Quantcast
Channel: 4:30-fart genom tillvaron
Viewing all 571 articles
Browse latest View live
↧

Att jobba med kroppen, inte mot

April 8, 2014, 11:26 pm
$
0
0
Det var med en viss spänd förväntan jag skulle springa intervaller igår kväll. Av två anledningar. Jag har sprungit några riktigt fina pass i mars, t ex en lång snabbdistans i 3:57-fart och 10x1000m med 3:37'/km i snitt och på något sätt så tror skallen att det då hädanefter alltid ska gå lite bra och sätter en ny "baslinje". Samtidigt visste jag innerst inne att igår inte var en bra dag att springa intervaller, busväder ute och en trött kropp med sömnbrist då sonen varit sjuk men den närmaste tiden kommer annat än träning att vara i fokus och jag ville passa på när tiden fanns.

Inte blev det roligare av regn och kraftig blåst men när hustrun kom hem från sitt cirkelpass så bytte jag i alla fall om och stack iväg och uppjoggen på 2,5 km gick ju OK trots vädret. Bort till startpunkten för "min tusing" på cykelbanan och iväg på första i rejäl motvind, 3:39 på den men jag fick inget gratis i vinden. Den andra tillbaka samma väg kändes mycket lättare i medvinden men trots att jag höll samma fart så visade klockan allt långsammare tider och i slutet på intervallen visade den en tid på strax över 4 min/km. Inte en chans att jag sprungit så långsamt och den lilla teknikaliteten räckte för att få motståndsbägaren att rinna över och jag avbröt passet och joggade de korta biten hem, inte alltför nedslagen.

Jag var redan genomvåt efter drygt 20 minuter ute och var inte så intresserad av att dra på mig en förkylning när kroppen säkert sänkt garden lite p g a sömnbristen och trots att jag ogillar att avbryta pass jag tänkt springa så insåg jag direkt att igår var en dålig dag att försöka springa snabba intervaller på. Hade jag lyssnat bättre på kroppen hade jag hört den säga det till mig men det är svårt det där. Jag vill jobba med kroppen inte mot, men samtidigt går det ju inte att lyssna på den alltför mycket om jag vill att träna ska leda till utveckling. Då måste jag strunta i vad den säger till i alla fall vid vissa tillfällen. Igår var inte ett sådant tillfälle.

Jag ska se om det går att hitta en lucka på torsdag istället.

↧
Search

Skam den som ger sig, nytt försök - 8x1000m

April 11, 2014, 3:47 am
$
0
0
Jag var varken besviken eller revanschsugen efter mitt inställda pass med tusingar i höstvädret i torsdags. Det var helt enkelt fel dag på många sätt och jag var klok nog att inse det. Däremot var jag besluten att prova igen och när SJ ställde in tåg igår fick det bli en arbeta hemma-dag vilket möjliggjorde intervaller i strålande solsken på lunchen istället för i kyla sent på kvällen.

Sagt och gjort, iväg på rätt så trötta ben med lite samma trötta, pirrande känsla jag hade i benen i inledningen av förra säsongen. Att vara lite sliten nu är enligt plan och trots att veckans pass varit lätta hittills var det ändå fjärde dagen i rad med löpning. Planen jag följer innebär lite mindre löpning närmaste veckan då innebandycup med sonen följt av en semesterresa står för dörren och i samband med det har jag kört på ganska intensivt och tar nu en återhämtade vecka, vilket mina ben nog kommer uppskatta.

8x1000m var planen även igår och det gick bättre än i torsdags men jag fick inget gratis utan fick jobba ordentligt för det hela vägen. Jag var lite less på min vanliga intervalltusing så jag sprang genom skogen till en asfaltsraka där jag brukar springa långpass. Nu var den inte alls så flack som jag mindes den utan jag fick två sega motlut på varje intervall men trots det snittade jag intervallerna på 3:32'/km med en minuts gåvila. Efter fyra var jag rejält trött. Efter sex otroligt trött och jag förstod inte hur jag skulle orka två till men på något sätt går det alltid ändå även om det nästan handlade om maxansträngning på sista som också blev den snabbaste på 3:27. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig med tunnelseende så jag fick sätta mig på en sten och pusta en bra stund innan jag orkade jogga ner hemåt. En underbar dag, fågelkvitter och solsken och ett positivt besked att farten blev såpass hög trots lite kupering och riktigt sega ben.

Idag är det vilodag och det har jag verkligen gjort mig förtjänt av och njuter av i fulla drag! Trevlig helg! 
↧
↧

Hur får jag egentligen ihop min träning? En inblick i en typisk vecka

April 16, 2014, 11:30 am
$
0
0
Lisa bad mig beskriva hur jag får ihop min träning med familj och jobb. Min mängd är inte så hög utan på en nivå där jag tycker löpningen är skön och rolig och som fungerar i mitt liv just nu. Samtidigt tränar jag såklart mer än de flesta "Svenssons" men lite i jämfört med många duktiga löpare. Så hur ser det ut då? Jag har ett flexibelt kontorsjobb och jag springer 1-2 lunchpass per vecka och jag springer oftast två vardagkvällar i veckan samt ett eller t o m två pass på helgen. Det gör att antalet pass per vecka varierar från:
  • Minivarianten tre pass; ett lunchpass, ett kvällspass, ett helgpass (ganska sällan jag "bara" köra detta)
  • Det vanligast just nu, fyra pass: Ett lunchpass, två kvällspass, ett helgpass
  • Mer träning än vanligt, 5-6 pass; Två lunchpass, två kvällspass, eller eller två helgpass.  
Med ett nytt jobb har jag kortat ner lunchpassen jämfört med tidigare. Ofta blir det en kort, lugn jogg ute eller någon form av kvalité på löpband, tusingar eller backpass t ex. Våra veckor hemma är relativt lika varandra och invanda. Min fru jobbar sent oftast två kvällar i veckan, de dagar hon slutar tidigt brukar hon vilja träna. En typisk vecka kan se ut så här:

Måndagar: Sonen 12 år har innebandyträning 16:45-18.00 Min fru slutar nästan alltid tidigt och brukar träna ett tidigt pass. Ibland springer jag ett lugnt distanspass senare men lika ofta vilar jag.
Tisdag: Inga barnaktiviteter, frun brukar sluta tidigt och träna. Just nu försöker jag ersätta ett längre lunchpass i veckan med ett lite längre distanspass/fartpass/valfritt pass på ca 15-17 km och detta är den bästa kvällen i veckan för det.
Onsdag: Sonen 12 år har innebandyträning 18:30-20:00. Ibland cyklar han men ganska ofta skjutsar vi. Den här kvällen är det svårare att få till träning för mig. Min fru jobbar ofta sent. om inte så tränar hon oftast för att sedan vila torsdag-fredag. Ibland lunchtränar jag men oftast är onsdagen en vilodag.
Torsdag: Sonen 8 år har innebandyträning 17:00-18:00. Jag hämtar nästan alltid torsdagar då min fru jobbar sent. Eftersom sonen även tränar söndagar och han bara är 8 år tycker vi att en gång i veckan räcker och hoppar ibland över den här träningen. På torsdagarna brukar vi försöka städa åtminstone en våning på huset för att slippa göra det på helgen. Jag springer ofta en lättare kortare runda senare på torsdagen.
Fredag: Sonen åtta år har simskola 17:00-17:45. En av oss följer med, den andra fixar middag. Jag tränar aldrig fredagkvällar utan eventuell fredagsträning blir i så fall på lunchen men lika ofta blir det vila.
Lördag: Inga aktiviteter. Hustrun jobbar ibland, ca varannan lördag. Ibland springer jag på dagen om storasyskonen passar småsyskonen.
Söndag: Sonen på åtta år har innebandy 12:00-13:00. Hustrun jobbar ibland. Min långpassdag oftast som då springer på morgon förmiddag. Springer jag inte långpass brukar jag springa någon form av kvalitétspass på kvällen efter att min fru tränat.

Ibland springer jag både lördag och söndag. Det vanliga är dock att det blir ett pass på helgen och inte två.

Yngsta dottern som fyller fyra år i höst har inga aktiviteter och äldsta dottern som fyller 15 i höst är i stallet ca 5 dagar per vecka och vi hämtar med bil 1-2 ggr/vecka utöver detta ovan. Sonen på 12 år har förutom träning måndag-torsdag också ofta innebandymatch på helgen under säsong höst-vår som kan vara hemma eller borta och då kan det vara en bit att åka (Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping, Strängnäs, Södertälje etc...).

Som sagt, veckorna är ganska inrutade men vi tar oss båda tid att träna och tycker om det. Så mycket annat hinns dock inte med, förutom att umgås med barnen och prata med varandra. TV-tittande, t ex serier är väldigt nedprioriterat. Jag har inte följt en TV-serie på flera år. Ser sällan på TV alls på vardagarna och det lilla jag ser är oftast en nyhetssändning. Husfixande är också nedprioriterat jämfört med tidigare, orken och tiden finns inte just nu.

Vad gäller arbetsfördelning hemma så ger vi varandra utrymme för egen tid/egna aktiviteter som just nu oftast innebär tid för träning (eller i alla fall för mig något löprelaterat som t ex en tävling eller något annat). samtidigt som vi delar jämnt på hemmaarbetet. Jag städar mer och lagar mest mat/diskar medan min fru tar ett större ansvar för handling och tvätt och då hon lämnar barnen på morgonen så tar hon även ett större ansvar för daglig planering, att de har med sig rätt saker till skolan etc...

Förutom allt detta vill vi ju gärna vara lite sociala och ibland i alla fall träffa vänner/släkt och det gör att det ibland är svårt att komma iväg på tävlingar. Jag behöver ha ganska god framförhållning då min fru arbetar i genomsnitt varannan helg (oftast då bara en dag). Mormor och morfar ställer ibland upp och är barnvakter.

Det blev ett ganska långt inlägg. Det är ganska fullt upp som ni märker men samtidigt härligt på ett sätt som det gäller att komma ihåg att uppskatta mitt i vardagen! Det är sällan vi har en kväll när vi bara slappar men då och då händer det. Samtidigt, det är inte som när barnen var små och vi inte fick sova etc, de stora barnen hjälper till en del och passar sina småsyskon om det behövs, de kan ofta ta sig till/från egna aktiviteter själva o s v. Just nu har jag haft en fas då jag först var extra trött p g a att jag börjat nytt jobb. Sedan har jag kommit in i och börjat trivas bra med det och då har det istället gett mig energi vilket spillt över på träningen och jag har kunnat träna hårdare. Träningen anpassar jag efter hur jag mår och orkar, nu gillar jag ju de snabba passen och den lite tuffare träningen men är jag trött och låg på energi springer jag istället lugnare pass.
↧

Race Report Påsksmällen 10 km - 37:15 trea i M40 - Att springa fort handlar väldigt mycket om att slappna av!

