4:30-fart genom tillvaron

Som om någon placerat ett blekt kaffefilter ovanför oss, lite så är känslan just nu tycker jag. En jämn nyans mellan grått och vitt, ett ogenomträngligt ingenting. Solen anas inte ens där bakom den ljusa fonden och hela tillvaron tycks ibland pausad, frusen, likt en kuliss där människor rör sig i tystnad men där livet och ljuset egentligen pågår någon annanstans.

Hur mycket vi inbitna löpare än tycker om vår löpning så är det en kärlek som sätts lite prov så här års då det kan ta emot lite extra att svida om från allt det gråa till neonfärgad spandex och ge sig ut och avverka sitt pass. Speciellt de extra långa passen kan ta emot lite extra innan jag kommer ut just nu så jag tänkte här dela med mig av lite saker jag roade mig med under förra veckans långpass.

Det uppenbara, lyssna på något, musik eller podcast, är du trött på samma låtar hela tiden vilket i alla fall händer mig då och då, se till att ladda hem någon ny öronspis! Sjung med i en låt!
Ett annat säkert kort, spring till/från/på något nytt ställe (ett råd som jag dock inte följde förra veckan). Ta bussen/tåget etc någonstans och spring hem. Nya platser och synintryck har en stark förmåga att få oss glömma bort hur tråkigt det faktiskt kan vara på en löprunda i februari.
Ge tummen upp för en passerande bil som tydligt lämnar utrymme och plats åt dig, passerar en bil alldeles för nära eller för fort, skaka på huvudet och gör valfri grimas.
Möter du någon löpare, hälsa! Skicka gärna med ett"bra jobbat" eller "ser lätt ut" eller något annat kort peppande. Alla vi som är ute och kutar nu i skymningslandet är värda lite beröm!
Checka av kroppen nerifrån och upp. Är fotleden avslappnad, hur känns fotisättningen? Är upplyftet av vaden efter steget avslappat eller slösar jag energi i onödan där? Är steget kort, sker landningen under tyngdpunkten? Hur är vinkeln i knäleden? Har du en bra position i höften, försöker du dra in svanskotan, alternativt kan du hålla en femkrona mellan skinkorna (just denna liknelse har en stark förmåga att hänga kvar och distrahera tankarna länge...), är axlarna avslappnade, ryggen rak och stolt? Armpendlingen lugn? Nacken, avslappnad, blicken långt fram? När du är klar med detta har du definitivt kommit någon kilometer ytterligare!
Har du en bit kvar på runda och springer förbi en avtagsväg eller stig och undrar vart den leder, följ impulsen och kolla! Du ska ju ändå springa ett tag till.
Springer du under ett träd, slå till en gren och försök hinna undan från den fallande snön.
Krama en snöboll, kasta på valfritt mål. Rör sig målet? Var beredd på att få en snöboll i retur eller i alla fall ett skratt alternativt valfritt okvädningsord kastade efter dig.
Springer du två varv på en enslig väg, spring i dina egna fotspår från första varvet eller precis intill dem för att sätta myror i skallen på nästa person som passerar, hur många har gått här egentligen, och HUR går de egentligen??
Bryt av monotonin med några löpskolningsövningar mitt i passet. Sprinta det snabbaste du kan 20 meter. Återgå till långpasstempot.

Det är underbart att springa men som sagt, så här kan det krävas att man roar sig lite extra.

Den här veckan är väldigt lugn träningsmässigt, precis som jag tänkt mig, energin lägger jag på att komma in i nya rutiner och lära känna nya och väldigt trevliga kollegor och det kan tydligen göra mig tillräckligt trött trots att jag knappt fått några egna arbetsuppgifter ännu. En skön jogg i tisdags knappt 9 km i pratfart ihop med en kompis jag stötte på längs vägen, en kort jogg ikväll med samma kompis, ett lättare löpbandspass imorgon på lunchen är planen och så ett pass av något slag till helgen, så ser det ut i stora drag.

Det har varit en bra träningsvecka med mycket återhämtning precis som tänkt efter förra veckans mängdvecka! Jag inledde med två väldigt lugna distanspass med varsin dags vila mellan och avslutade veckan med två kvalitétspass. I fredags 2x500-3x400-4x300-5x200m på löpband i ökande fart från 15-18 km/h med någon minuts jogg i 5 min/km mellan, totalt 10 km på löpband på lunchen med lätt och kontrollerad känsla.

Igår körde jag ett avstämningspass. Det innebär att jag är ute efter en viss känsla i en viss fart, och då förhoppningsvis en lätt känsla. Jag tittade tillbaka två år i träningsdagboken, till min fokuserade maraträning våren 2012 och hittade några pass så här års där jag sprang 10-12 km marafart i början av februari med ganska lätt känsla och förhoppningen igår när jag snörde på mig gamla Adizero Adios var att känslan återigen skulle vara lätt i samma fart. Jag tänkte springa 6 km i 4:15 min/km och sedan 4-5 km något fortare. Känslan på de första 6 km var löjligt bra helt enkelt! OK, det var flackt men hur jag än slappnade av och fokuserade på att inte trycka på så ville inte benen springa långsammare än 4:10 min/km ändå! En kilometer lätt jogg och så höjde jag farten till 4:05 min/km och tänkte nöja mig med 4 km. Det gick också över förväntan och jag förlängde så att jag fick 6 km även i 4:05 min/km. De sista tre km gick mycket uppför och här fick jag ta i men överlag var jag mycket nöjd med känslan och utfallet på hela passet som summerades till 17 km varav 12 km runt marafart.

Idag vilar jag från löpningen. Jag skulle säkert kunna klämma in en återhämtningsjogg men tänker springa imorgon också och för att undvika löpning torsdag-fredag-lördag-söndag-måndag så vilar jag löpbenen idag och kör lite lätt löparstyrka hemma istället och låter veckan stanna på fyra löppass och ca 43 km. Allt känns väldigt bra och när det gör det så är det bra att tänka efter en extra gång för det kan hända att det är just då en vilodag passar allra bäst!

En löpare jag följer på jogg.se skrev i tisdags "Nyckelpass måste väl vara de pass man genomför när man är som tröttast och minst motiverad?"och lite så tänker jag just nu. Jag är tröttare än vanligt då det tar på krafterna att komma in nya rutiner och arbetsuppgifter och lära känna nya människor, samtidigt som det är väldigt roligt såklart.

Igår var jag rejält trött och sliten när jag kom hem, hämtade småsyskonen, handlade, lagade middag, nattade lilltjejen genom att läsa favoritboken som både hon och jag kan utantill och ville helst slappa resten av kvällen men nej, springa ikväll var ett sämre alternativ så jag bestämde mig trots allt för att springa i 60 minuter och frågade äldsta dottern om hon kunde natta lillebror om jag skulle bli lite sen då min fru inte var hemma.

På med pannlampa och ut i skogen, där det fortfarande var ganska isigt så jag sprang 5 km på banvallen bredvid järnvägen. Ganska häftig känsla, ensam i mörkret där strålkastarna från tågen fick rälsen att glimma i mörkret långt innan tåget passerade strax nedanför mig som lysande ormar i mörkret.

Begav mig sedan ut på min standardmilrunda inne i samhället som jag kan utan och innan och jag blev allt piggare och farten ökade ner till maratonfart och snabbare ändå, förlängde rundan genom att igen tända pannlampan och vika av från asfalten och springa ut på en mörk grusväg och följt av sommardelen av Hälsans stig som inte heller den är belyst och fick därigenom lite naturlig fartvariation där det var isigt på skogsstigen. Tillbaka på asfalten och de sista 3 km hem där jag på pigga ben kunde höja farten rejält igen och komma ner i milfart en bra bit under 4 min/km innan jag joggade ner pigg och glad sista biten hem och kunde summera 16 km fartlek med en snittfart på 4:30 min/km, min favoritfart, det är ganska lätt men ändå löpning och absolut inte någon lusjogg!

