Projekt uthållighet

$
0
0
Helt ur slag är jag faktiskt inte och träningen som kändes motig och seg i juli känns nu allt bättre! Just nu är mitt fokus att förbättra uthålligheten och jag springer inga supersnabba intervaller utan i lite lägre intensitet. Jag har ett par bra träningsveckor bakom mig, fem pass per vecka och drygt 60 km och 50 km med bra kvalité de senaste två veckorna. I söndags sprang jag ett pratpass med David i terräng, drygt nio km varefter jag fortsatte själv med 5 km tröskel-isch i 3:53-fart och det gick helt OK.

Dagen efter hade jag tänkt vila men den åttaåriga sonen ville springa med mig och det var väldigt trevligt att springa två kilometer ihop i hans tempo under prat och skratt varefter jag fortsatte själv i några kilometer i lugn återhämtningsfart. Generellt är jag skeptisk till återhämtningsjogg som fenomen på min nivå. Känner jag mig sliten så sitter en vilodag bättre och gör mig fräschare snabbare jämfört med att ge mig ut och springa ett lugnt pass bara för att samla kilometer i dagboken. För en elitlöpare som springer mycket mer är det såklart en helt annan femma.

Igår var det dags för ett pass jag fick ladda lite för. Ett bra pass för mig är att närsomhelst kunna ge mig ut och springa en mil under 40 minuter utan att ta i för kung och fosterland. Då vet jag att formen är åtminstone hygglig. Igår tänkte jag mig 12 km i sub4-fart och så blev det. Det kändes lite motigt först och benen var inte så pigga som jag önskat men jag kom in i det efterhand även om jag fick förhandla lite med mig själv för att inte omvandla passet till långintervaller. På den åttonde kilometern kom jag ifatt ett innebandylag med grabbar i tjugoårsåldern. Nykvarn har en omfattande innebandyverksamhet och är framgångsrika. Kanske var det A-laget som spelar i division 1 vad vet jag men jag blåste förbi dem och ropade åt dem att hänga med och några av dem nappade skrattande på det. De orkade dock inte följa med mer än ca 300m. Tack vare sällskapet och att går lätt utför där gick den kilometern lite fortare - 3:42 - annars höll jag ett ganska jämnt tempo strax under 4 min/km och kände mig stark hela vägen. Så stark att jag orkade avsluta riktigt bra med en kilometer på 3:38 där jag tog i rejält och definitivt klev över (mjölksyra)tröskeln. Glad i hågen kunde jag summera 12 km i 3:53-fart när jag joggade ner en kilometer. Ett bra formbesked!

Den här skylten har jag sprungit förbi många gånger i sommar. Några tjuriga kärringar har jag inte stött på men kanske springer jag inte så fort att det väcker någon irritation...

Veckan fortsätter med lite fart imorgon i form av fyrahundringar i milfart imorgon på bana och så på söndag ska jag förhoppningsvis få till ett lite längre pass igen i hygglig fart. Det är inte så att jag har några nya glasklara mål och målsättningar men det är ändå skönt att känna att träningen är rolig igen och att formen faktiskt finns där även om jag inte är i toppform.

Den grabbiga löpningen

$
0
0
Det här inlägget har legat och bubblat en tid, min blogg brukar inte ge upphov till debatt, får se om det blir annorlunda nu...

Jag lyssnade på en Podcast under ett av sommarens längre löppass. Marcus Åberg intervjuar två av Sveriges främsta löpare i Möt Löparen och jag kommer på mig själv med att bli irriterad. Mycket är intressant och visst, med meriterna hos dessa löpare så har de erfarenhet och rätt att tycka precis vad de vill om det mesta. Det gör de också. Bana är lite finare, helst på medeldistans. Det är "riktig" löpning och vad motionärerna håller med befattar de sig inte med. Att springa för att springa ifrån sin ångest, att starta en egen blogg för att allt de läst på olika motionärers bloggar får dem att "må illa" och att ständigt redovisa hur många öl man druckit före eller efter lopp och hur lite man egentligen bryr sig om det mesta blir i längden tröttsamt. Att säga sig inte ha koll på skor och t ex klockor verkar vara en merit och att beskriva sin tekniska kompetens som noll och inte ens klara av att använda en GPS-klocka vilket en tolvåring lär sig på några minuter verkar också vara betydelsefullt.