April 22, 2014, 11:20 pm
$
0
0
Bloggen har legat övergiven en dryg vecka även om jag bjöd på ett förinställt inlägg i onsdags. Det beror på en påskvecka med familjen i London. En intensiv men avkopplande vecka där löpningen tillfälligt åkt flera steg ner på priolistan (apropå förra inlägget) och det har varit skönt! Då vi bodde nära Hyde Park sprang jag där ett par gånger, ett fartlekspass med backe och en lätt morgonjogg med hustrun.

I teorin hade jag gjort allt rätt, tränat mycket och bra och sedan vilat mycket innan Påsksmällen med den förväntade känslan av pigga ben och energi som ville ut fanns inte där alls, benen var trötta av allt promenerande och sådär jobbigt pirriga även i vila som jag upplevt förut. Joggade en kort sväng kvällen innan tävlingen men fick inga svar ang formen. Vaknade upp på annandagen och kände mest olust inför att tävla men åkte ut till en soldränkt motionsgård i Enhörna där jag tyvärr också noterade att det blåste en del och värmde upp samtidigt som jag hälsade på många bekanta och nervositeten lade sig även om uppvärmningen kändes ganska kass.

Jag var ändå motiverad att springa tufft och ge sub37 ett allvarligt försök och jag tänkte inte fastna i starten utan ställde mig allra längst fram vid den kritade linjen. Sub37 känns numera som ett realistiskt mål med den träning jag har genomfört men samtidigt är Påsksmällen en tuff och kuperad bana som till 50% går på grus och jag har inte sprungit snabbare än 38:55 här tidigare.

Strax efter start och vinnaren Robert Fischa som satte banrekord med 30:39 har redan skaffat sig en liten lucka. Bild från Löpning för Alla. 

Starten gick och jag kom iväg precis som jag ville även om jag blev omsprungen av en hel rad löpare i början trots att jag öppnade på 3:34 på den första kilometern. Inledningen av banan går på asfalt och är hyggligt lättsprungen men tyvärr blåste det motvind här vilket förtog lite av effekten. Jag hamnade bakom en löpare från Fredrikshof men gick snart om och tog sikte på Dace Landström, Vallentuna en bit fram som jag brukar springa jämnt med och snart passerade jag henne också. Den tredje kilometern är lite tung där det först går uppför innan det viker av in på grusvägen och den första rejäla backen kommer och här sjönk farten. Efter att jag passerade Dace fick jag springa resten av loppet solo. Jag hade en löpare från FK Studenterna en bit framför mig men kunde/vågade inte gå ifatt, vilket var synd då han sprang på 36:55 och sakta utökade försprånget hela loppet. Hade också en löpare från Vallentuna ca 50 meter framför mig. Grusdelen innehåller en del utförslöpor och något motlut men här går det att springa fort vilket tiderna visar att jag gjorde innan banans värsta backe inleder den sista kilometern innan varvning och målgång på andra varvet. Varvade 5 km på 18:20 enligt speakern vilket motiverade mig till att fortsätta kämpa ut på andra varvet och den sjätte kilometern gick OK men på den sjunde gick det så tungt plötsligt i motvinden. Efteråt berättade alla jag pratade med precis samma sak, hur farten sjönk på det här partiet. Dace Landström berättade att hon närmat sig mig här samtidigt som jag närmade mig den tröttnande löparen från Vallentuna. Farten sjönk till 4 min/km och jag gick en mentalt väldigt tuff match mot mig själv, samtidigt som jag sprang dåligt med för långa steg och sluggade mig fram med för dålig hållning. Jag lovade mig själv att aldrig mer springa milen, jag var bara några steg bort från att strunta totalt i alla ambitioner och bara jogga i mål och kanske slog jag också av farten några steg men när vi vek in på grusvägen igen och slapp motvinden igen kändes det lättare trots att det blev mer kuperat.

Här är banans höjdrofil. Att km 2-3 och 7-8 går tungt kanske inte är så konstigt! Tittar jag på km-tiderna från när jag sprang senast, 2012, så är mönstret exakt likadant att det gick som långsamt på det här partiet. 

Jag kom ifatt och passerade löparen från Vallentuna men orkade absolut inte peppa någon annan än mig själv. Fokuserade på att slappna av och det blev väldigt tydligt att med fokus på hög stegfrekvens och hållning går det mycket lättare och fortare jämfört med att kämpa och ta i i varje kroppsdel! Att springa fort handlar paradoxalt nog väldigt mycket om att slappna av! Den näst sista kilometern är lättsprungen och här gick det fort igen, 3:39 och jag laddade för sista backen och istället för att kriga mig uppför hela den och vara helt rökt på krönet försökte jag slappna av och kunde hålla bra fart och sedan höja farten ytterligare på upploppet som faktiskt går lite utför sista biten och avslutade med loppets snabbaste kilometer på 3:33. För ovanlighetens skulle struntade jag i klockan sista biten och fokuserade helt på att ge allt jag hade hela vägen förbi mållinjen, jag visste att det skulle bli personbästa och jag visste att jag inte skulle nå sub 37. I mål var jag helt slut, det var länge sedan jag var så trött i mål. Flämtade en lång stund innan jag joggade till bilen och bytte om.

Bara ca 200 löpare sprang vilket jag tycker är väldigt synd, förmodligen drar sig många motionärer för att springa ett mindre lopp en bra bit från innerstan och med en anrik löparklubb som arrangör men det är väldigt trevlig, inkluderande stämning, ingen trängsel och generösa prisbord. Dagen avslutades med att jag som trea i M40 fick kliva upp på scenen (altanen på kiosken) och ta emot pris, första gången det händer trots att det inte var min första pallplats.

Ett kort tag efter målgång var jag lite missnöjd över att jag spred kilometertiderna så ojämnt, det skiljde nästan en halvminut men snabbaste och långsammaste kilometern men efter att ha pratat med andra löpare om värmen (nästan tjugo grader i skuggan), motvinden i början och den tuffa banan så släppte de tankarna ganska fort. På en kuperad bana diffar kilometertiderna mer än på ett ett platt asfaltslopp och ansträngning är en bättre utgångspunkt och den var hög i princip hela loppet! Jag kom tillbaka genom att fokusera på mitt gamla PB och jag lyckades slappna av trots tröttheten och jag slog mitt PB med nästan en halv minut och jag satte PB på den här banan med 1:40. Med 37:15 som är mitt nya pers på 10 km är sub 37 inte långt borta på ett plattare bana!

Avslutar med lite siffror:

Tid: 37:15 (splittar: 18:20/18:55)
Placering: 3:a i M40, plats 16 totalt:
Puls (snitt/max): 187/194 bpm
Km:tider: 3:34, 3:42, 3:48, 3:37, 3:44, 3:43, 4:01, 3:54, 3:39, 3:33

Ett bra reportage från Påsksmällen finns på Löpning för Alla.
↧

Nya skor fick bekänna färg direkt

April 26, 2014, 4:53 am
$
0
0
London bjöd såklart på en del shopping, inte så mycket för mig som för äldsta dottern men ändå. En sak jag köpte var ett par nya löparskor. Inte för att mitt behov av skor är stort, men jag har funderat på vilka skor jag ska springa Stockholm Marathon i. Mina älskade Asics Tarther från 2011 är väl fortfarande OK men ärligt är inte känslan lika pangbra i dem längre även om jag hoppas på många mil till i dem.

Mina Salming Speed har jag sprungit upp till 25 km i och de skulle säkert fungera bra på maran, men de är aningen stora vilket känns i sidled i kurvor, jag får i vissa strumpor antydan till skavsår av hälkappan, jag har lite respekt för det låga droppet på 5 mm och de är rätt så tunna också och jag är lite rädd att jag slår sönder vaderna i dem.

Priserna på skor i London var inte låga och utbudet inte heller så bra. Frågade efter Tarther i Asics Flagship Store som trots det imponerande namnet var en identiskt kopia av butiken i Stockholm. Fick till svar att de fortfarande görs men att Asics anser dem vara en "transitionssko" mellan trainers och spikskor och att den främst är avsedd för bana och därmed inte säljs lika brett. De fanns på en outlet på Wembley dock. Istället provade jag en modell jag tittat på ett tag, nya Asics DS Racer 10, en modell som är väldigt lik Tarther i ovandelen och generellt och en modell som efter att ha blivit tyngre och allt mindre av en tävlingssko flera årgångar nu återigen är en lättare sko. Priset var ungefär som i en engelsk nätbutik och lite billigare än hemma.



Skor ska inte behöva springas in enligt mig och efter att ha studsat lite i dem hemma fick de följa med på dagens tidiga långpass. 05:45 stängde jag dörren efter frukost och kaffe och sprang ut på rundan jag kallar "Tre-Sjöar" eftersom jag passerar just tre olika sjöar på ett varv på 12 km. 50% grusväg, 50% asfalt och ett relativt backigt varv. En kall morgon på tre minusgrader vid start. Jag planerade tre varv och lade ut en påse med en literflaska saft, en banan och en belöning vid varvning och drog iväg och ju högre solen steg ju skönare blev det! Lät benen springa i den fart de valde själva och det var ca 4:45-4:40 min/km i början. Lyssnade på några avsnitt av en amerikansk podcast som heter Runners Connect och det var väl OK förutom att en löpare hela tiden tackade Gud för att han sprang så bra. Den coachen har jag inte hört talas om, i alla fall inte i löparsammanhang.