Hemma hade dottern nattat lillebror, storebror kom hem glad från sin innebandyträning samtidigt som hustrun kom hem efter en tjejträff hon sett fram emot. Jag var nytankad på både endorfiner och energi och bra mycket piggare än innan löppasset. Jag vet ju detta, ändå är det varje gång lika fascinerande och svårt att förklara för andra, detta att ett löppass definitivt är den bästa och mest effektiva medicinen när jag är trött och sliten!!

En inspirerande helg har passerat, inspirationen kommer såklart ifrån stafettframgångarna hos våra makalösa tjejer och killar i längdlandslaget. Glädjen, gemenskapen, fokuset och prestationen! Imponerande räcker inte! Tänk om det gick att buteljera det där och spara till tyngre dagar?

Träningen rullar på riktigt fint! I fredags lite tidsbrist och därför ett tidseffektivt bandpass på lunchen. Kort uppvärmning, 500 m i 5 min/km, en dryg halvmil i 14,5 km/h vilket blir 4:08 min/km på löparprosa och en avslutande km på 18 km/h (3:20 min/km) följt av snabbdusch, eftersvettning och fullunch med kall kycklinggryta direkt ut matlådan vid skrivbordet. Mitt val såklart och jag vill inte ha det på något annat sätt.

Lördagen var helt träningsfri och vigdes åt bio och lite shopping och vila.

I söndags ett kortare långpass i hygglig fart, en halvmara på låga 1:34, 4:28 min/km i snitt på mestadels blöta, sugande grusvägar. Tänkte lägga in 2x3 eller 3x2km marafart men besvärades av håll halva passet (för stor frukost för nära passet) så jag avslutade med en farthöjning ner till ca 4:10-4:15 min/km på ca 5 km istället förutom på km 19 som bara gick uppför, där orkade jag inte riktigt hålla det. Avslutade i alla fall en sista km på en bit under 4 min/km.

Jag har fått in lite fler och lite längre löppass än vanligt på vardagskvällarna de två senaste veckorna och förra veckan stannade på drygt 52 km vilket är bra för att vara jag. Förhoppningen denna veckan är att göra en replica och inleda med riktigt lugn distans med något fartpass på band och så förhoppningsvis få in 25 km till helgen, trots att min fru jobbar hela helgen. Det är planen i alla fall. Jag har också säsongspremiär i sikte, ett lopp jag inte kommer ladda speciellt för utan ta mera som en avstämningspunkt var jag står någonstans men det ska bli roligt och gör också att jag låter kroppen känna på lite högre fart på vissa pass nu. Håller er på halster ännu ett tag med vad det är för tävling då jag hoppas få till familjelogistiken på tävlingsdagen på ett bra sätt först. Ikväll har något litet bosatt sig i min hals så det känns helt rätt att inleda veckan med en träningsfri lugn kväll!

Foto: Jennifer Glans

Det är lite glesare mellan inläggen just nu. Jag har inte så spännande saker att rapportera om då jag redan skrivit att träningen fungerar väldigt bra nu och att formen är fin. Hela tillvaron fungerar faktiskt väldigt bra trots nytt jobb och längre resväg men eftersom jag arbetar deltid är jag hemma ganska tidigt ändå, förutom igår, se nedan. Det blir alltmer uppenbart för mig att det var dags att göra något annat på jobbfronten. Jag hade nära till jobbet och nästan obegränsade möjligheter att vara ledig på förra jobbet men det i sig var inte en anledning att stanna på ett jobb där jag inte trivdes! Det är lite för många timmar per dag man tillbringar på jobbet för att vantrivas!

Nog om det och åter till träningen. Måndagen var träningsfri efter söndagens långpass. I tisdags 10 km väldigt lugn distans (5:16 min/km) med väldigt låg fin puls, 145 bpm vilket är nära nog rekordlågt för att vara jag! Igår skulle jag sprungit dubbelpass var tanken, 5x1000m på löpband på lunchen blev av i alla fall, 3 tusingar i 3:32 min/km (17 km/h på bandet) och två avslutade i 3:20-fart (18 km/h) vilket är snabbt för mig men hela passet var kontrollerat även om jag var trött i slutet av de två sista. Nittio sekunders gåvila på 5 km/h rakt igenom. På kvällen skulle jag sprungit 8 km lugn distans men SJ och Banverket ville annorlunda då ett spårfel i Södertälje gjorde att min tågresa som i vanliga fall tar 30 minuter igår kväll tog fyra timmar! Det kanske hade gått snabbare att springa? Stillastående snabbtåg är en frustrerande paradox!

Idag blir en vilodag. Helgen ser utmanande ut ur träningssynpunkt. Min fru jobbar både lördag och söndag, stora dottern ska rida och gå på planeringsmöte och kurs i stallet både lördag och söndag, sonen har innebandymatch där jag förväntas sitta i sekretariatet och agera speaker samtidigt som jag har med småsyskonen. Mitt i alltihop har jag tänkt att hitta två timmar egen tid för att avverka en långpanna på 25 km och dessutom hinna se både tremilen för damerna och femmilen för herrarna på OS. Jag får anledning att återkomma med hur jag löser denna till synes utmanande ekvation men det har gått förut och kommer säkert gå bra nu också...

jaja, vem försöker jag imponera på egentligen...

Det känns självklart att det här blogginlägget får besvara era funderingar på hur jag löste ekvationen som jag skrev om i förra inlägget. Det har varit full fart i helgen och att redogöra för allt i detalj skulle nog göra att ni tappade intresset. Hursomhelst, 25 km på söndagen var planen för helgens träning och jag är jag och givetvis såg jag till att fixa det och mer därtill. I lördags var jag speaker på sonens innebandymatch, något jag är både bra på och tycker är roligt och killarna tycker det är skoj när arrangemanget är proffsigt och bra. Sonen spelade dock inte den matchen vilket underlättade så jag behövde inte ha med syskonen utan de var hemma med storebror som också fixade lunch, lyx! Efter det hittade jag en lucka på 50 minuter innan middagen och pep iväg och fast jag inte tryckte på, förutom i slutet, blev det snabbdistans i marafart och en sväng på min standardmilrunda med 4:15 min/km i snitt inkl en fartökning i slutet, hoppsan.

Igår efter skidor och innebandyträning hade storasyster lovat att vara barnvakt efter att hon kom hem från stallet och hon kom hem 20 minuter tidigare än jag räknat med = bonuskilometer på långpasset! Jag var redan ombytt, struntade i sista perioden på hockeyfinalen, jag har svårt att uppbåda samma engagemang för dollarmiljonärerna i hockeyn jämfört med våra mera folkkära skidåkare. Att en av dem dessutom tagit en otillåten substans höjer inte direkt mitt intresse, spelar ingen roll om det var en allergi-medicin eller hostmedicin, man ska ha koll på den nivån! Punkt! Två timmar och exakt nio minuter senare var jag hemma igen efter 28 km (4:36 min/km i snitt). Hälften av passet sprangs på vårlik men blöt, sugande grusväg, prickiga tights och fläckiga skor fick jag på köpet!

Jag stänger ytterligare en bra träningsvecka på 55 km löpning på fyra pass inkl tre kvalitetspass, (ja, jag räknar långpass dit) med både snabba tusingar och snabbdistans i maratonfart. Det går bra nu, riktigt bra och jag är lite imponerad över mig själv faktiskt, släng dig i väggen Jante! Nästkommande vecka kommer, precis som de tidigare, bjuda på en lugn uppstart, ett halvlångt lite snabbare pass, och ett kvalitétspass på löpband innan det blir helg igen.