Läser Claes Åkessons blogg och inte sällan möter jag samma attityd där. Det ska gå snabbt och vara hårt, alltid i bomulls T-shirt, gärna med några öl kvällen före och något ganska tveksamt att äta efter passet. Någon gubbe som "värmt upp" i 3:18-fart nämns, det körs bil i 140 km/h på motorvägen och det raljeras över många motionärers målsättningar, t ex att 1:30 skulle vara någon slags drömgräns på halvmaran. Det är klart att det är det! Det är en av de "klassiska drömgränserna"för motionärer ihop med sub40 på milen, tre timmar på maraton och silvermedalj på Lidingöloppet och det är målsättningar som långt fler har än att springa sub 32 på milen eller sub 70 på halvmaran. Tanken är säkert att det ska vara lite skojfriskt och det var det, i sisådär tre eller fyra inlägg, d v s för ganska länge sedan. Nu blir det mest bara barnsligt. Till Åkessons försvar ska tilläggas att jag tyckte Runners World var som allra bäst med honom som chefredaktör.

Visst sköna gubbar kan tyckas som inte går in så hårt för det längre, men det är just det jag tycker de gör, de går in lite väl hårt för att vara så där skönt coola och ha en jag-bryr-mig-väl-inte-så-djävla-mycket-attityd.

Självklart är det så att många motionärer skulle springa snabbare om de sket i GPS-klockans alla finesser, lade mindre tid på att surfa skor på nätet och sprang mer istället. Men för många av oss har löpningen blivit ett stort intresse, vi vill lära oss mer, om träning, fysiologi, kost och kanske också skor och prylar. Vissa kanske med tanken att försöka bli snabbare genom att ta genvägar utan att springa 15 mil i veckan, vissa utan den målsättningen och alla har kanske inte målet att springa fort i alla lägen och ännu färre hoppas jag har målet att springa ifrån sin ångest? Det har slagit mig i flera intervjuer hur dålig koll på både fysiologi, träning och t ex skor många elitlöpare verkar ha! Det är ju därför de har en tränare kanske ni hävdar? Det är möjligt men jag kan bara gå till mig själv, skulle jag lägga 15 timmar i veckan på något skulle jag vilja lära mig så mycket som möjligt om vad jag håller på med men nu glider jag ifrån ämnet.

Jag har sprungit ganska många år nu och har lärt känna både elitlöpare och motionärer. Ödmjuka, inkluderande personer och jag har ofta fascinerats över vilken kollektiv gemenskap det finns i den här individuella idrotten! Rekordmånga springer vilket är positivt ur ett folkhälsoperspektiv. Sverige skördade nyligen framgång i friidrotts-EM i Zürich med flera unga lovande löpare - inte minst på medeldistans. Den bredd som finns nu gör också att toppbredden visar tecken på att komma tillbaka igen, antalet löpare som t ex springer maraton under tre timmar ökar igen efter att ha varit nere på rekordlåga nivåer för några år sedan, även om det är långt ifrån 1980-talets rekordnivåer.

Att några av Sveriges ledande löparprofiler och skribenter har den här grabbiga attityden är inte något som löpningen som sport tjänar på, tvärtom! Låt oss istället för att tycka att allt var bättre förr glädjas åt att vår sport är populär, det springs som aldrig förr och det görs fina resultat också idag. Att det gjordes så fina resultat på t ex 80-talet beror självklart främst på att många sprang så mycket mer och tränade hårdare än idag men också, tror jag, på att samhället var mer ojämställt än idag, att det var mer socialt accepterat att mannen var ute och sprang 20-milaveckor medans frun skötte hemmet. Antalet kvinnor som i år sprang Stockholm marathon under tre timmar var större än på många år! Nu glider jag ifrån ämnet igen men det är väl ändå inte något vi vill tillbaka till?? Nej, bort med den exkluderande grabbigheten, in med mer inkluderande och förståelse, för olika val och målsättningar, över genrer och resultatnivåer!