Magen gav sig till känna vilket jag var tvungen att åtgärda efter 15 km och jag hade druckit lite mycket men utöver det var känslan allt bättre. Farten skruvades ner till 4:30 av sig självt och andra varvet försvann relativt fort bakom mig. Varvning, vätska, banan och dags för sista varvet. Övervägde ett tag en fartökning ner till 4 min/km men avstod då jag inte ville bli för sliten då jag visste att resten av dagen inte skulle bjuda på någon återhämtning (städdag på gatan m m). Farten var högre nu, en hel del kilometer under 4:20, någon enstaka ner mot 4:10 och jag tröttnade inte nämnvärt mot slutet heller. Fokuserade på mina hangups jag brukar ha på den här rundan. Inte fuska genom att passera lyktstolpen på skolgården eller stenen bredvid cykelbanan till vänster. Nej, till höger för att hålla banan. Fullkomligt knäppt såklart men det bjuder jag på. Avslutade med en 35:e kilometer en bit under 4 min/km och det var kontrollerat. Kanske såg jag fram emot belöningen, en Geisha Dark och då menar jag inte en vacker Japansk sällskapsdam i siden-kimono utan en 37g chokladbit i påsen vid vattenflaskan. Joggade hemåt sista kilometern och kunde nöjd och inte speciellt sliten summera 36 km på 2:41 (4:29'/km).Hann precis duscha, steka mig lite potatis och en korv innan det var dags att gräva sandlåda och rensa rabatter på städdagen. Nu några timmar senare är jag rätt fräsch i benen ändå, ska ut i solen nu efter lunch en runda igen och fixa lite på tomten. En lång historia blev det om ett enstaka träningspass! Så kan det gå. Ha en trevlig lördag!

Hemma efter passet! Nya skor, calf sleeves jag tänker springa maran i och så
klubbjackan höjde motivationen idag!
↧
↧

En lista om löpning

April 28, 2014, 11:40 pm
$
0
0
Jag fick en utmaning av Ann-Sofie och Petra att svara på några frågor och det gör jag så gärna!

1. Vilken typ av löpare är du?

Vi är alla en blandning av olika typer och jag är en resultatinriktad njutningslöpare vilket låter som en paradox. Tider är viktiga för mig och jag vill utvecklas och se var gränserna går för hur duktig jag kan bli på det sätt jag tränar. Samtidigt njuter jag ofta i fulla drag när jag springer, inte jämnt och inte på alla pass men väldigt ofta både på lugna pass och även på de lite tuffare passen finns känslan av att känna mig levande, stark och närvarande på ett sätt som få andra aktiviteter kan åstadkomma.

2. Hur länge har du löpt?

Jag började springa mer regelbundet i januari 2007, innan dess har jag sprungit i perioder under många år.

3. Hur mycket löper du per vecka?

I år fokuserar jag på mitt femte Stockholm marathon och har hittills snittat drygt 55 km/v vilket är mycket för att vara jag. Veckosnittet för hela 2013 blev 44 km/v efter ett titt i träningsdagboken. Där har jag väldigt bra koll på min träning, har varenda löppass sedan 31 december 2006 registrerat. Nördigt javisst men kontinuiteten ger också motivation vilket ger kontinuitet, win-win!

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?

4:50-5:15 min/km är väldigt bekvämt och skönt. Långsammare än så och det börjar kännas löptekniskt onaturligt för mig och dessutom långtråkigt.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?

Ingenting faktiskt. Ogillar att springa med telefon, den får bara följa med om jag springer i skogen där jag kanske inte hittar eller riskerar att ramla. Måste inte ha med mig musik, har det ibland under höst och vinter men sällan vår-sommar. Springer jag ett kvalitétspass måste jag dock ha med mig klockan för att få feedback om fart, puls, sträcka t ex. Klockan följer med på nästan alla pass för att jag vill ha sträckan men många rundor vet jag hur långa de är så de går bra att springa utan klocka också. På de riktigt långa passen över 30km brukar jag lägga ut en flaska med saft eller sportdryck som jag passerar någon gång eller ha en "tjuga" i fickan och stanna och köpa energi någonstans.

6. Varför springer du?

För att jag tycker så mycket om det! Hälften prestation - Hur bra kan jag bli genom ett smart och varierat träningsupplägg? Hälften avkoppling/upplevelse - För att få egen tid, för att jag mår bra av det, jag blir en gladare och mer närvarande make och pappa, för att få komma ut i naturen, få upptäcka nya platser m m.

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?

Nej, inte vad jag kan komma på. Mina närmaste vet hur viktig löpningen är för mig. Samtidigt är det inte alltid det hinns med och hur löpsugen jag än är så gör ett inställt eller flyttat pass inget alls på min nivå. Sedan kan det väl hända att jag dragit en vit lögn någon gång om hur länge jag varit ute eller hur många lunchpass det blivit i veckan :-) Mer på jobbet än hemma i sådana fall.

8. Hur ofta köper du löparskor?

Inte så ofta, i alla fall inte i butik i Sverige. Bloggen är välbesökt vilket har lett till samarbeten och möjligheten att prova och skriva om skor på bloggen. Just nu har jag fler par löparskor än jag behöver. Det senaste paret köpte jag i butik under en semesterresa till London i april, annars blir det kanske ca en beställning av skor per år, se svaret på nästa fråga.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?

Skor handlar jag nästan uteslutande via nätet, oftast på Wiggle eller Start Fitness. Kläder köper jag oftast i butik. I Stockholm är favoritbutiken Runners Store.

10. Dygnets bästa springtid?

Tidig kväll tycker jag absolut mest om! Har aldrig riktigt uppskattat morgonpassen även om det kan vara fantastiskt att springa en tidig sommarmorgon (efter frukost, springer aldrig före frukost och kaffe) eller en solig vårvintermorgon också.

11. Hur ofta tävlar du?

Inte så ofta som jag kanske skulle vilja men det brukar bli ca 5-8 gånger per säsong.

12. Vilken är favoritdistansen?

Alla distanser jag hittills har tävlat på, dvs 5-42,2 km, har sin tjusning (och sina utmaningar) men måste jag välja en säger jag halvmarathon. Det är löpning på en intensitet jag gillar att bedriva träning i. Snabbt men ändå med viss kontroll. Inte så intensivt och mjölksyrestint som 10 km och inte så mängdkrävande som marathon.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?

Ja, det har jag. Jag rabblar Snabb-Stark-Lätt i takt med stegen för att fokusera på något annat än hur trött jag är, t ex under en tävling och jag förvånas varje gång hur effektivt det är.

14. Springer du helst i grupp eller ensam?

Löpträning i grupp har jag nästan obefintlig erfarenhet förutom att vi var några som sprang tillsammans på lunchen på mitt förra jobb. Min familjesituation gör att jag har svårt att träna på fasta tider så de allra flesta passen springer jag själv. Jag uppskattar dock tillfällen då jag har någon annan att springa med. Jag har t ex en löparkompis med liknande kapacitet som jag och de långpass vi ibland hör ihop brukar vara trevliga.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?

Dricker direkt när jag kommer in och ser till att få i mig någon form av snabb energi, lägger benen i högläge mot en vägg i några minuter. Om jag inte sprungit långpasset med kompressionsstrumpor tar jag ibland gärna på kompressionsstrumpor efter passet. Sedan tänker jag på att fortsätta smådricka under dagen, äta bra saker och ta det så lugnt som familjens schema tillåter. Har jag fått 2-3 timmar egen tid för ett långpass på morgonen kan jag inte gärna ligga i soffan resten av dagen och hävda att jag måste återhämta mig :-)

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

Långa intervaller absolut! T ex tvåtusingar eller fallande stegar i ökande fart med kort vila. Som långlöpare är det min uthållighet i högre fart jag behöver träna på. Springa i sprintfart på korta sträckor har jag inte lika stor nytta av på de sträckor jag tävlar på även om det är roligt som omväxling.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?

De klassiska marathonloppen i New York, Boston eller Berlin lockar mest.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

Svår fråga. Jag har rätt dålig koll på kändisar och inga riktiga favoriter. Jag är väl trist men hur mycket jag än tänker så kommer jag inte på någon uppenbar. Springer nog hellre med någon av alla de fantastiska människor jag mött tack vare löpningen!

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?

Eva, Andreas och Tove.

Bild från helgen. Det är verkligen inte svårt att motivera sig till löpning just nu!
↧

Välkomnar sköna maj med platt fall

May 1, 2014, 10:19 am
$
0
0
Då har Valborgs eldar falnat och vi välkomnar maramånaden maj. Det är nu jag skulle vilja stanna tiden för den är en fantastisk tid vi går till mötes! April är den viktigaste månaden inför Stockholm marathon och jag är både nöjd och missnöjd med träningen under april. Nöjd över att mängden blev bra och faktiskt klart bättre än jag räknat med trots en helgs förkylning och innebandycup utan löpning direkt följt av en veckas semester. Jag hade inte räknat med att nå 200 km under april men nu gjorde jag det med råge med 239 km och det är fjärde månaden i rad jag ligger över 200 km löpning, vilket inte hänt tidigare.

Strax efter start på Påsksmällen, jag ute till höger bakom Niklas Sydow med nr 2. Den här hälisättningen vill jag absolut inte kännas vid :-)

Innehållsmässigt har jag hunnit med två långpass, helt OK även om ett tredje inte skadat. Jag har sprungit snabba tusingar och satte PB på milen på Påsksmällen, sprungit fyrahundringar och blandade tröskelintervaller samt gjort ca 800 armhävningar! Varför då? Jo, jag gav mig själv en utmaning att göra 50 armhävningar per dag vilket jag höll i till den tolfte april, sedan kom förkylning och semester men mot slutet har jag kört lite igen, 1500 armhävningar var alltså målet, det nådda jag inte men ca 800 har det väl blivit ändå. Väl så.

Det jag inte hunnit med och det jag är lite missnöjd över är att det inte blev ett enda pass med marafart under april. Det är en pusselbit jag skulle behövt jobba på för att trimma in fartkänsla och löpekonomi. När jag sprang under tre timmar första gången 2012 hade jag ganska många mil i tänkt marafart i benen, det har jag inte i år men ännu finns det några veckor kvar att träna på och det kommer vara mitt fokus under veckorna som kommer och jag startade redan idag. Femton km var planen och det blev stressigt efter simhallsbesök, storhandling och lunch. Iväg direkt i fyrafart utan uppvärmning och det gick OK men lite för fort i början. Efter nio km tog det tvärstopp då jag snubblade på en tunn metallring som låg på cykelbanan. Jag föll handlöst i asfalten och skrapade höger hand, knä, armbåge och rygg blodiga upptäckte jag när jag kom hem. Det var otäckt men efter att ha känt efter kunde jag fortsätta och det blev 7 km till, totalt 16km i 3:57-fart i snitt i väldigt blåsiga förhållanden vilket påverkade ansträngningen kraftigt och 42 km i den här farten kändes inte realistiskt just idag då det också var löpning för tredje dagen i rad och på sega ben vilket var helt enligt plan.

Nu efteråt är jag stel och öm i skrubbsåren men inget värre! Imorgon har jag planerat vilodag och nu passar det extra bra!
↧

Examensdags

May 5, 2014, 3:24 am
$
0
0
En tidig vårexamen igår i form av en lång snabbdistans i marafart.