Vi kör en bild igen

Det var ett tag sedan som löpgarderoben eller för den delen skohyllan fick några nytillskott. Skor har jag inte köpt men lite nya klädprylar har hittat hem senaste veckorna. Runners Store har haft kampanj på kompression och jag har köpt ett par calf sleeves. Jag använder kompressionsstrumpor ibland både under träning/tävling och under återhämtning. De är relativt dyra även om mina favoriter Go Co Co är långt ifrån dyrast men det går ofta hål vid tårna ganska snabbt och därför provar jag calf sleeves som ett förhoppningsvis mera hållbart alternativ. Återkommer med intryck av dem när jag sprungit några mil i dem och vågat visat dem för dottern utan att bli utskrattad...

Löparjackor kan man aldrig få för många av eller hur? När nu vintern är på väg mot vår har Stadium utförsäljning och jag hittade den här jackan som egentligen är en längdjacka för en tredjedel av ursprungspriset. Den är fodrad och tjockare än mina andra jackor och jag har ibland saknat en lite kraftigare jacka när det är riktigt kallt och blåsigt på längre pass. Bra pris var det i alla fall, värt att prova bara av den anledningen! Ett pass har det blivit med jackan, 15 km fartlek i onsdags i ett par plusgrader och blåst och det fungerade alldeles utmärkt med bara en underställströja under. Bra vindskydd och bra med värme. Både calf sleeves och jacka har jag alltså köpt på egen hand.

Det där fartlekspasset i onsdags gick förresten sådär. Efter 5 km uppjogg med pannlampa tänkte jag köra 3x 1500m med 500 m joggvila med förhoppningen om att komma ner i 3:30-3:35 min/km på intervallerna. Det gick inte. Den första på 3:40 min/km och på den andra lade jag av drygt halvvägs när jag fick slita alldeles för mycket och ändå inte komma ner i rätt fart så 3:47 min/km på den. Någon tredje blev det inte utan jag sprang distans istället och avslutade med lite fartlek med några riktigt hårda stegringslopp och då var känslan faktiskt bättre. Så farligt misslyckat var det väl inte, det blev ändå 15km i hygglig fart men det kändes stundvis för slitsamt och segt. Igår var jag sliten och stel efter passet men körde ändå ett återhämtande, kort fartlekspass på löpband och på kvällen tryckte jag på triggerpunkter, körde foamroller i knäveck, vader och fram-och baksida lår då mitt högerknä tyvärr trilskas lite igen.

Med lite perspektiv så trodde jag mig kunna springa fortare i onsdags efter att ha sprungit kontrollerade tusingar på band i 3:20-fart på flera pass men, jaghar kört på rätt mycket och rätt bra nu ett tag så nu backar jag lite och tar några lugnare dagar. Idag vilar jag och kanske imorgon också, i helgen blir det bara lätt och kortare löpning med förhoppning om en piggare känsla nästa vecka igen!

I veckan fick jag också hem ett klubblinne i rätt storlek vilket fick tävlingssuget att vakna. Jag har redan hintat tidigare om att jag förhoppningsvis ska tävla nästa vecka. Först tänkte jag göra en Tove och inte skriva något innan men jag hoppas kunna komma iväg på Storängsözet i Huddinge på tisdag kväll och springa 5000 m inomhus, dvs 25 varv runt runt. Jag kommer inte ladda något utan ser det som en avstämning var jag står någonstans. Samtidigt har jag kört en del intervaller och ser ju på puls och känner på känslan att formen är riktigt bra men jag sätter ändå ingen tuff målsättning för det här loppet. Först vill jag ha tillbaka en piggare känsla, sedan ser jag fram emot att tävla och ha kul i klubblinnet! Helgen ser ut att bli lite lugnare än vad de tidigare varit och det tror jag är precis vad jag behöver! Trevlig helg!

Nej, rubriken handlar inte om att jag nervös inför min säsongspremiär imorgon. Inte alls faktiskt. Den som roat sig med att studera min träningsdagbok hittar inte så mycket löpning i helgen då jag har vilat en hel del och det har varit bra för mitt strulande högerknä, tror jag...

I torsdags gick jag nämligen på rätt hårt på högerbenet med stretch av stela baksidor, tryck på några triggerpunkter djupt in i skinkan, foamroller på ömma framsida lår och djupmassage och efter det har benet känts trött och lite avdomnat och det har liksom pirrat i baksida lår i helgen. Jag var i alla fall ute i skogen en mycket lätt runda på 8 km i lördags och det var redan väldigt torrt och springbart vilket var härligt!

1 mars och redan torrt och fint i skogen!

Förutom att benet har trilskats så har jag också känt mig snorig så det var känts naturligt att ta det lugnt och tankar har funnits på att inte ens åka och springa imorgon. Samtidigt vet jag ju att det kan kännas både förkylt och dåligt på annat sätt innan tävling och ändå gå att springa bra. Jag tror ändå att "det som pågår i mitt ben"är något bra och läkande. Knäet har varit ömt och stelt och jag känner skillnad när jag foamrullar framsida lår/ITB-senan där högerbenet är mycket stelare och ömmare än vänsterbenet som är mjukt med bättre rörlighet. Planen är att prova ett lätt löprunda med några lätta stegringar ikväll och se hur känslan är och då förhoppningsvis märka att benet inte känns så avdomnat längre och så åka och tävla imorgon kväll för att efter det fortsätta med "behandlingen" av högerknät och komma tillbaka till maratonfokuset i träningen igen i veckan.

Det kommer en sedvanlig längre rapport senare i veckan med bilder och annat godis när tid att författa en längre rapport funnits. I korthet, 17:52 på 5000m efter ett lite ryckigt lopp och en tredjeplats efter att ha avslutat starkt och löpt ifrån klungen jag låg i sista kilometern. Trött i mål men återhämtade mig väldigt fort och stannade kvar och tjötade med bekanta och tittade på A-heatet och fick se Andreas kriga sig in på en imponerande sub17-tid, bakom en viss Anders Szalkai, imponerande, roligt att ses och stort grattis!

Jag hade inte något riktigt mål med kvällen annat än att åka hem nöjd och det gjorde jag! Jag bjuder på resultatlistan så länge så återkommer jag senare i veckan!

Med tanke på hur det känts i kroppen på sistone var jag ganska opepp på att åka till Huddinge och springa hårt i tisdags men under eftermiddagen började jag känna av de typiska tecknen före tävling, rastlöshet, lite nervositet och en massa energi som helst ville släppas loss.

Hade lite bryderier innan vilka skor jag skulle välja av de två lättaste i samligen. Adidas Adizero Hagio eller New Balance RC1600. Båda snabba, lätta (ca 170-180 gram) skor med 6 mm drop där Hagion är hårdare och NB väldigt mjuk och ca 20 gram lättare. Valet föll till slut på NB RC 1600 som jag sprang i senast i juni.

Hem och hämta barn och fixa middag varav jag bara åt lite lätt och lite senare iväg till Storängshallen där det var full aktivitet av friidrottstränande ungdomar och härlig stämning! Pratade en del med Jens som jag följer på Twitter och joggade upp, delvis med Andreas samtidigt som allt fler löpare anlände.

Förestartprat med Dace Landström, Vallentuna, jag är nyfiken på vad jag säger här, haha! Kanske"Det är min tur att vinna idag" eftersom hon spurtslog mig på Södertälje IP i juni. Foto: Carl Wistedt

Överens i alla fall? Foto: Carl Wistedt

Dags för start! Foto: Carl Wistedt.