Kontinuiteten framför allt!

$
0
0
Jag pratar ofta om vikten av kontinuitet. Det är helt centralt för mig och för alla som vill göra löpträning till en bestående ingrediens i sin tillvaro! Att lära dig springa på ett sådant sätt att du behåller glädjen och förblir skadefri! Variera underlag, miljöer (kanske det svåraste av allt i en inrutad vardag) och fart. Visst har alla toppar och dalar i motivationen, så även jag men frånvaron av långa uppehåll helt utan löpning tror jag är oerhört viktig och definitivt så om målet är att utvecklas som löpare!

Om jag någon gång får tillfälle att prata om min träning inför publik skulle jag uppehålla mig ett tag vid den här bilden. Den sammanfattar min träningsdagbok - varenda löprunda under snart 8 års regelbunden löpning, över 13600 kilometer!


Jag tycker mönstret som framgår är ganska intressant. Att det ser  så"taggigt" ut med så varierande månadsmängder hänger främst ihop med skalningen på axlarna då jag tycker jag ligger relativt jämnt i träningsmängd från månad till månad. Mängdökningen över tid framgår tydligt liksom maraträningen med den något högre mängden under våren följt av minskad mängd under hösten de år jag sprungit Stockholm Marathon (2008-2010, 2012, 2014). En punkt i november 2008 har en röd ring runt sig för att illustrera att det var senaste månaden min träningsmängd i kilometer understeg 100 km på en månad - kontinuitet!

Löpningen är ingen quick fix som så mycket annat idag i samhället men för den tålmodiga som inte bara börjar utan kommer över den initiala flåsiga och jobbiga puckeln och fortsätter springa väntar en stor belöning i form av ökat välbefinnande och förbättrad kondition och mycket annat.

Vi håller på och ta farväl av en väldigt varm och fin sommar, en sommar som många har upplevt det jobbigt att springa i, och vi går mot en period med hög, klar och härlig höstluft och vackra färger som är ljuvlig att springa i innan kung Bore står i farstun och knackar på med frost i skägget. Vintern som älskas av vissa löpare men som många upplever som den tuffaste årstiden att springa i och där det mest är vi inbitna löpare som är ute och hälsar på varandra i löparspåret.

Är det givet för dig att springa året om eller har du några knep när motivationen tryter och i så fall vilka?


Vad gäller träningen går den bra nu, jag har de senaste tre veckorna sprungit fem pass i veckan med veckomängder på 63, 54 och 62 km vilket är bra för mig! Igår sprang jag ett riktigt bra pass på 2x5x800m på bana där alla åttahundringar gick lite snabbare än milfart med 1 minuts vila och 2 minuters serievila efter fem och där de två sista gick riktigt fort. Ett hårt men bra pass! Jag känner mig lite nedtränad med lite tunga ben vilket är enligt plan. Nu är planen nämligen att minska längden på passen och lätta lite på träningen med förhoppning om lätta och springsugna ben till på torsdag när jag ska tävla igen för första gången sedan Stockholm Marathon och det ser jag fram emot!

Tävling imorgon

$
0
0
Sedan förra inlägget har jag igen känt mig lite småförkyld igen och samtidigt minskat på träningen i förhoppningen om att få en formtopp och fräscha ben inför imorgon då jag ska tävla för första gången sedan Stockholm Marathon.

Sommaren blev ju inte riktigt som jag tänkt mig med två inställda banlopp men kanske var det nödvändigt med en paus från tävlandet för nu är jag tävlingssugen igen och ser fram emot morgondagen! Extra roligt att springa på Stockholm Stadion och de nylagda banorna där då jag har så många positiva löpupplevelser från mina målgångar på Stockholm Marathon på Stadion! Loppet jag springer imorgon är alltså Långlöparnas Kväll 10000m, fyra heat och totalt 150 löpare där jag springer i kvällens andra heat innan de snabbare löparna tar över banorna.