Jag hade inte sprungit sedan vurpan i torsdags även om skrubbsåren läkt fint och stelheten minskat något. Blåsigt och kyligt och motivationen inte på topp men jag hade planerat ett längre pass i marafart och det skulle genomföras! Tidig kväll hade blåsten lagt sig, regnet dragit bort och det blev en ganska fin kväll. Sonen på tolv år erbjöd sig att följa med på mountainbike trots att jag berättade att jag skulle springa drygt två mil och jag blev såklart glad för sällskapet även om jag inte skulle orka prata så mycket.

"Fail to plan, plan to fail". Det behöver inte vara Rocket Science...

Valde min halvmararunda som går norrut på inbjudande och lättsprungna grusvägar mot Mälaren för att sedan bjuda på asfalt och en hel del höjdmeter uppför sista milen hem. Stack iväg utan uppvärmning utan lät första kilometern på 4:10 vara uppvärmning och det kändes omgående jobbigt vilket höll i sig ca 5 km. Stelt, ansträngande andning. Efter en halvmil började det kännas bättre och jag passerade milen på 40:01 och det var kontrollerat. Ut på asfalten och på hemväg tröttnade jag dock i backarna, mest i benen. Sonen hade också börjat ledsna på cykeln men trampade på bakom mig på vägen. Farten var snarare 4:10-4:15 i backarna men ner mot 4 min/km igen på flacken. Dealade mig med själv om att korta av passet till 22 km från tänkta 24 km men nej, passerade halvmaran på 1:25:0X vilket är min fjärde snabbaste halvmara och snabbaste någonsin på träning, tackade sonen för sällskapet och han cyklade hem medans jag sprang ett varv runt kvarteret för att få ihop 23 km. Jag var stark på slutet med flera kilometer under 4 min/km och lurade hjärnan, ett varv runt kvarteret blev två så att jag till slut fick ihop 24 med ett snitt på 4:01 min/km.

Efter passet visade Garmin ett nytt VDOT-värde på 61 och föreslog 72 timmars återhämtning! Siffror som ska tas med en näve salt men som ändå visar att jag tagit i.

Hur tänker jag efter det här "examenspasset" då? Frågan jag ställde mig under passet var: "Är jag beredd på att göra det här hårda jobbet i ytterligare 18km?" och svaret jag lutade åt var mest ett "Nej", under passet.

Nu är den här rundan rätt så kuperad och går på grus vilket sänker farten men jag var relativt utvilad när jag körde passet. Jag vet att på tävlingsdagen när jag är taggad, mer utvilad och toppad kan det gå mycket lättare för motivation saknas inte men samtidigt bör jag helst springa något fortare för att ha marginal och hinna ta vätska under loppet och det är tufft!

När jag sedan kommit hem och laddat in passet på Jogg.se kom jag såklart andra tankar när träningskompisar kommenterar och kommer med pepp och påstår att 24km marafart ska vara väldigt tufft på träning. Trots allt har jag aldrig sprungit så här långt så här fort, ett mycket tufft men bra pass! Som sagt, motivation saknas inte för att jobba hårt på tävlingsdagen och har jag en bra dag och kommer in i loppet gradvis med en lite långsammare öppning så tror jag fortfarande att drömmålet 2:50 är nåbart men det kommer vara det tuffaste jag gjort i ett par löparskor!
↧
Search

Favoritpassen framför andra

May 9, 2014, 11:00 am
$
0
0
Inte mycket verkstad här i veckan! Söndagens långa snabbdistans i marafart satt rejält i benen i början av veckan och då menar jag rejält! Jag beslutade mig ändå för en kort - 4 km - och väldigt lugn skogsrunda med sonen i måndags kväll för att mjuka upp framsida lår lite och för en gångs skull fick ett återhämtningspass precis den effekt det ska ha. Eller så var det att jag foamrollade efter passet? Hursomhelst så var benen mjukare på tisdagen då det också blev ett pass på lunchen i form av en lättare fartlek med några backdrag.

Onsdagen innebar helvila vilket var välbehövligt då jag planerat veckans nyckelpass till torsdag kväll. Jag har skrivit om mina intervallfavoriter tidigare och av alla oräkneliga varianter är de fallande intervallstegarna i ökande fart mina favoritpass! Det händer något hela tiden och blir inte lika enformigt som att springa en rak serie med samma sträcka. Dessutom får jag känna på olika farter när sträckan minskar och farten ökar vilket är väldigt roligt! När jag sedan "börjar om" med serie nr två eller tre känns plötsligt de långa inledande intervallerna väldigt lätta jämfört med de korta. Precis ett sånt pass blev det igår.


Ett väldigt trevligt pass med bra volym, 12km i hög fart totalt! Härlig löpning i precis rätt intensitet, bra känsla och positiva tankar trots ett lätt duggregn hela passet. Tanken var marafart/tröskel ungefär på de längre, ca milfart på åttahundringen och 5 km-fart på fyrahundringen och så blev det väl ungefär förutom på de avslutande fyrahundringarna där det gick klart snabbare än 5 km-fart på pigga ben.

Tanken nu är att springa både lördag och söndag (dock inget långpass den här helgen) och göra både denna vecka och nästa till en rejäl träningsvecka innan jag sedan börjar nedtrappningen innan maran! Trevlig helg!

T ex ett regnigt intervallpass en helt vanlig torsdagskväll...
↧
↧

Progression och pulsering i livet

May 12, 2014, 10:48 am
$
0
0
Progression - gradvis ökande träningsbelastning över tid och pulsering - att över några veckor öka träningsbelastning för att sedan hämta hem effekten med hjälp av en återhämtande, lugnare vecka. Två centrala begrepp inom träningslära men ingenting jag ägnar mig åt för som min kloka träningskompis David någon gång uttryckte det (ungefärligt återgivet ur minnets labyrinter):"På vår nivå är det nog smartare att få in precis så mycket träning som vi har lust och ork med varje vecka och så mycket träning som livet i övrigt tillåter".

Tittade ändå i träningsdagboken och följande mönster över veckomängden från årsskiftet i kilometer visade sig med veckorna på X-axeln och kilometerantalet på y-axeln.

121,1km på en vecka var under ett träningsläger en ledig vecka och 31,6 km v.16 var under Londonsemestern. 

Nog hittar jag både pulsering men också lite progression om jag tittar noggrant och det har livet bjudit på utan någon som helst tanke eller struktur. Finurligt!

I övrigt är jag faktiskt lite imponerad över mig själv! Över fokuset! Projekt löpekonomi i marafart fortsätter och av förra veckans 59km sprangs 32 i marafart eller klart snabbare och hittills i maj har jag sprungit över 70 av de hittills bokförda 99 kilometrarna i hög fart då de lugna distanspassen just nu utgått till förmån för kvalitét. Söndagen tillbringades på kalla, blåsiga fotbollsplaner men på eftermiddagen fick jag in 4x3km i strax under 4 min/km i duggregn och blåst. Kontrollerat om än inte jättelätt!

Imorgon fortsätter fokuset. Då väntar ett banpass med tvåhundringar och då ska det gå fortare änbåde marafartoch milfart är tanken, eftersom jag förutom maran också försöker förbereda mig på en miltävling nästa vecka. Det kan gå hursomhelst på tävlingarna framöver och det har jag redan spekulerat tillräckligt kring men en sak är säker. Jag ställer mig på startlinjen med full vetskap om att jag förberett mig på det absolut bästa sätt jag har kunnat! 

Det är en härlig känsla!
↧

Bra flyt och form!

May 15, 2014, 11:48 pm
$
0
0
Ja, vad ska jag skriva om förutom att det flyter på riktigt riktigt bra?! Blev lite orolig över en lite stel och öm vänster vadmuskel i början av veckan när jag belastade den konstigt hemma men det verkar inte vara någon fara efter veckans två pass hittills vilka båda varit kvalitétspass.

I tisdags genomförde jag 4x5x200m på bana, alltså fyra serier med fem repetitioner på 200 m, en minuts vila mellan varje och två minuters serievila efter varje serie. Årets första banpass och det var roligt! Bra pass i bra fart, sprang relativt kontrollerat, först med tvåhundringar på ca 38-40 sekunder för att trycka på lite mera i slutet med repetitioner under 35 sekunder.

I onsdags var det lite körigt då sonen fyllde åtta år dagen efter och vi skulle förbereda inför kalas i helgen så jag sprang i den luckan jag hittade - när sonen tränade fotboll. Tanken var en mil lite snabbare än marafart och gärna under 40 minuter med bra känsla och det gick bättre än väntat! Kom in i ett bra tempo på 3:52 min/km ganska snabbt och kilometerna avverkades i rask takt utan att ansträngningen ökade nämnvärt. På sista kilometern som var lättsprungen utför simulerade jag en spurt genom att gradvis höja farten så att jag sprang fortare än 3:30-fart på slutet och kunde därmed klocka en träningsmil på 38:14, mycket nöjd med det såklart då känslan var bra i princip hela vägen även om jag var trött i slutet. Fick ihop 14 km på en timma och avslutade med mysig nerjogg ihop med glad son som ville springa hem med mig efter träningen, roligt!

Igår var det vilodag och det behövde jag även om jag var tröttare än när jag tränat! Det gäller snart att våga vila men ännu är det inte dags att dra ner på träningen. Idag blir det ett mycket lätt lunchjogg och i helgen ett kortare långpass på ca 24 km förmodligen med en del fartinslag men också födelsedagskalas och en mängd andra aktiviteter. Sedan ska jag springa ett lättare kortintervallpass nästa vecka och ha någon vilodag innan jag springer Milspåret 10 km tio dagar innan maran. Jag kommer nog vara lite nedtränad och inte toppa specifikt för Milspåret då maran är ett större mål men jag gillar den tävlingen trots att banan inte är supersnabb och jag har bra erfarenheter från 2012 att springa snabbt där en dryg vecka innan maran!

Det går bra nu, riktigt riktigt bra och löparlivet är roligt!

Löpning ligger mig alltid extra varmt om hjärtat så här års :-)
↧

"Klar"

May 19, 2014, 9:41 am
$
0
0
Igår sprang jag det sista långpasset innan årets Stockholm marathon och jag har tidigare summerat dem inför mina maror och gör så även nu. Totalt femton långpannor på tjugo veckor sedan årsskiftet, lite ojämnt fördelat över de olika månaderna som ni ser. Ändå med beröm godkänt och något fler än jag brukar ha, dock några färre än vanligt över 30 km men jag visade ju på Vintermarathon att de kanske inte är så kritiska, för mig i alla fall, då hade jag bara två på hela året varav ett var Lidingöloppet! Ofta brukar jag känna en viss mättnad på att springa långpass så här års vilket kan te sig lite underligt. Jag älskar ju att springa och att då springa långt borde jag älska ännu mer men jag fungerar inte riktigt så. Tycker det är betydligt roligare att springa fort!