Upprop och dags för start och vi kom iväg utan stök. Slutsegraren i heatet Antonio L, med nr 16 på bröstet i bilden ovan, från Huddinge AIS seglade iväg och jag hamnade femma sexa i en andraklunga anförd av duktiga Dace Landström, Vallentuna. Dace som jag förlorade en spurtstrid mot när jag satte mitt PB på 17:40 i juni men idag skulle jag få revansch! Siktade på att hålla 42-43s per varv (sluttid 17:30-18:00 och det gick bra till en början även om något enstaka varv hamnade på 44s men överlag gick första kilometern kontrolllerat och helt enligt plan. Bara att koppla bort att det fortfarande återstod 20 varv och köra på och då varvet är så kort inomhus försvann varven ganska fort.

Det jag minns av mittenfasen av loppet är att det ibland blev lite ryckigt, ibland höll jag på att trampa löparen framför mig på hälarna och fick bromsa in lite grann även om det faktiskt inte diffar mer än ett par sekunder på varvtiderna. Samtidigt fanns det ingen naturlig lucka framför och då jag inte ville springa på andra banan hela tiden höll jag min plats istället. Fältet drogs sedan ut en aning när Dace Landström fick avlösning med farthållningen av Patrick Pring, Tullinge-Tumba friidrott, en löpare jag slagit några gånger, t ex på Påsksmällen. När lite luckor uppstod bland oss i andraklungan passerade jag den Linnealöpare jag sprungit i rygg på samt Lars från Järvälla. Det fortsatte dock att vara lite ryckigt och varvtiderna låg mellan 44-45 sekunder, lite för långsamt, och jag blev snart passerad av Linnealöparen igen.

Nu återstod det inte så många varv och vi började varva löpare längre ner i fältet. En rödklädd löpare i spikskor (född -61 som satte ett svenskt rekord med 17:44 i loppet!) hade övertagit dragjobbet och också gått ifrån till en klar andraplats och med cirka 1400-1200m kvar tog jag kvällens bästa beslut! Jag ser på varvtiderna att jag med sex varv kvar har ett varv på 41s och förmodligen var det där jag, påhejad av Robert från sidan, drog om Linnea-löparen, Pring och Dace Landström i en kurva och tog mig upp på tredje plats och drog omgående ifrån dem med de följande varven igen nere på 42 sekunder. Nu var det bara jag mot klockan, fick pepp av min varvräknare och av speakern som ropade att, "Nu händer det saker i klungan när Staffan Dahlgren, SLDK går upp på en tredjeplats". Blev varvad av ledande Antonio någon gång i slutet, tvåan i loppet var utom räckhåll ca 50-60 meter framför mig och med absolut ingen som hotade bakifrån kämpade jag på, försökte öka farten och tyckte väl jag gjorde det men varvtiderna förblev ganska jämna och endast det sista varvet gick några sekunder snabbare på 41 sekunder innan jag trött gick ut i banan på upploppet och korsade mållinjen på en ytterbana och stapplade trött av banan på stela ben.

Hela loppet fångades på video så fram med chipsen och starta fredagsmyset lite tidigare!

Jag hämtade mig oerhört fort och stannade kvar och njöt av den trevliga, peppande stämningen, gratulerade mina medlöpare för fina insatser, blev kallad en legendar (!) av Antonio när jag grattade honom till heatsegern, bara en sådan sak, förmodligen p g a mitt idoga bloggande! Såg A-heatet med bl a Anders Szalkai som vanns av Alberto Ramos Huddinge på drygt 16 minuter där Andreas gjorde en kämpainsats och krigade sig in under 17 minuter, stort grattis!

När jag såg hur oerhört slutkörda de snabbaste löparna i A-heatet var - totalt utmattade - så blir jag lite fundersam. Min puls var riktigt hög - 191 i snitt och 198 i maxpuls, likvärdigt med när jag satte PB i somras men ändå tycker jag att jag borde kunna släppa kontrollen lite mera och verkligen ta ut det där sista lilla extra med tanke på hur fort jag återhämtar mig efter målgång på de kortare loppen!

Summa summarum var det en rolig kväll, faktiskt inte tråkigt alls att snurra runt 25 varv, det gick ganska fort att räkna ner. Jag gör mitt näst snabbaste 5km-lopp och är bara 12 sekunder från pers i ett lopp jag ändå upplevde som relativt kontrollerat och lite ryckigt i mitten. I ett jämnare lopp eller om jag hade vågat lite mera i mittenfasen i loppet och gått upp tidigare och dragit hade jag nog kunnat kapa några sekunder ytterligare. Mitt mål var att göra en säsongsinledning som jag var nöjd med snarare än att göra en viss tid! Samtidigt finns alltid tiderna där i bakhuvudet och självklart ville jag gärna under 18 igen men det var inget krav jag ställde på mig själv. Nu åkte jag hem nöjd och är nöjd även nu efteråt och jämför jag känslan på den här säsongsinledningen med Premiärmilen förra året så är det en otrolig skillnad och det här känns såklart så mycket bättre! Pepp!

Avslutar rapporten med bilder tagna av Huddinges duktiga löpare Carl Wistedt.

På väg att bildas två klungor i början

Gäller att hålla tungan rätt i mun...

Ett varv kvar

Målgång

Vilken fantastisk träningsvecka jag har bakom mig! Sex pass löpning och totalt nästan 70 km i olika intensitet, fart och lutning.

Efter tisdagens lopp sprang jag ett lätt och kort löpbandspass dagen efter, 5 km i 5:20-fart vilket fick stelheten i benen att försvinna. På onsdagen var förhoppningen att marafart skulle kännas lätt efter 5 km i högre fart på tisdagen och så blev det, 15 kilometer bara något långsammare än 4 min/km med kontrollerad känsla hela vägen! På fredagen sprang jag också, i lägre fart men nu med lutning. Ett backpass med 3x3x300m där jag ökade lutningen från 2/4/6% på bandet och avslutade med 500 m på 8% lutning och 200 m med lutning på 10%. Sved gott i vaderna dagen efter kan jag säga!

Lördagen innebar vila och helgtrevligheter inne i stan med hustrun och igår stängde jag veckan med ett soligt och vårlikt långpass längs Mälaren på 26 km i mestadels lugn, skön fart. Underbart att det går så bra nu och jag konstaterar lite förvånat att jag faktiskt lyckas snitta drygt fem mil i veckan. Jag trivs bättre på jobbet än jag gjort på länge och det "spiller över" på träningen. När det går som bäst är det bra att bromsa eller åtminstone hålla igen lite och det ska jag också göra senare i veckan eftersom jag tidigt på lördag planerar för ett +30 km långpass. Men innan dess hoppas jag på att också få till ett pass med tusingar som får utgöra den här veckans fartpass. Det är snart bara åtta veckor kvar till Stockholm marathon och därför är tanken med fartträningen nu att den ska göra att jag bygger form och tålighet för ett avslutande block med mycket löpning i tänkt marafart precis som jag gjorde 2012.

Rundar av det här inlägget med några frågor. Jag är inne på femte året som bloggare. Att jag skulle hålla på så länge, uppskatta det så mycket och att det skulle leda till så mycket positivt kunde jag aldrig föreställa mig när jag började. Jag har sedan länge hittat mitt uttryckssätt - träningsrapporter, blandat med lite allmänna funderingar, en matsked familjeliv, en tesked skor och prylar toppat med überlånga racerapporter då och då - och ser inte att bloggen kommer utvecklas dramatiskt åt något nytt håll framöver. Läsare har naturligtvis kommit och gått. Många lämnar inte spår efter sig i kommentarsfältet längre, många har tillkommit längs vägen och några har hängt med från allra första början och ni som läsare är såklart oerhört viktiga för mig. Skulle jag aldrig få någon respons på det jag skriver skulle jag tröttnat för ganska länge sedan!