Träningen sedan förra inlägget har bestått av en lätt morgonjogg före frukost lördag morgon och ett fartlekspass på en mil på söndagskvällen inkl 2x1000 i milfart som kändes rätt tunga och lite avslutande fartlek med korta snabba fartökningar varvat med joggvila - ett pass som inte var så tungt men som ända gav ganska tunga ben i början av veckan. Vilade måndag och joggade en sväng runt Bergshamra igår och avslutade med några snabba backsprinter med joggvila ner och rejäl stretch av mina stela hamstrings efteråt vilket var välbehövligt. Idag har jag vilat och ska köra lite foamroller och hoppas på piggare ben sedan!

Under sommaren kände jag att min uthållighet var dålig men efter att ha fokuserat på det under några bra träningsveckor så har det känts allt bättre och därför har jag bestämt mig för att sikta på sub37 trots att jag inte vet om jag är där formmässigt. Passet 2x5x800m förra veckan - totalt 8 km/20 varv) - visade dock att farten finns där vilket gav mig lite självförtroende. Jag skulle ångra mig om jag inte vågade att spänna bågen! Jag behöver dessutom träna på att tävla även när jag känner att formen inte är på topp och inte betrakta varje tävling som högprioriterad! Jag känner mig positiv och förväntansfull och ganska avslappnad, bara lite nervös, och tror inte jag kommer bli besviken om jag inte når mitt (dröm-)mål. Då har jag i alla fall försökt i vad som förmodligen är årets sista millopp. Då vet jag också att jag fortfarande har en bit kvar till 36 minuter på milen och till den fantastiska form jag hade i april innan maran när jag sprang kuperade Påsksmällen på grus på 37:15.

Håll tummarna gott folk så återkommer jag med race rapport så småningom!

Race Report Långlöparnas Kväll Stockholm Stadion 10000m - 36:44 (PB)

$
0
0
Dags då för Race rapport, det var länge sedan! Jag jobbade hela torsdagen och känslan på eftermiddagen var som vanligt innan millopp att jag hellre ville åka hem än att tävla, speciellt som min fru hade en ganska intensiv eftermiddag hemma. Jag åt en tidig middag i form av en liten pastasallad men kl. 17:30 kunde jag inte koncentrera mig längre utan bytte om och tog T-banan till Stadion och prickade av mig på listan i god tid före start och slog mig ner på läktaren, hälsade på Gunnar Durén som skulle springa 2000 m och flera andra bekanta.



Träffade Gabriel och Jakob och vi satt en bra stund i solen på läktaren och tittade på de två heaten på 2000 m och det första av de fyra heaten på 10000 m. Jag avböjde sedan gemensam uppvärmning av två anledningar. Dels kände jag ett behov att samla mig och vara själv med mina tankar. Men framförallt hade jag bestämt mig för att genomföra en rejäl uppvärmning denna gång men i ett så pass lågt tempo att jag skulle bli varm men inte trött. Därför ville jag inte dras med i någon annans tempo.

Jag är osäker på detta med uppvärmning trots alla tävlingar jag genomfört. Ofta blir det 1-2 km halvsnabb jogg och jag brukar bli lite trött men inte känna mig så uppvärmd. Nu joggade jag väldigt lätt drygt 3 km i Liljansskogen i 5:40-tempo. Ett stort gäng löpare sprang intervaller i Liljansskogen och de applåderade mig och önskade mig och andra som joggade upp lycka till vilket var peppande! Jag gick lite, genomförde några stegringslopp och lite löpskolning utanför stadion och avslutade med några höga spänsthopp innan jag gick in genom Sofiaporten igen.