2014-01-10       20 km                 4:57 min/km
2014-01-12       18 km                 5:04 min/km
2014-01-16       33,6 km              4:56 min/km
2014-01-27       27,2 km              4:41 min/km    2 km snabbt på slutet
2014-01-30       25 km                 5:14 min/km

2014-02-02       19 km                 4:50 min/km
2014-02-16       21,1 km              4:28 min/km
2014-02-23       28 km                 4:36 min/km

2014-03-09       26,2 km              4:38 min/km
2014-03-15       36 km                 4:50 min/km
2014-03-22       20,5 km              17 km 3:57 min/km +upp-/nerjogg

2014-04-05       25 km                 4:15 min/km inkl km 19-23 sub 4 min/km
2014-04-28       36 km                 4:29 min/km lätt progressivt

2014-05-04       24 km                 4:01 min/km, marafartpass
2014-05-18       24 km                 4:36 min/km inkl 8 km marafart på andra halvan

I år har det känts OK hela vägen med långpassen, fick en bra start i januari då jag var ledig och har inte behövt köra så många tidiga helglångpass i ruskväder då vintern varit löpvänlig utan kunnat planera in dem bra men det var ändå med en viss tillfredsställelse jag rullade runt 12 km i lätt fart igår för att sedan höja farten till ca 4 min/km i åtta kilometer följt av tre kilometers nerjogg. Kontrollerad om än inte superlätt känsla under fartdelen men sakta sakta har det börjat kännas allt bättre i den här farten.

Vad som inte var lika roligt var att jag vred till ryggen rejält igår på kvällen när jag skulle göra något så simpelt som att ställa in tallrikar i diskmaskinen, det knäckte till och strålade ner i benet och jag känner av det rejält även idag. Ryggskott? Tråkigt och lite oroande men förhoppningsvis något som släpper snart!
Har besökt jobbgymmet idag för lite rörlighetsövningar och provat antiinflammatoriska tabletter och kanske är det redan lite bättre än igår kväll.

Dags att börja planera klädsel! Vad säger ni om kompression om det blir varmt?
Kanske stjälper mer än det hjälper? Keps kanske jag kompletterar med vid sol och värme,
vill inte springa med svettsveda i ögonen i flera timmar! 
↧

Race Report Milspåret 2014 - Tid: 37:54 Placering: 29. Borttappade strumpor, fel startfålla och att gå i splitshorts och vita kompressionsstrumpor på Stockholms Central

May 23, 2014, 11:00 am
$
0
0
Jag skulle kunna skriva en rapport om varför jag sprang så dåligt, 40 sekunder långsammare än backigare Påsksmällen då det också var varmt och bara 20 sekunder snabbare än en träningsrunda förra veckan men nej, jag gör inte det för jag är ändå inte speciellt missnöjd, faktiskt rätt nöjd dagen efter 2014 års upplaga av Milspåret, trots att tiden blev långt ifrån vad jag hade tänkt mig!

Uppladdningen lämnade en del övrigt att önska efter söndagens ryggknak och förkylning. Tisdagens testpass av ryggen där jag sprang några korta intervaller med generös vila gav dock positiva besked, inga känningar från ryggen och bra känsla i löpningen. Vilade onsdag. Bytte om på jobbet. hittade inga strumpor i väskan - panik! Räddades av ett par i ett skåp där jag förvarar kläder för lunchlöpning och åkte till starten vid Sjöhistoriska och behövde alls inte stressa då mina toppensnälla svärföräldrar erbjudit sig att hämta barnen så jag slapp hemresa, barnhämtande, middagsfix och Stockholmsresa igen. Välkommet, tack!

Försommarkväll i Stockholm. Svårslaget om än inte idealiskt för löpning! Bild från Spårvägens hemsida

Träffade Kent med familj och värmde upp med jogg i ett par kilometer, hälsade på Andrea och känslan var sådär i värmen. Några stegringar och sedan ställde jag mig långt fram i startfållan. Fel startfålla visade det sig då jag trodde att första starfållan endast var Student-SM som också anordnas på Milspåret, tills jag insåg att medelålden var för liiiite för hög för studenter och det var väldigt få klubblinnen där jag stod. Hittade Kent och smet fram i rätt fålla där även Tove stod. Knöt skorna sjuttioelva gånger men kände mig tyvärr inte så taggad som jag skulle velat innan start.



Kom iväg helt OK i startrusningen och snart släppte trängseln. Första två kilometrarna innehåller de egentliga backarna, först vid roddklubben och sedan upp till Rosendahl, en stigning som man slipper andra varvet då man hela tiden springer intill kanalen. Passerade Dace Landström efter ett par kilometer men farten kändes redan obehaglig och jag ville mest kliva av och hade negativa tankar met hela tiden. Dessutom hade jag otroligt svårt att andas! Hade hela tiden sällskap av en löpare från FK Studenterna, ibland var jag före, ibland han. Vid Djurgårdsbron passerade jag "löparkändisen" Petra Kindlund, Salomon/Runacademy. Jag blev under hela tiden inte passerad av nästan en enda löpare förutom de fåtal som jag "växeldrog" med utan känslan var att jag istället hela tiden sprang om löpare.

Passerade 5km på 18:45 ca vilket var ca 15 sekunder långsammare än tänkt och redan här insåg jag att det skulle bli svårt att nå mitt mål trots att andra varvet är snabbare. Ansträngningen var konstant hög och jag förmådde inte växla upp mera trots att kilometertiderna nu snarare låg omkring 3:50 istället för 3:45 och under. Från sju kilometer då jag hade så pass tungt att andas, tog jag ett beslut om att sluta pressa och gå ner ett halvt pinnhål i ansträngning då jag ändå inte var i närheten av min målsättning eller PB och maran är prio nr 1.

Vid nio kilometer såg jag att jag riskerade att inte "ens" klara sub38 så då försökte jag trycka på lite igen sista biten in mot målet och med en sista kort spurt kom jag i mål på 37:54 och en 29:e plats vilket visar att många haft det tufft i värmen! fixade jag i alla fall en tid under 38 minuter i värmen. I mål var jag riktigt yr men höll mig i rörelse en kort stund istället för att stanna och då gick det över! Pratade en kort stund med Kent och Tove vilket var trevligt innan jag åkte hem och på bussen fick jag lite perspektiv på mitt lopp när jag hörde om andras tider och upplevelser av loppet. Det var så varmt så jag iddes inte dra på mig överdragskläderna. Jag var helt bekväm med blickarna på Stockholm Central där jag gick mot tåget i klubbjackan, splitshorts och vita kompressionsstrumpor.

Loppet i siffror:

Tid: 37:54
Plats: 29:a (av 142 herrar i tävlingsklass, 587 herrar totalt)
Puls: 187/195 bpm
Km-tider på egen klocka: :3:36, 3:42, 3:45, 3:45, 3:45, 3:53, 3:48, 3:55, 3:52, 3:45
Fullständiga resultat här. Mer om Milspåret här.

Jag gav det ett försök i början utan att vara riktigt taggad, förkylningen i veckan gjorde att jag var trång i bröstet och hade riktigt svårt att andas under loppet, jag sprang jämnt eller bättre än löpare som normalt är bättre än jag. Jag slog också löparen i Danmarkslinne med flera minuter en löpare som tävlar flitigt och som jag har fått knapp stryk av ett flertal gånger på Milspåret och Hässelbyloppet och som jag förstår tävlar för Hässelby och jag nu har ett namn på. Sub38 är en helt OK "lägstanivå" i sådana här varma förhållanden med förkylning och svårt att andas och jag fick ett riktigt bra träningspass inför maran som är min prio nr 1.

Lägger nöjd Milspåret till handlingarna och fokuserar nu på att läka ut min hesa och hostiga hals och hålla igång med några lugna pass i veckan! Trevlig helg!
↧
↧

Reklam: Publiktips: Garmin Powerzone

May 26, 2014, 2:05 am
$
0
0
Funderar ni på att åka upp till Stockholm och heja fram nära och kära på Stockholm marathon på lördag?

Ett utmärkt ställe att vara publik på är då Norrmälarstrand. Det är nära kommunikationer och city, löparna passerar två gånger, första gången efter drygt en mil och andra gången med ca 6 km kvar att springa och Garmin har aktiviteter med speaker, musik och läktare vid Garmin Powerzone.

Det kommer finnas möjlighet att göra egna plakat, en DJ spelar musik som peppar löparna, det finns ballonger till barnen, Garmin Powerzone kommer även att finnas i sociala medier med tävlingar på Garmins Facebooksida och på Instagram.


Detta blogginlägg skrev i samarbete med Garmin.
↧

Tid att tänka

May 26, 2014, 9:37 am
$
0
0
Jag har tagit det riktigt lugnt sedan Milspåret och det med avsikt. Inte för att jag varit sliten, inte alls utan för att jag vill bli helt fri från förkylningskänningen och mera konkret hostan och trångheten i bröstet. Kvar ännu är lite rethosta framförallt kvällstid även om det långsamt blivit bättre. Helgen tillbringades till stor del i Västerås på RUM-festival där sonens ungdomsorkester spelade flera gånger. Det börjar låta riktigt tight och bra trots att många inte spelat så länge och det här härligt att se sammanhållningen och hur roligt de har!


Söndag förmiddag begav jag mig ut i Enköping för ett lättare distanspass. En dryg timma på blandat underlag i ca 5 min/km som ändå inte kändes superlätt. Jag avslutade passet med 6 st backsprinter, ca 60-70 m på kanske 75% av max (dvs ganska kontrollerat). Tankarna vandrade tillbaka till vårens träning och känslan som kom över mig var att jag hade en för tidig formtopp för ca en månad sedan och att känslan just nu inte är riktigt lika bra längre. Kanske är det en efterhandskonstruktion för när jag tittar tillbaka i träningsdagboken så hittar jag absolut lätta pass men också pass där det gick lite tyngre, ungefär som nu alltså. Tankarna handlade om att jag ibland fokuserar för mycket på min löpning, jag är trots allt bara en motionär, om än en ganska målmedveten sådan med en publik träningsdagbok och en ganska välläst blogg! Samtidigt tycker jag löpningen och det som hör till är så roligt! Kanske jag bara just nu känner efter och nojar mig för mycket och att den lättare känslan och de piggare benen kommer åter efter mer vila mot slutet av veckan?! Det är i alla falll min förhoppning!