Jag skriver för att jag tycker om det och fortsätter så länge det är roligt och det ger mig energi även om jag i perioder kan uppleva lite idétorka. Därför tänkte jag nu fråga er, saknar ni något på här på 4:30-fart genom tillvaron? Finns det aspekter av löpning som jag inte brukar skriva om men som ni skulle vilja läsa om? Vad intresserar er mest av det jag skriver om, vad kan jag skriva mer om och vad intresserar er minst och vad ska jag skriva mindre om?

Vad jag ska skriva om beror ju på vilket mitt syfte med bloggen är och det är nog främst att inspirera. Att visa på att det går att få till effektiv, utvecklande träning som ger resultat och samtidigt ha roligt och njuta av det. Att förmedla att jag också lärt mig en hel del om löpning under de här åren är nog också ett syfte. Att vara en hög röst i löpar-Sverige och tycka till om än det ena än det andra har dock aldrig varit mitt syfte.

Ska jag springa åt något annat håll? På den här bilden springer jag rakt åt väster hösten 2012 :-)

Stolt som en matador for jag fram i tisdags under och efter mitt pass. Mitt skynke var dock blått och inte rött eftersom ett paket från Craft oväntat hade anlänt innehållandes en Elite Run Light Jacket och ett par Elite Run Tights med lätt kompressionseffekt. Peppad av detta gav jag mig ut efter att hustrun kommit hem från sitt Bodypump-pass och vi också hunnit prata lite vid köksbordet.

Veckans fartpass var klassiska 10x1000m, det berömda passet jag bara provat en gång tidigare. Nu är jag i strålande form och var nyfiken på utfallet. De fem första fram och tillbaka på min klassiska tusing, en cykelbana som är hyggligt platt och rak men det blev för tråkigt med fem till på samma sträcka och kvällens hundar med matte/husse i koppel var inte överförtjusta när jag for förbi för tredje gången så jag fortsatte ner mot centrum, där det blir lite knixigare med rondeller och korsande vägar som ska passeras. Redan på tredje intervaller tyckte jag benen började stumna och jag var beredd på att förkorta passet men på varje vila återhämtade jag mig fint och kände mig fräsch när jag igen startade nästa. Från den sjunde och framåt var jag tröttare men jag behövde aldrig sänka farten trots att den sista intervallen fick springas i den 400m långa men flacka backen som leder hem igen. Jag försökte tänka bort tröttheten genom att fokusera på tekniken och lyckades väl hyggligt. Sedan kan jag inte hjälpa det, men det är spännigt roligt och såklart töntigt (att tycka det är roligt) att i hög fart blåsa förbi promenerare.

3:37'/km i snitt. Jag har sprungit tusingar fortare men då har det var fyra eller fem med längre vila. Jämfört med passet i julhelgen sprang jag mer än 10 sek/km snabbare per kilometer nu. Träning är en sak och tävling är en sak men jag har inte varit nere på 37 minuter på milen sedan maj 2012 och nu känner jag att jag har en bra chans att förbättra mitt gamla milpers rejält och kanske också närma mig 36:XX på milen. Premiärmilen fungerar inte med familjekalendern men Påsksmällen i slutet av april kanske jag springer fast den banan inte är lika snabb.

Rubriken då? Bara ett av dessa alltför vanliga misstag i fruktbranschen nuförtiden. När Magnus kommenterade mitt pass med att "Du bygger maraformen steg för steg" blev maraformen "matadoren" i hans äppletelefon så ser ni en stolt matator fara fram längs vägarna så vet ni vem det är. Om jag inte tyckte att tjurfäktning är ett grymt djurplågeri kanske jag t o m skulle överväga att komplettera löpargarderoben med cape, basker och svärd...

Idag gjorde jag mitt andra trevande försök att hitta i mina nya omgivningar vid Brunnsvikens vatten på lunchen. Tänkte mig ca 35-40 minuter ute i solen och direkt fick jag en löpare i rygg. Han kommenterade att vi synkat tempot och frågade hur långt jag skulle springa. Då det visade sig att han tänkte springa runt hela Brunnsviken var det ett för bra tillfälle att gå miste om då jag ändå tänkt lära mig hitta runt och givetvis fick jag slå följe! Ganska exakt en timma senare hade han guidat mig runt på drygt 12 km distans på fantastiska parkvägar runt Universitetet och Hagaparken och vi hunnit med massor av trevligt löparprat längs vägen!

Av de saker jag lärt mig, förstått och tagit intryck av under de år jag sprungit är gemenskapen i löpningen - en individuell idrott - en av de saker jag tagit intryck av mest. Jag har skrivit om det många gånger och nämnde det också i podcasten och det här inlägget blir en hyllning till löpningens gemenskap.

Ingmarie, Anneli, Lennart (dold), Morgan och Thomas. Ett gemensamt pass i Sätrahallen för mer än tre år sedan! Tiden går...och bloggar tystnar längs vägen.

Till alla hälsningar längs vägarna.
Till allt tyst samförstånd mellan oss löpare på löprundor längs mörka höstvägar.
Till alla gemensamma träningspass.
Till alla SMS med en enkel fråga om jag ska med ut på en löprunda.
Till alla handskakningar och "Trevligt att träffas" före och efter lopp.
Till alla "Lycka till" på startlinjen och alla"Grattis, bra sprunget", kramar och ryggdunkningar efter målgång från kända och okända löpare.
Till allt engagemang och intresse, all öppenhet, vänlighet, nyfikenhet och sportmannaskap från andra löpare.
Till alla som ropar något peppande från sidan på ett lopp.
Till all glädje åt andras framgångar.
Till alla kommentarer och tryck på gillaknappen i träningsdagboken efter ett träningspass.
Till all positiv feedback på den här bloggen.

Fokuserad, tyst gemenskap

Det var riktigt länge sedan. Länge sedan jag genomförde ett riktigt tidigt långpass i grisigt väder. När jag sprang 121 km en vecka i januari genomförde jag flera långpass i blåst och snöfall men det var mitt på dagen och jag var ledig. Inför maran 2012 tog jag flera gånger ledigt från jobbet för att springa långpass och tidiga, riktigt långa långpass i vintriga förhållanden förekom oftare som en del av den mentala träningen inför mina första maratonlopp 2008-2009.

I söndags hade jag planerat 35-36 km väl medveten om att prognosen lovat snö och blåst. Frågade om David vad intresserad och som tur var ville han hänga med en bit och vi valde en varvslinga som är 12 km första halvan på grusväg, andra halvan på asfalt med en hel del kupering. Fördelen är att rundan möjliggör utplacering av dricka vid varvning.

Gick upp kl. 06:00 och åt frukost, en rutin jag alltid följer innan långpass då jag tycker om att vakna till lite före löpningen! Ute friskade det i och snön föll horisontellt och marken var täckt av blöt snö. Såg i alla fall att vinden var byig och inte konstant frisk. Vad tänkte jag? Inte så mycket faktiskt, mitt sinne var neutralt, konstaterande, insåg att de första fyra km och avslutningen på varje varv skulle bjuda på rejäl motvind men att det i skogen i mitten skulle vara både lä och förhoppningsvis också lite medvind. Knackade på Davids dörr kl. 07:00 och vi stack iväg, vinden och snön rakt i ansiktet omöjliggjorde nästan samtal första fyra km och först när vi vek söderut kunde vi undvika de värsta byarna. Lugn fart och vi hann avverka mycket jobb då vi båda bytt jobb nyligen. Ett varv passerade, drickapaus, det andra passerade ganska obemärkt även om en viss trötthet började komma i de småknixiga backarna i slutet på andra varvet. Efter två varv och 24 km tackade jag David för sällskapet, fyllde på med mera sportdryck och gick in i min bubbla, fick sällskap av Petra Månström och Anders Szalkai i Marathonpodden, ett trevligt avsnitt som räckte nästan hela sista varvet. Det hade slutat snöa, vinden hade lugnat sig och lite blå himmel börjat visa sig mellan molnen. Benen var fortfarande ganska lätta och tillät faktiskt 4:30-fart och t o m lite snabbare ibland. Backarna på asfaltspartiet gick bra, 30 km passerades utan problem och känslan var att jag kunnat fortsätta ett bra tag till. Snart var jag dock tillbaka vid min drickaflaska, drack ur det sista sportdrycken och kunde stanna klockan på jämna 36 km efter 2:54(4:50 min/km i snitt, pulsen på 151 eller 75% av HRmax )strax utanför dörren. Längre än så här finns ingen anledning att springa innan Stockholm marathon.