Väl inne på Stadion var förutsättningarna nästan perfekta, en sval temperatur och endast en lätt lätt motvind på målrakan. Nu var jag inte så nervös längre, hälsade på Kent och Mackan som var där för att titta och Petter och Sabine från Jogg och flera medtävlande innan det var dags för calling och att ställa upp för start där jag hamnade i mitten av löparna vid den inre startlinjen. När skottet gick kom jag iväg bra och jag upplevde ingen större trängsel ens när löparna som sprungit runt konerna från den yttre starten kom ihop med oss övriga efter första kurvan.

Hur ska jag beskriva 25 varv runt runt? Den kan tyckas enformigt men varven rullar på relativt fort ihop med alla andra löpare men det är såklart svårt att beskriva när olika saker händer under loppet. Stadions nylagda banor kändes riktigt fina och snabba och mina skor DS Racer som jag även sprang maran i fungerade helt perfekt, igen. Jag hamnade mitt i en klunga, på ca femte plats ihop med Anders Rehn, HAIS och lite längre fram skymtade jag tio år äldre Jonas Hellström, Danderyd som slog mig på 5000 m inomhus i mars och som ikväll också lyckades springa sub37 vid 53 års ålder, imponerande! Dock var jag före honom i mål ikväll.

Bild från mitt heat med Järfälla-Lars med nr 300 och Jakob med nr 306. Foto: FK Studenterna.

Jag inledde precis i den fart jag ville, nämligen med varv på 1:30. Min plan var att hela tiden springa på 1:29-varv vilket ger 3:42 min/km eller 36:59 som sluttid och att inleda precis över kändes perfekt. Efter bara ett par varv kände jag att farten mattades något i klungan och dessutom snubblade en IF Linnea löpare framför mig på sargen så då valde jag att gå om flera löpare för att få fritt utrymme och hålla min fart. Noterade några varv på 1:26 och min varvräknare ropade åt mig att inte öka mera nu och då jag kunde hålla min egen fart bättre noterade jag jämna 1:28-1:29-varv på km 3-4. Passerade 5000 m på 18:30 på mina klocka, 18:32 rapporterade min varvräknare som stod 200 m bort vid mål som rapporterade att jag gick för låga 37 vilket inte var vad jag tänkt mig!

Någonstan ca halvvägs blev jag igen passerad av den klunga jag gått om inledningsvis och ytterligare ett par löpare men snart kände jag igen att jag fick bromsa något och ibland också trippa för att undvika att springa in i löparen framför så jag gick igen ut på bana två och passerade samma löpare igen. Det syns också på km-tiderna som varierade mellan 1:26-1:30 på km 5-6. Här någonstans blev jag också varvad av de två ledande löparna som gick i mål på låga 34. Plötsligt visade skylten med antalet varv kvar en entalssiffra och jag visste ju att jag hade ett varv mer än skylten visade till mål. Min varvräknare ropade passertider och peppade varje varvning och meddelande att jag nu gick för sub37 och många i de täta publikleden vid varvning hejade på mig - en härlig känsla samtidigt som EM-aktuella Patrik Engström och hans tränare och FK Studenternas Lorenzo Nesi gjorde förtjänstfulla jobb som speakers och serverade generöst med passertider.

Nu följde ett parti där jag sprang riktigt jämnt och fort i sju varv som alla gick på 1:27-1:28 samtidigt som många andra började tröttna. Järfälla-Lars låg precis framför mig och gjorde jämna 1:28-varv enligt hans familj på läktaren. Jag passerade en löpare i orange tröja som legat före hela loppet och jag sprang även om Lars och fick lite pepp och varvade också Gabriel här någonstans som ropade något efter mig och jag tror jag grymtade något tillbaka. Mera ensam nu, trött men ändå stark, noga med att inte börja slugga mig fram utan behålla en hög stegfrekvens. Blev passerade av en blåklädd löpare som efteråt tackade för draghjälpen då han tydligen legat i rygg ett tag och han klarade också sub37 tack vare min farthållning vilket var roligt att läsa här. Snart ville jag dock om igen trots att jag var trött nu och jag är nöjd med att jag hela tiden vågade gå om och förbi och göra mitt eget lopp hela vägen. Körde mitt mantra några gånger för att behålla skärpa och fokus. På sista kilometern passerade jag även Jonas Hellström, Danderyd.