Så här års, mellan hägg och syren, eller i masspykosens tid, som jag också kallat den, vaknar också den lilla trädgårdsmästaren i mig. Jag inser att jag faktiskt gillar detta med trädgård och skulle absolut kunna tänka mig en större sådan än den lilla plätt på ett par hundra kvadratmeter som vi har och där det inte går att åstadkomma speciellt mycket! Små trädgårdsprojekt planeras, projekt som sedan sällan eller aldrig tyvärr realiseras. Bjuder på några bilder från gårdagskvällen!






Det var en utläggning, idag har jag vilat från träning, imorgon väntar någon form av kortare kvalitétspass/intervaller som det sista riktiga träningspasset. Sedan handlar det mest om att våga vila och äta och dricka, ledig torsdag-fredag och ska försöka att inte "alternativträna" så mycket på hemmaplan med just trädgårdsfix och annat. Ett kortare pass på torsdag eller fredag blir det också, några kilometer bara och en kilometer i tävlingsfart, lite av en tradition bara för att stämma av att känslan förhoppningsvis är den rätta! Sedan återstår inte så mycket mer än att bita på naglarna och studera väderprognosen som just nu ser ganska bra ut!
↧
Search

Snart dags igen...för Stockholm marathon såklart!

May 29, 2014, 11:00 am
$
0
0
Idag har jag försökt ta det ganska lugnt men ändå varit en tur till tippen, fixat ute och städat lite. Försök att kolhydratladda ensam hemma med fyra barn, att säga att det är selleri, fungerar inte! Jogga lätt en kort runda har jag också hunnit med!

Jag börjar känna igen känslan i kroppen, känslan av energi som vill ut, av uppladdning och fokus, En härlig känsla! På lördag springer jag mitt femte Stockholm marathon och mitt sjätte marathon totalt. Jag har fått frågan om jag inte är sugen på någon annan mara utomlands och om det inte är tråkigt att springa marathon i sin egen "hemstad". Självklart skulle jag vilja springa något av de klassiska marathonloppen utomlands men åka själv skulle vara lite tråkigt och åka med familjen känns både som ett stort och lite krångligt projekt (och dyrt om det handlar om lopp i USA). Hoppas ändå komma iväg någonstans någon gång framöver!

Jag har sprungit Stockholm marathon vartannat år sedan 2010 och tycker ännu inte det är tråkigt. Tvärtom. Jag kan banan väldigt väl vilket är en stor trygghet, vet var banan är vindkänslig (hej Södermälarstrand!),   var de jobbiga partierna är (hej Tegelbacken-Odengatan!), är förberedd på milen ute på Djurgården i mitten som många upplever som jobbig och lite tråkig, jag känner många som springer och många i publiken och har många som följer mig och hejar på mig, däribland familjen som brukar vara på plats. Det är enkelt att åka till och från loppet och varje gång jag är i stan associerar jag till loppet på ett positivt sätt!


Jag älskar att kliva på tåget på tävlingsdagen och träffa förväntansfulla och nervösa löpare redan i Nykvarn, att komma ner i Tunnelbanan som fullkomligt domineras av marathonlöpare den här förmiddagen, att komma till Östermalms IP och känna energin, att gå ut i startfållan och höra speakern välkomna löpare på olika språk och räkna ner till start samtidigt som TV4's helikopter hovrar lågt över Lidingövägen och att sedan få ge mig iväg ut på det jag förberett mig så länge inför. Älskar det!

Jag kommer ställa mig på startlinjen med gott självförtroende i år med fler mil i benen än när jag sprang på 2:59:01 2012 (117 mil jämfört med 105 mil räknat från årsskiftet för att vara exakt) och i bättre form än när jag gjorde 2:57 på Vintermaran i november, tror jag...Intervallerna har gått snabbare än någonsin och jag har satt PB på 10 km i vår. Formen finns där, den oro jag kände för en månad sedan över brist på pass i tävlingsfart finns fortfarande delvis där men jag har några längre bra pass i benen.

Idag har jag provat springkläderna.  Ser ni mig i vimlet med nr 601 på bröstet, säg hej!

Jag har gjort jobbet helt enkelt men som ni alla vet består ett marathon till stor del av faktorer som ligger utanför den enskilda löparens kontroll; Väder och vind, vätskestatus och förmåga att lagra energi, sällskap av andra löpare, dagsform, mental status/grad av motivation och mycket mer. Jag har redan spekulerat tillräckligt ang min möjlighet att klara 2:50 och det tjänar inget till att dryfta det ytterligare utan så här tänker jag vad gäller mål. Jag har mål i tre nivåer:
  • Under 2:50. Awesome. Drömmål. Det som motiverar mig mest och jag tror jag kan klara det om jag har en bra dag med fina förutsättningar. 
  • 2:50-2:55 Great. Klart realistiskt med nuvarande form och kräver inte att alla stjärnorna står rätt den aktuella dagen
  • 2:55-2:56:59. Good=PB och därmed fortfarande bra. Borde jag fixa om inget oförutsett inträffar men på marathondistansen går det aldrig att ta något för givet. Det är aldrig bara att ställa ut skorna!  
Ni ser att målen går från awesome till good och det finns inget "skamgräns" eller något sådant. Det är klart att 2:50 är det som lockar, vem minns en fegis? Samtidigt, jag har varit småförkyld och känslan har inte varit på riktigt på topp på sistone, det är över fyra mil i nästan 4 min/km och det kommer vara det tuffaste jag gjort i ett par löparskor! Det går alltid att teoretisera innan loppet och min plan är om jag har dagen att passera 5 km något långsammare än rätt snittfart trots att banan är lätt i början och därefter växa in i tempot och loppet och förhoppningsvis känna mig starkare allt eftersom. Det är i så fall en långsammare öppning jämfört med tidigare PB-maror men träningspass jag sprungit så har gått väldigt bra och jag har kunnat legat klart under snittfarten på 4:02 min/km på slutet då. Men nu är jag där och spekulerar igen. Dags att sluta med det! Jobbet är gjort. Det här ska bli hur kul som helst! Avslutar med två fina minnesbilder från målgångarna 2010 och 2012, båda två väldigt lyckade maror med rejäla PB'n men men helt olika karaktär p g a vädret!

2010, ett vackert minne! 3:09 (målet var 3:15) och PB med 14 minuter!
2012, ett oförglömligt minne! PB igen och första gången sub3 i skitvädret!
NU KÖR VI! GO FOR IT!
↧

2:50:43 plats 142

May 31, 2014, 10:59 am
$
0
0
En snabb resultatuppdatering. En längre rapport kommer senare i veckan såklart!

Dagens Stockholm Marathon slutade med en 142:a plats och tiden 2:50:43 efter ett jämnt disponerat lopp där jag verkligen gav mig själv chansen att nå min drömgräns på 2:50. Jag nådde inte riktigt ända dit på riktigt trötta ben - flåset upplevde jag aldrig som begränsande idag - men kom så nära nära. Jag är så glad, stolt och nöjd att jag gav mig själv chansen och sprang så bra! Publikstödet runt banan till just mig idag var magiskt, jag var helt övertygad om att det sprang någon annan Staffan i närheten efter alla hejarop men nej, så många så många hejade på just mig. Jag är rörd!


Passerade halvvägs på 1:25 och lyckades nästan hålla tempo in i mål! Nere vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården kunde jag inte hålla mig från att lattja med publiken, applådera och göra tummen upp och gensvaret när man som idag springer så här långt fram och det är så glest mellan löpare - Ståpäls skulle Gunde ha sagt!! Det kostade några sekunder och lite trötthet men var så värt det!! Loppet slutade i tårar på Stockholms Stadion, glädetårar that is och jag kunde inte sluta le på Östermalms IP eller på tunnelbanan och leendet sitter där än och kommer sitta kvar länge länge!

Nu efteråt efter ett glas rött och snart en kall öl med nära och kära är jag rätt fräsch, precis som efter Vintermaran, det betyder inte att det fanns mera att ge idag utan att jag först nu är tillräckligt bra tränad för att springa marathon jämnt och bra jämfört med mina första marathonlopp 2008-2009.

Till att som hejade och hälsade idag, på distans via telefoner och datorer, på plats under loppet, före och efter! Stort stort tack!

Foto: Carl Wistedt som jag strax efter att bilden är tagen fick en trevlig pratstund med!
↧
↧

Race Report Stockholm Marathon 2014 - 2:50:43 plats 142 (24:a i åldersklass, 7:a bland herrar födda 1971)

June 3, 2014, 9:05 am
$
0
0
Intrycken från årets Stockholm marathon har sjunkit in lite men leendet sitter kvar! Som vid tidigare tillfället så känns loppet märkligt avlägset och som i ett töcken men bevisen att jag faktiskt sprang är många! Här är min långa rapport. Sätt er tillrätta och häng med på mina rekordsnabba 42,2 kilometrar på Stockholms gator!

Dagarna före

Stockholm Marathon i år föregicks av en långhelg vilket var både bra och dåligt. Torsdagen höll jag igång rätt mycket, var till soptippen med en fullastad bil, fixade hemma ute och inne och sprang ett mycket lätt pass på kvällen, 5 km jogg med 1 km marafart och några korta backsprinter och allt kändes mycket bra. På fredagen var jag också ledig och tog jag det lugnt med följden att jag blev rastlös hemma i duggregnet! Tog en kort skogspromenad med de yngsta barnen där "stubbhoppning" var populärt.  Ingenting jag vågade prova på, dock fick jag bära yngsta dottern en bit hem vilket kanske inte var idealiskt för på tävlingsdagen vaknade jag med samma ryggont jag haft någon vecka tidigare.

Stubbhoppning - ingen rekommenderad aktivitet dagen före maraton!
Före loppet

Ryggontet var dock inget som besvärade mig alls eller något jag ens tänkte på när jag satte mig i bilen och åkte in till stan. På tunnelbanan var det fullt med löpare att prata med och jag kom till Östermalms IP vid ca 10:30, fick min nummerlapp av och en kort pratstund med Fredrik Uhrbom innan jag hastade igenom mässan, bytte några ord med Mats och Johan från X-Kross. Köpte enligt tradition en kaffe och kexchoklad vilket intogs ihop med en banan samtidigt som jag nålade nummerlapp och snörade fast chippet i skon.