Jag provade en ny sportdryck från Tailwind nutrition som fungerade riktigt bra. Istället för maltodextrin som ger många magproblem (dock inte mig) innehåller den en blandning av dextros och sukros vilket lättare och snabbare tas upp av kroppen. Jag hade gott om energi hela vägen. Med vätska under och som avslutning av passet blev återhämtningen inte alls lidande och eftermiddagen bjöd på simhallsbesök med barnen och benen var väldigt fräscha redan samma eftermiddag. Igår blev det också en 5 km återhämtningsjogg ihop med äldsta dottern. Mycket trevligt!

Den här veckan har jag börjat med helvila idag och så startar jag lugnt imorgon med ett lättare distanspass.

Det har varit rätt lugnt med löpningen sedan lördagens långpass, en kort jogg med dottern på söndag kväll och så 11 km lugn distans i tisdags. Bra så eftersom mitt högerknä igen var lite irriterat och stelt efter långpasset och dessutom har jag kört på med bra mängd och hög intensitet ganska länge så det skadar inte med ett par lugnare dagar! Jag har ägnat rätt mycket tid åt löparrelaterade saker ändå. Jag har t ex läst Petra Månströms bok "Det är bara att springa" för Jogg.se, den recensionen hittar ni här.

Igår fick jag plötsligt ett mail från Marcus som meddelade att han var i krokarna av mitt jobb och frågade om jag vill ha hans nya bok, som tack för hjälpen med att recensera/tala väl om hans först bok som jag verkligen haft mycket glädje av. En glad överraskning verkligen och det blev en kort men trevlig pratstund i dörren!

Jag är ledsen Tove, men noveller av en nobelpristagare med knäppa slut har liksom ingen chans mot läsning om löpning...

Marcus och Petras böcker har två totalt olika infallsvinklar och olika målgrupper. Intervjuerna i Petras bok är välgjorda, i övrigt känns mycket material från Marathonbloggen igen. Marcus bok har jag höga förväntningar på, det är ett ämne som intresserar mig och som jag vet att Marcus kan förmedla mycket kunskap om på ett bra sätt!

När jag vittjade brevlådan igår hittade jag mig själv i Intersports vårnummer av sin kundtidning som har löpning som tema. Det är inte så ofta jag får dela uppslag med Isabellah Andersson så ni förstår ju själva att hybrisen har nått rekordnivåer?! Det kan måhända uppfattas som löjligt att ge råd om Lidingöloppet efter bara ett genomfört lopp men det är i alla fall det artikeln handlar om.

Som om allt detta roliga inte var nog så fick jag leverans av ett par skor idag, ett par som jag har riktigt höga förväntningar på, jag höll på att skriva "sjukt höga" men jag är ju ändå 42 år och bör använda ett skriftspråk därefter...Jag tror att de här skorna är "Right up my alley", lätta, snabba, tunna men ändå ganska mjuka. Ikväll hoppas jag kunna komma ut på en första testrunda.

Jag har tänkt springa 6x1000m på lunchen i veckan men hittills inte hunnit med det! Nu står förhoppningen till imorgon. I helgen väntar sedan ett lite längre fartpass i maratonfart. Får kanske springa ut med hårtorken innan dess och torka bort all blöt snö som fallit de senaste dagarna.

Om början av veckan karakteriserades av lite mindre löpning blev veckoslutet precis tvärtom, riktigt riktigt bra pass i hög kvalitét!

Vårglad, färgglad löpare!

I torsdags fick jag hem ett par skor - mellanmodellen Speed - från Salming. Jag har följt dem mot lansering med spänning och gillar konceptet med deras fokus på "Natural Running" och har fått skorna av dem. Dessutom gillar jag att ett svenskt märke vågar slå sig in med en tydlig idé på en marknad där konkurrensen är riktigt hård! Med skorna följer ett häfte där det förutom reklam för skor och kläder också finns material om löpteknik. Inget revolutionerande på något sätt - kadens, hållning, landning, armföring men förpackat på ett sätt som tilltalar mig och överfört från tänk till ritbordet och till lätta, snabba skor med låg drop.

Första passet blev en fartlek på dryga milen som gick klart snabbare än jag tänkt mig. Jag ville egentligen ta det ganska lugnt eftersom jag dagen efter, i fredags, sprang 6x1000m på löpband på lunchen, tre tusingar i 3:30 min/km och tre tusingar i 3:20 min/km med 60-90 sek gåvila och 1% motlut på bandet. Ett relativt kontrollerat pass trots den höga farten.

Igår var min plan att springa lång marafart på ben som redan var lite slitna. Jag gruvade mig lite innan passet som var planerat till ca 15-18 km i 4:10-fart. Det hade jag inte behövt göra...Efter 1,5 km uppvärmning drog jag iväg på en ganska flack runda och ganska snart hamnade farten runt och strax under 4 min/km. Tänkte bryta av med joggvila och förvandla passet till marafartsintervaller men körde på då det kändes kontrollerat. Andra halvan bjöd på mera kupering men jag höll farten och även om jag blev trött i backarna återhämtade jag mig på flacka partier. Farten låg stabilt på 3:58 min/km och med en fartökning på trötta ben kunde jag väldigt nöjd och väldigt trött summera 17 km i 3:57 min/km. Ett mycket fint formbesked!

Jag får ibland frågan hur jag orkar pressa mig så här. Svaret är att det handlar om tydliga målbilder som motiverar mig samt att jag tycker det är roligt att springa fort! Jag känner mig stark och extra levande när jag springer fort och här-och-nu på ett sätt som den lätta distanslöpningen - som jag också uppskattar - inte ger mig. Det är inte svårare än att jag helt enkelt älskar variationen och att enbart springa lätta, sköna distanspass skulle tråka ut mig!

Sedan det här med målbilder...uppenbarligen är jag i kanonform just nu och frågan är vad jag sikta på i Stockholm 31/5? Ca 4:10'/km eller 2:55 kanske är ett för lågt mål? Jag kanske ska våga spänna bågen och gå för 2:50 vilket är 4:02 min/km. Ett klart tuffare mål! Att komma in på Mackans lista vore fantastiskt! Hade jag sänkt farten i lördags med 5 sek/km hade det känns kontrollerat! Sedan är det ju så att väder, vind och dagsform på tävlingsdagen avgör mycket mer än jag kan kontrollera. Att våga hoppas på vindstilla och åtta grader som var perfekt på Vintermaran, det är nog för mycket begärt. Jaja, jag har ju drygt åtta veckor på mig att fundera över målsättningar och drygt åtta veckor att träna vidare på.

Det är inte svårt att motivera mig till löpning just nu!