Vinnarduon som båda sprang sub 34:30. Foto: FK Studenterna.

Jag hade sedan länge bestämt mig för hur jag skulle springa de två sista varven. Upp till 9200 m var min plan 1:29-varv vilket jag alltså lyckats med med mindre variationer. Planen för de två sista var 1:23 på näst sista varvet och under 1:20 som avslutning. Tog i på näst sista varvet och tryckte av varvtiden men brydde mig aldrig om att kolla för nu var jag riktigt trött! Det blev låga 1:26 på det varvet. Det var underbart att sedan gå ut på sista 400m med vetskapen om att jag definitivt skulle klara mitt mål efter en sista koll på klockan. Tog i rejält och pressade axlar och armar bakåt och höll en hög stegfrekvens och sprang fort förbi löpare som jag nog varvade, in i sista kurvan och ut på bana fem försökte jag öka farten ytterligare ett snäpp på andra sidan konerna som stod där för att underlätta för funktionärerna att hålla koll på dem som gick i mål. Bet ihop och såg mållinjen närma sig och jag blev lite yr på upploppet. Passerade mållinjen och var tvungen att lägga mig ner på banan en kort stund innan jag igen förmådde resa mig upp. Min varvräknare kom fram och berättade att tiden blev 36:43 preliminärt vilket sedan blev 36:44,35 och jag tackade honom för den utmärkta hjälpen under loppet.

Massor av folk kom fram och grattade och många sa att det såg lätt ut hela vägen. Det kändes, om inte lätt så stabilt och ganska kontrollerat utan negativa tankar eller någon djupare dipp. På millopp är det alltid jobbigt runt km 6-7 men där kände jag mig nu stark och full av självförtroende att jag skulle nå mitt mål för kvällen. Jag tror också jag har sprungit mig till en ganska bra löpekonomi och löpteknik som gör att det ser ganska lätt ut då jag fick samma kommentarer efter Stockholm Marathon!

Pratade kort med Jakob och Gabriel i mål innan jag sedan med ett stort leende hastade till T-banan för att hinna med mitt tåg hem. Nedjoggen genomförde jag morgonen efter genom att transportlöpa 8 km lugnt från Centralen till jobbet via Hagaparken.

Jag är väldigt nöjd med hur jag disponerade loppet och känslan under loppet! Jag var avslappnad och full av självförtroende och en positiv känsla. Det var länge sedan jag sprang 10 km med så bra känsla! Det brukar nästan alltid annars kännas riktigt motigt och jobbigt utan att ändå gå så fort som jag vill! Jag har siktat så länge på 36 minuter på milen att jag inte genast känner för att sikta vidare, vill njuta lite av detta först! Härnäst står halvmarathon i Stockholm för dörren, min tionde halvmara och min sjätte i Stockholm - en fin tradition och ett favoritlopp och nu med bra träning och det här loppet i ryggen siktar jag relativt högt. Personbästat på 1:23:32 är från 2011 sedan dess har jag noterat 1:24:52 2012 och 1:24:14 2013 och jag känner att jag i år borde ha chansen att komma ner på 1:22 åtminstone. Nåja, nu går jag händelserna alldeles på tok för mycket i förväg. Tack för att ni läst ända hit!

Tid: 36:44,35.
Placering: 10 (av 34 löpare i heat C. Total placering 46 av 93 löpare på 10000m).
Varvtider km:

1-2:   1:30.92, 1:30,75, 1:27,47, 1:26,74, 1:26,81

3-4:   1:29,19, 1:29,33, 1:29,87, 1:28,93, 1:29,36
5-6:   1:30,01, 1:28,56, 1:30,59, 1:26,55, 1:30,29
7-8:   1:29,81, 1:28,56, 1:28,06, 1:28,23, 1:28,36
9-10: 1:28,74, 1:28,20, 1:27,40, 1:26,11. 1:15,10


Officiella resultat här.
Viewing all 571 articles
Browse latest View live