Kolhydratladdningen ska jag beskriva kortfattat. Jag gjorde precis som jag gjort tidigare. Jag har aldrig kört någon Carboloader, Vitargo eller liknande. Nej, det ska vara enkelt, och inte smaka tapetklister! Förutom lite extra ris, pasta, vatten från onsdagen bestod min kolhydratladdning torsdag-fredag av fyra påsar lösgodis (Basset's vingummin och Haribonappar med fruktsmak för den intresserade...), ett par glassar, ca en liter äppeljuice och en liter Mer med apelsinsmak.Det fungerade klockrent men att kolhydratladda själv hemma med fyra barn på torsdagen var inte så lätt, att hävda att det var Selleri, var inte ett framgångsrecept...De två flaskorna rödbetsjuice jag drack torsdag-fredag fick jag dock ha för mig själv...konstigt (även om jag vant mig vid smaken).

Tillbaka till Östermalms IP, Efter fixande med chip och nummerlapp lämnade jag in mina överdragskläder och besökte den blå enrummaren ett par gånger för att nervöskissa. Träffade sedan Louise och min klubbkamrat Eva och sedan Tobias. Kom på att jag igen gjort klassikern att glömma min energigeler i väskan (2012 insåg jag det i startfållan) och kunde tack och lov hämta dem denna gång. Jag klämde en tre portioners gel direkt  (!) men behöll en i vardera hand för användning under loppet. Tobias och jag gick ut i startgrupp B 15 minuter före start där Olov anslöt. Gott om plats i B innan start och peppen var maximal trots att det regnade en hel del minutrarna innan start. Önskade mina medlöpare lycka till och sade till mig själv; "inget fegande nu Staffan, GO FOR IT"!

Starten

Den sedvanliga handklappningen, nedräkningen, pang och iväg och jag som hade hoppats på lite mindre trängsel i grupp B, så blev det inte utan jag upplevde första biten lika trång som vanligt, hamnade automatiskt på nedre filen på Valhallavägen där jag inte sprungit tidigare, sprang i kanten nära nära parkerade bilar och ibland uppe på en trottoarkant.

Gick om farthållaren för tre timmar i slutet av Valhallavägen och sprang om Karin i "SVT-backen" precis som hon förutspått, redan tittade solen fram och nere på Strandvägen kom jag ifatt Tove och Karima och jag bytte några ord med dem men lämnade dem när de tog vätska vid kontrollen på Strandvägen. Passerade 5 km helt enligt min plan på 4:05 min/km första 5, dvs 20:22.

Har inga tydliga minnesbilder av resten av första varvet annat än att det gick väldigt bra, Gabriel från Jogg hejade på Skeppsbron tror jag och Kristian och Stefan vid Slussen. Södermälarstrand gick odramatiskt, noterade att det blåste lätt motvind med betoning på lätt, tog det lugnt uppför korta, branta Pålsundsbacken upp till Västerbron där jag kom ikapp Josephine Ambjörnsson, Hässelby. Såg att hon hade det tungt och peppade henne att fortsätta när jag passerade och blev väldigt glad över att långt senare få se henne igen i mål på en så förhållandevis bra tid som 2:55 efter en tung vår (hennes PB är så bra som 2:45). Västerbron gick bra både uppför och nerför och på Norrmälarstrand passerade jag 10 km på 40:29.
fortfarande helt enligt plan och passerade flera kända ansikten, t ex Mackan som tog dessa bilder. Jag ser pigg ut och trodde först att bilderna är från första varvet men frånvaron av andra löpare gör att jag inser att de faktiskt är från andra varvet och drygt 35 km även om jag undrar hur jag orkade spexa där?

Foto: Marcus Nilsson
Tillsammans med löpare nr 482 som visade sig heta Mark och inte Staffan...mer om det senare!
Foto: Marcus Nilsson
Foto: Marcus Nilsson

Den långa sega stigningen från Tegelbacken via Torsgatan-Odengatan gick bra men benen började tröttna lite oroväckande men jag noterade också min näst snabbaste femma här med 20:02 och passerade 15 km på 1:00:31 fortfarande bara halvminuten efter, trots uppförslöpning. Känslan i benen blev sedan inte värre förrän i slutet såklart då benen börjar säga ifrån alltmera högljutt.

Började räkna ner mot halvmarapasseringen och förundrades här över publikstödet till just mig, överallt hördes "Heja Staffan!", "Bra Staffan!", "Ser bra ut Staffan!", "Kör Staffan!". En kille framför mig i grönt linne (nr 482 i bilden ovan vinkade någonstans och jag tänkte därför att han heter säkert också Staffan vilket jag också frågade honom (!) när jag passerade i SVT-backen."Nej, jag heter Mark, det är nog dig de hejar på"fick jag till svar, haha, galet roligt! Denna Mark skulle jag sedan växeldra med resten av loppet. Om du läser detta Mark, tack igen för sällskap och draghjälp! En av alla dem som hejade här var Ingmarie.

Många fruktar den knappa milen ute på gröna Djurgården där det inte är så mycket publik, jag har aldrig upplevt den så negativ förutom på min första mara 2008 när jag fick börja gå därute. Tvärtom tycker jag den är ganska trevlig. Vid ca 20 km kom ikapp en bra klunga med flera löpare från FK Studenterna bl a Herman Degselius och Clarence Ärlebrink och en till i en solhatt. Honom skulle jag återse senare!

Halvvägs

Passerade halvmaran på 1:25:04 och tog saltgurka. Inte så gott men salterna är säkert bra. Mitt energiintag i form av mina två treportioners Maxim-geler fungerade väldigt bra. Jag hade tömt första gelen vid halvmaran efter att ha tagit små "klunkar" regelbundet. Ute på Djurgården sprang jag sedan riktigt riktigt bra och visste att jag låg bra till mot 2:50 och tog in lite på det jag låg efter mitt mellantidsarmband som pekade 2:49:45. Femman mellan 20-25km gick på 20:01 och självklart började jag bli lite trött, självklart funderade jag då och då på hur långt det var kvar men jag lät aldrig de tankarna ta över och någon djupare dipp där jag ville slå av på takten eller t o m börja gå var jag aldrig ens i närheten av i år, samma starka känsla som på Stockholm 2012 eller på Vintermaran 2013! Nu hade jag lämnat klungan bakom mig och resten av Djurgårdssträckan gick riktigt smidigt och snart var jag tillbaka vid Waldemarsudde, Grönan och Skansen där jag återsåg Ingmarie som hejade friskt och frågade om jag ville ha något. Det kändes bra och jag avböjde.

Tillbaka bland publiken på Strandvägen och jag avböjde även dricka av Jonas i Spårvägens vätskekontroll då det kändes OK. Generellt med drickat så upplevde jag det jobbigt att dricka i den här farten, mycket hamnade utanför och det blev jobbigt att andas en stund efter varje mugg men jag tror jag drack en mugg vid varannan kontroll ungefär och det kändes lagom. Den berömda Colan och kaffet vid Stadshuset hoppade jag dock över i år, kände inget behov alls av den i år!

Jag brukar uppleva Strandvägen som lite tung, som om det är lite uppförsbacke, vet inte om det är så men i år gick det bra. Passerade Petra Kindlund, Salomon, precis vid speakern vid Dramaten, alla tjejerna i SM-klass får ju välförtjänt mycket uppmärksamhet av speakers och publik och det var grymt peppande och vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården kunde jag inte hålla mig från att leka med publiken, jag höjde armarna över huvudet och applåderade, vinkade, gjorde tummen upp och gensvaret där jag sprang ganska ensam, herregud så många hejarop och leenden jag fick tillbaka, jag tror aldrig jag kommer glömma det ögonblicket faktiskt! OK, jag blev trött i axlarna och det kostade säkert ett par sekunder, men herregud så det var värt det!!

Någonstans vid Strandvägen runt ca 28 km. Drivet i steget ser bra ut!

På väg mot Slussen fick jag pepp av Gabriel igen och femman mellan 25-30 km gick på 20:10. på Södermälarstrand växlade jag några ord med nämnda Mark ovan som gick om mig. Valde medvetet en lite längre väg genom att hålla vänster i Pålsundsbacken där det inte är lika brant och jag fick då också svalka av ångduschen då det nu var varmare i solen. Väl uppe på Västerbron gick det såklart tungt nu och jag tillät farten att sjunka lite men tog igen det på nervägen där jag kom ikapp och gick förbi Mark som gått ifrån lite uppför. Femman 30-35 km som inkluderar Västerbron blev min långsammaste på 20:32 och jag tror att det framförallt var på bron jag tappade sekunder. Passerade en Hässelbytjej som fick lite pepp och tyckte jag sprang bra på Norrmälarstrand där Mackans bilder ovan är tagna. Kom också här ikapp Andreas som jag tyckte sprang helt fantastiskt i sin marapremiär och jag skrek något, högst oklart vad, när jag passerade honom och fick pepp av flera, t ex Alex och HAIS-Robert. Vid Centralen tog jag min sista mugg dricka och nu handlade allt om att övertyga benen om att fortsätta mata på för nu var de tunga! Uppför var jag ändå stark hela vägen och Torsgatan gick OK men visst var det skönt att nå krönet efter att ha sprungit om Therese Nordström, Ullevi som kom femma på SM med 2:51 precis innan. Precis i början av långa utförslöpan med 40km-skylten i fjärran blev jag plötsligt omsprungen av Studentenlöparen i hatten jag passerat efter halvmaran. Han kom som skjuten ur en kanon och jag hade verkligen inte en chans att hänga på, försökte inte ens vilket är så dags att gräma sig över nu! Jag identifierade honom i resultatlistan som Fredrik Pettersson, född 1975 och ser att han avslutade sista 2,2km i 3:46-fart och gick precis under 2:50 med 2:49:45, hatten av för den avslutningen!