I tisdags sprang jag igen ett bra pass. 4x2000m med 1 km joggvila men istället för jämn fart på repetitionerna så varierade jag farten på varje intervall och sprang varannan 500m lite snabbare (3:50 min/km) och varannan lite långsammare men fortfarande ganska snabbt (4:10 min/km) utan vila mellan. Det blev ett riktigt bra och varierat pass. Kontrollerat och en bit från max men med en hög volym då jag totalt skrapade ihop 11 km i skaplig fart då även joggvila gick hyggligt fort. Totalt landade passet på 15 km. Jag är nästan lite rädd att köra på för hårt nu när det känns så bra och få en formtopp redan i april. Igår var det därför skönt med helvila och resten av veckan kommer inte bjuda på så hårda pass heller men jag hoppas kunna komma ut på ett långpass på lördag.

Jag är inte en av de hippa "innerstadsbloggare" som blir inbjuden på pressträffar, konvents och andra tillställningar men igår var jag inbjuden till Löplabbet där Petra Månström och Anders Szalkai hade en gemensam releasefest för de två böcker de släppt i dagarna. Petras bok har jag ju själv recenserat för Jogg.se.

Anders Szalkai och Petra Månström intervjuas av David Fridell

Det blev en riktigt trevlig kväll med många bekanta löpare på plats och jag fick också en kort pratstund med Ewy Palm! Minst sagt inspirerande! Att jag sedan fick den här personliga hälsningen av kvällens huvudperson Petra var ju ett trevligt avslut på kvällen :-)

Jag ser ett nytt löparmantra här...

I helgen hade jag planerat ett långpass på 25 km eventuellt med lite fartinslag. Jag har tränat på bra, riktigt bra ett tag nu och trots att förra träningsveckan var relativt lätt kändes det trögt mot slutet. Det blev tydligt i fredags på en lunchjogg till Bergianska trädgården. Strålande solsken och vindstilla. Kortbyxor, solbrillor och massor av löpare ute. Sprang upp i backe med vackra gamla ekar och beundrade utsikten vid Pipers park och stannade på en klippa vid vattnet mittemot Haga och njöt i vårsolen. Fantastiskt men löpningen gick tungt. Pulsen högre än vanligt och vaderna stela och inte samarbetsvilliga. Helt enkelt slitsamt och tråkigt trots låg fart och fint väder.

Det var därför ett lätt beslut att backa lite från planeringen. Ta en mysig frukost med familjen och tidning istället för ett tidigt ensamt långpass lördag morgon. En lugn förmiddag hemma för att efter lunch istället för långpass ge mig ut på en väldigt lugn och skön runda i vårsolen.

Det är härligt att träna nu i vårsolen men nu börjar också en annan säsong, villaägarens högsäsong och igår hann jag rafsa lite i trädgården, röja lite på altanen, montera studsmattan till barnens stora glädje och tvätta bilen medan andra sprang Premiärmilen. Senare på kvällen blev det dock löpning igen, först 7 km lugnt med hustrun följt av ett par km i 4:30-fart och avslut med 5 km i 4 min/km. Kontrollerat men på lite halvtunga ben. Totalt 15 km och totalt 28 km i helgen. Tunga ben är inte så konstigt kanske då det var veckans sjätte pass och den tredje marsveckan med en veckomängd nära 70 km/v! Idag är det sista mars men jag tar inte tillfället att få in ytterligare en mil i träningsdagboken. Jag behöver vila idag och har redan sprungit 27 mil i mars vilket är en mil mer än den tidigare rekordnoteringen från mars 2012.

Det är en fin balansgång jag går. Mycket träning och mycket annat men att träna på den intensitet jag gjort de senaste dagarna frestar dock inte på utan är mera skönt. Min plan är att försöka hålla träningen på en bra volym ett par veckor till för att sedan ta en riktigt lugn vecka innan påsk då några dagar i London med de stora barnen hägrar. Uppstarten den här veckan blir också lugn så får jag se om kropp och skalle är sugen på kvalitétspass senare i veckan.

Inlägget om mina första intryck av pulsklockan Garmin Forerunner som ni hittar här har lästs över 1200 gånger. Nu har jag sprungit över 1000 km med klockan och har därmed ett bättre underlag för de saker som jag inte avhandlade i det första inlägget. Jag vill, som alltid, vara tydlig med att jag fick klockan av Garmin. Jag försöker alltid vara objektiv när jag skriver om prylar vare sig jag köpt dem själv eller fått dem.

De grundläggande funktionerna beskrev jag i förra inlägget och att ställa in skärmarna med det du vill se och komma igång är enkelt och kräver ingen manual.

Handhavande
Klockan kan ge ett lite plastigt intryck men den tål ganska tuffa tag. Touchskärmen klarar pass i regn bra och det är inga problem att bläddra mellan menyerna med tunna handskar. Kyla likaså, har provat i temperaturer ner till strax under -10 grader den här milda vintern och klockan fungerade precis som vanligt. Jag har också råkat tappa klockan i asfalten ett par gånger när jag fumlat med armbandet och det har den klarat utan märken eller repor på skärmen (det som ser ut som en repa på bilden ovan är skit på linsen :-). Armbandet förresten, det är rätt så kort om man har flera lager på sig och då har jag ändå rätt så tunna handleder.

Pulsbandet
Är mjukt och sitter väl på plats och jag har aldrig upplevt kontaktproblem med Garmins äldre hårda pulsband eller detta mjuka nyare. Då hade jag mycket större problem när jag använde en enkel Polarmodell 2008-2009.

Hitta satellit
En av de största skillnaderna mot tidigare modeller! Klockan lär spara vissa vanliga platser, ingenting jag ställt in själv men klockan är verkligen blixtsnabb på att lokalisera satellit, det tar ca 5 sekunder från det att jag låser upp skärmen tills dess att den låst signal och kan börja mäta avstånd!

Batteritid
Var alltid lite av ett orosmoment med Garmin Forerunner 305, speciellt nu mot slutet, hade jag glömt att ladda klockan så var det inte sällan den lade ner i mitten eller t o m innan ett pass. Batteritiden både räcker och blir över för mina behov. Stänger jag av GPS'en lär batteriet räcka 6 veckor. Kort sagt, jag har aldrig upplevt problem med batteritiden.

Upplevda problem
På ett pass fick jag inga data på löpdynamik (Stegfrekvens, vertikal rörelse, markkontakttid) men det verkar ha varit en engångsföreteelse då det inte upprepats. På ett långpass nyligen sa klockan att jag sprang första kilometern på 4:05 vilket jag inte alls gjorde, snarare 5:05 men kanske hade inte klockat låst satellit när jag började. Resten av passet fungerade klockan normalt.

GPS-noggrannhet
Jag har inte reagerat över konstiga mätningar på mina invanda rundor.

Några sakerjag var tvungen att konsultera manualen för.

Utföra intervallpass som förts över till klockan
Likt tidigare Forerunnermodeller går det enkelt att skapa ett intervallpass i Garmin Connect och sedan föra över det till klockan. Alternativt kan du snabbt skapa ett eget intervallpass direkt i klockan. Du hittar denna funktion genom att på startskärmen (som visas efter att du låst upp skärmen från vanligt "klockläge" trycka på det som ser ut som en pokal, vilket jag först bara trodde var någon form av logotype. Här lägger du enkelt och snabbt in antalet repetitioner och längden på dessa samt hur lång vilan ska vara, sedan sköter klockan allt, utom springandet då.

Virtual Partner
Denna funktion där du kan tävla mot dig själv, på en tidigare runda eller ställa in en viss snittfart och tävla mot den finns också i 620 men det tog ett tag att hitta den.

Några saker jag ännu inte lyckats med eller fått att fungera tillfredsställande.

Distansmätning med accelerometer inomhus.
Garmin FR 620 har en accelerometer som påstås kunna mäta distans inomhus på samma sätt som en fotpood mäter distans. Jag har provat detta nu vid ett flertal tillfällen och får det inte att fungera tillfredsställande, felmarginalen på distansmätningen blir över 10% och fartangivelsen helt fel, det kan skilja så mycket som 1 min/km medan det ibland i jämn fart kan vissa relativt nära det bandet visar. Kanske kanske att det finns en tendens till att felet blir mindre över tid. Jag har provat på flera olika band och ändrar jag farten t ex på intervallpass hänger inte klockan med alls inomhus. På banan inomhus uppskattade Garmin 5 km till 4,31 km.

Ta bort etapper
När jag sprungit ett intervallpass och tryckt lap manuellt vid start-stop av varje vila vill jag efter passet ta bort viloetapperna från passet då de påverkar snittpulsen. Det gick lätt med Garmin Forerunner 305 men jag har inte lyckats ta bort enstaka etapper i 620. Det går lätt att hitta etapperna i historiken på passet men det går inte att ta bort enstaka etapper genom att trycka på skärmen, bara ta bort hela passet. Om någon vet om det går att ta bort enstaka etapper i klockan får ni gärna skriva en kommentar om det!

Vad jag inte provat

Live tracker. Forerunner kommer med en ny funktion som innebär att någon kan följa dig live på löprundan. Kan ju vara bra som ett alternativ att slippa ta med sig telefonen och ringa till en irriterad partner och tala om att du blir sen, nu ser ju partnern hela tiden var du är. Det gäller ju bara att man inte är ute på dumheter... Den här funktionen har jag inte provat, inte för att jag är ute på dumheter utan för att jag (eller min fru) inte haft behovet, eller intresset :-)

Forerunner 620 är en ganska dyr klocka men då får du också mycket för pengarna. En robust klocka, nya funktioner där jag tycker att data på stegfrekvens är extra bra, färgskärm, bra batteritid. En både enkel, användarvänlig och avancerad klocka på samma gång. Distansmätningen inomhus är väl det enda jag inte fått att fungera tillfredsställande, i övrigt är jag väldigt nöjd med funktionaliteten och klockan som sådan.

Två dagars helvila gjorde mig gott i början av veckan, jag tittade i träningsdagboken och blev nästan chockad över hur länge sedan det var jag vilade två dagar i rad. Jag fick gå tillbaka till 17-18 januari och då var jag sjuk! Så har jag också legat på en hög träningsvolym under hela våren! Hög med mina mått mätt, det är ju jag som bloggar här och ingen annan...Hursomhelst, efter vilan har det blivit löpning varje dag, 15km kuperat i Oxvreten i onsdags, 8x400m i torsdags och ett mycket lugnt distanspass på en timma igår och idag sprang jag ett tidigt långpass men riktigt snabbt långpass på 25 km, 4:15 min/km i snitt och 5km i slutet på strax under 4 min/km!! Visst blev jag trött men det var kontrollerat och efteråt är jag inte sliten alls! Det går bra nu!

April är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm marathon men efter tre månader med riktigt hög mängd kommer min mängd minska lite nu i samband med en semesterresa. Det passar bra då jag hoppas kunna tävla på 10 km när jag kommer hem och då med pigga, springsugna ben och bra form! Innan dess kommer här en recension till.

Jag har fått modellen Speed från Salming och här kommer en bloggpost som summerar intrycken efter att ha sprungit några mil inkl lugna distanspass, fartpass och långpass. Återigen, skorna har jag fått av Salming utan några motkrav att skriva om dem, och jag skriver precis vad jag tycker. I det här fallet tycker jag en hel del och bra saker.

Första intrycket ur kartong är en färglad sko med låg sulprofil som utseendemässigt påminner väldigt mycket Saucony Type A5, en sko jag dock aldrig sprungit i så övriga likheter kan jag inte uttala mig om.

Jag valde storlek EU44 eftersom de skulle vara lika Adidas i storlek och det stämmer och 44 fungerar bra även om en halv storlek mindre säkert också skulle fungerat. Vikten är 210g i referensstorlek och mitt par väger 225g med lite skit under sulan. Jag knöt skorna relativt hårt de första passet och tyckte ändå att hälen glappade något de första metrarna men den känslan försvann omgående under löpning och har inte återkommit.

Skon ger ett mycket välbyggt intryck i ovandelen och består av en relativt kraftig trelagerskonstruktion med ett förstärkt parti i framfoten för extra hållbarhet. Kosmetiska revor i meshen i ovandelen kan inträffa ganska fort på lätta skor men Speed kommer nog att stå emot detta längre än många andra modeller. Hälkappan är relativt styv utan att vara hård med några insydda plastdetaljer.

Passformen är typiskt långsmal i mellanfoten utan att vara alltför tight då den känns relativt mjuk i ovandelen. Mackan gjorde jämförelsen med Saucony Kinvara i sin bloggpost. Jag hittar bara en parallell när jag springer i skon och det är hur tyst sulan är mot marken i framfoten. En del raceskor med knottrig sula har en tendens att låta vid fotisättning men Speed är liksom Kinvara väldigt tyst men i övrigt tycker jag inte skorna lika varandra. Speed har inte den mjukhet som kännetecknar Kinvaran. Ovandelen, framförallt i hälen är också något styvare än i Kinvara. Skon är relativt låg och tunn men erbjuder ändå lite dämpning över hela fotsulan och för mig som typiskt landar mitt på foten finns en viss mjukhet vilket jag gillar även i en tävlingssko, samtidigt som jag har en mycket bra kontakt med underlaget både på asfalt, grus och gräs! Löpkänslan är väldigt god och skon känns verkligen byggd för att springa fort i!

Något jag får fundera på är om Speed är en marathonsko för mig. Den inbjuder verkligen till snabb löpning och och dämpningen tror jag också räcker till. Det som ändå får mig att fundera är det relativt låga dropet på 5 mm. Jag är lite "rädd" för skor med lågt drop på just marathonsträckan. Hos någon som landar på mittfoten som jag gör får vaderna får bekant ta en hel del belastning ändå under 42,2km asfalt i hög fart. Dagens 25 km gick utan några som helst problem men jag ska fortsätta utvärdera detta under ett par längre pass och fundera på om jag ska välja Speed eller någon annan sko i Stockholm.

Salming utgör ett spännande och dessutom svenskt nytillskott på en marknad där tuff konkurrens råder. Flera löpare och bloggare som springer i märket verkar mycket nöjda med skorna och jag instämmer. Jag önskar Salming verkligen lycka till framöver! Speed är en modell som kommer nära den perfekta skon för just mig med en väldigt fin avvägning mellan låg vikt, löpkänsla, mjuk, tight passform och dämpning. Få skor jag tidigare provat har lyckats kombinera allt detta på ett så här tilltalande sätt!

Bild lånad från Skynda Långsamt.

Saker att roa sig med under ett långpass

Vilar med en bra känsla!

Löpning är bästa medicinen!

Rullar på fint

Luckorna för träning hittas men stängs också ibland

Nå, hur gick det då? Jodå, alldeles utmärkt!

Lite nya prylar till en lite sliten löpare

Pirrigt

Resultatuppdatering Storängsözet 5000m - 17:52

Race Report Storängsözet 5000m - inte varje dag man blir kallad en legendar!

Bra flyt och några frågor

Jag är en matador!

En hyllning till löpningens gemenskap!

Grispass blev flytpass

Mycket snack, lite verkstad

Om hög kvalité, motivation, målbilder och nya skor

Långa tröskelintervaller och bokmingel

Bromsade lite men satte ändå PB

Garmin Forerunner 620 en recension

Salming Speed - Summerar de första intrycken efter dagens snabba långpass