Björn fångade mig och Mark i början på Vasagatan precis före centralen på andra varvet

Målgång

Passerade 40km på 2:41:43 efter en sista femma på 20:20. Arrgh, nu var det kamp mot benen på Karlavägen och det var underbart att till slut få svänga upp i Sturegatans backe med Stadions klocktorn i blickfånget. Tittade på klockan, 2:47 någonting, skulle det gå ändå att ta mig sub 2:50? Nej, upp på backkrönet, 2:48 någonting, hade sedan glömt hur långt det var efter vänstersvängen innan man får svänga in bredvid murarna, full fart framåt så mycket jag bara förmådde, svärfar hejade plötsligt på utsidan, in genom Sofiaporten och in på tartanen. Bjuder på några snodda skärmdumpar från Marathonfoto här:







Hann uppfatta mina fina svärföräldrar och barnen som ropade och vinkade på läktaren till höger innan kurvan, vinkade till dem och publiken i kurvan, en sista blick på klockan, insåg att 2:50 var helt lugnt, mäktade med en sista kort slutspurt över mållinjen varefter jag stannade sträckte armarna i skyn och bara skrek rakt ut: "JAAAA" innan jag tog Mark i hand och vi tackade varandra hjärtligt för hjälpen. Sedan kom faktiskt tårarna, glädjetårarna! Fick min medalj, skrattade, grät, log och dröjde mig kvar i vimlet och hälsade på kända och okända. Strax därefter kom Tobias i mål på finfint PB 2:56 och vi gjorde sällskap på vandringen mot IP där svärföräldrarna och barnen mötte mig på vägen för en pratstund. En trött Kent med nysatt PB kom förbi och Tobias L som nådde mållinjen bara ett par sekunder efter tre timmar.

Efter loppet

Efteråt försåg jag mig generöst med det som bjöds på IP och stannade kvar länge och bara njöt av inramningen, solen, stämningen! Den alkoholfria ölen smakade förträffligt! Träffade många bekanta och bloggläsare både på IP och i tunnelbanan på hemvägen och vill passa på att tacka igen för all pepp och värme, helt fantastiskt!! Jag blir lika glad varje gång!!

Jämnt och fint hela vägen!
Jag kan leva med sällskapet i M40-listan med elitlöpare som Anders Österlund, Jonas Larm, Anders Szalkai, Cedric Schwartzler m fl! Av årgång 1971 är jag på sjunde plats totalt och fyra i Sverige!!!

Analys och reflektion

Efter denna kavalkad av känslor och intryck är det på plats med lite objektivitet som avslutning:

Tid: 2:50:43
Plats: 142:a (24:a i åldersklass, totalt 7:a av män födda 1971)
Puls (snitt/max): 179/193
5km-splittar: 20:22-20:07-20:02-20:09-20:01-20:10-20:32-20:20 (så ska ett marathon springas!)

Ni undrar säkert om jag känt mig besviken på att jag missade drömmålet sub 2:50? Jag kan helt ärligt svara nej på den frågan! Jag är oerhört stolt över att jag gav mig själv chansen och inte fegade utan följde min plan till punkt och pricka inledningsvis! Visst sprang jag kontrollerat men jag kände hela tiden att det gick fort och fick fokusera på att stå på hela vägen utan att slappna för mycket. Jag kände att jag närmade mig lite ute på Djurgården men att jag sedan tappade lite igen nere i stan. Det stämmer inte riktigt med passertiderna som visar att jag förutom första femman inte tappade alls fram till 30 km utan sprang väldigt jämnt. Det var på sista milen som gick på 40:52 som det rann iväg lite över Västerbron men jag gjorde absolut så gott jag kunde och någon kraft på riktigt trötta ben att öka på slutet fanns aldrig och när jag blev omsprungen vid drygt 39 km av löparen från FK Studenterna som gjorde 2:49:45 kändes hans fart helt overklig! Jag sprang om löpare hela vägen in i mål och blev nästan inte passerad alls.

När jag tittar på bilderna från marathonfoto ser jag inte en ostbåge utan en stark och skadefri löpare som håller en bra hållning och ett bra löpsteg hela vägen in på Stockholms stadion trots obefintlig löparstyrka. Det är jag också stolt över! De nya skorna jag sprang i och övrig utrustning fungerade helt perfekt, tänkte inte ens på skorna på hela loppet, det bästa betyget som går att ge!!

Jag har insett efter flera års löpning att mål är bra och viktiga för mig men som Karin Boye ungefär uttryckte det, det är träningen (resan) som är värd något, som i sig är målet. Att nå ett mål är fantatiskt men glädjen det ger i sig ganska kortvarig innan hjärnan siktar vidare. Vill jag så kan jag springa 2:49 på en flackare mara men tror inte jag skulle vara så mycket gladare för det än jag är för mina 2:50 idag!

Jag sprang helt otroligt jämnt och att bara tappa 39 sekunder på andra halvan på den erkänt tuffa Stockholm marathon-bananär jag otroligt nöjd med. Jag hade en riktigt bra dag, nej, en helt magisk dag längs banan och nådde min potential fullt ut!

Nu ska jag tillåta mig själv att landa lite och mysspringa en stund innan jag siktar vidare! Smärta i låren kommer sitta i några dagar ytterligare, leendet däremot är livslångt! Tack igen alla ni (och ni är många!) som hejade på olika sätt i lördags och ni som läst ända hit!
↧

Känner lugnet

June 8, 2014, 11:00 am
$
0
0
Veckan efter maran har karakteriserats av glädje, lugn och återhämtning. Har fått så otroligt mycket beröm och pepp från familj, vänner och arbetskamrater! Kommentarer som "Nämenfyfan, jag kan inte springa en kilometer i den farten"är ju roliga men det handlar inte om att jag jämför mig med andra! Nej, jag har tränat för detta och den som säger så har inte gjort det men den får mig ändå att inse hur långt min löpning tagit mig, vad den gjort med mig och också vad den på vägen, kommit att betyda för mig!

Dagen efter maran promenerade jag lätt, på måndagen cyklade jag en halvtimma, bl a ner till badet där jag gick i så vattnet nådde låren och stod där en stund och lät det svala vattnet kyla ömmande muskler, riktigt effektivt! På tisdagkvällen sprang jag för första gången, 6 km långsamt och försiktigt tassande på mjukt underlag i regnvåt skog följt av promenad på onsdag och en lugn terrängrunda med David på torsdagen igen. På fredagen var dock mitt vänstra lår ömt och irriterat på framsidan så jag vilade från löpning både fredag och lördag men idag har jag sprungit en lätt runda igen utan känningar. Fart, sträcka och annat just nu helt ointressant.

Bild från dagen före maran, på min vanliga terrängrunda

Jag hade svårt att sova de första dagarna efter loppet, var lite uppe i varv och sekvenser från loppet spelades om och om igen i huvudet. Jag har varit extra hungrig och självklart har jag varit sliten i benen och mitt vänstra knä gnällt lite men ganska fräsch i övrigt, ungefär samma känsla som efter Vintermaran där jag också kom igång relativt snart med regelbunden träning. Visst sliter hög fart på lång asfaltssträcka men jag var mer förstörd efter kylan 2012 eller mina första maror och så bra tränad som är nu så går också återhämtningen lättare!

Det existerar ingen post-marathon blues, tvärtom! Jag har aldrig tänkt så positiva tankar om marathon som nu! Det är lätt att låta all positiv feedback jag fått stiga mig åt huvudet men att jag gör en så bra tid som 2:50 i just Stockholm är riktigt bra och kanske har det inte riktigt sjunkit in ännu. Vill jag ta mig under den gränsen så gör jag det på en flackare bana, om det nu är viktigt, som jag skrev i race rapporten. Jag vet inte om jag varit gladare för 2:49 än jag är för mig 2:50. Framåt så ska jag tillåta mig själv att bara njutlöpa en period nu. Både skalle och kropp behöver det.

Tids nog följer nya målsättningar. Ni vet hur gärna jag vill komma ner på 36 minuter på 10 km och jag har hittat ett par riktigt motiverande tillfällen att prova lyckan på i sommar men jag gör ingen stor grej av det nu och behåller det också för mig själv så länge. Jag ser också fram emot Stockholm halvmarathon i september. Jag brukar ha en bra träningsperiod i början på sommaren och vara i bra form och ska nog kunna göra ett bra lopp där så småningom. Vem vet, det kanske t o m blir ett Vintermarathon till i höst om vädret är bra och träningen gått bra? Vi får se helt enkelt. Jag tänker positiva tankar om min löpning och livet i stort men också vilsamma tankar där jag känner lugnet och där tider och prestationer just nu är underordnade njutning och välmående.

Gott så!
↧

Vad händer här då?

June 12, 2014, 9:59 am
$
0
0
Lite glesare mellan inläggen just nu. Har inte haft så mycket att skriva om och dessutom är det både en fantastisk och hektisk tid så här års och jag har varit extra trött även om det säkert delvis också beror på urladdningen på Stockholm marathon. I vardagen tänker jag ibland inte så mycket på att jag har fyra barn utan det rullar på, även om det ofta är ganska intensivt och jag har noll kvällar där jag bara slappar i soffan. Slappa i soffan är heller ingenting jag vill ägna mig åt men nu känner jag att jag behöver ta det lite lugnare i alla fall.

Maj och juni är en extra hektisk period, det är sommaravslutningar på barnens aktiviteter, utflykter med skola och dagis som kräver lunchmatsäckar, mycket på jobbet, förberedelser inför skolavslutning utöver allt vanligt. Jag försöker att prioritera och säger nej till en del saker vilket är tråkigt men ibland nödvändigt. Försöker ändå ta vara på ljuset - igår kväll var det rent magiskt! - och vara ute även om det vissa kvällar bara innebär en stund på studsmattan med barnen sent på kvällen, att gå en kort promenad runt kvarteret eller att som igår kasta lite frisbee på gräsmattan.

Träningen då? Jodå, den får ta lite plats och nu håller jag igång ungefär varannan dag med lättare löpning, det går fortfarande rätt tungt men jag gör mig ingen brådska! Kanske har jag trots allt en light-variant av lite Post Marathon Blues för jag har känt en tomhet vad gäller träningen men tar det som ett tecken på att även huvudet behöver återhämtning. Avslutade i alla fall ett lättare distanspass häromkvällen med två snabbare kilometer strax under 4 min/km och det gick vägen och igår kväll beslutade jag mig hastigt för att springa under sonens fotbollsträning och sprang två varv i vårt väldigt kuperade motionsspår Oxvreten. Första varvet väldigt lugnt med sällskap och andra varvet själv i högre fart och då började det kännas riktigt riktigt bra igen!

Den lugna träningen kommer fortsätta ca en vecka till. Efter tidigare maror har jag känt en tydlig formtopp och jag hoppas framkalla den även i år genom att ta det lite lugnare nu. Först fram emot mitten av nästa vecka är planen att börja köra lite kvalité igen! Apropå Stockholm Marathon så tänker jag knyta ihop bloggsäcken genom att skriva ett inlägg där jag ska försöka gå igenom varför jag tror jag utvecklats och nu sprang sex minuter snabbare än på Vintermarathon i höstas! Stay tuned! 
↧
Viewing all 571 articles
Browse latest View live
Search