Den lättare förkylningen jag dras med håller mig fortfarande i sitt grepp. Hela trettonhelgen har spenderats i Oskarshamn hos mina nära och kära och har inneburit trevligt umgänge och vila från träning. Brorsan som ska åka Vasaloppet får hålla till godo med rullskidor vilket jag provade för första gången, 500m stakning räckte gott och väl och jag fick stor respekt för alla som stakar runt mil efter mil längs vägarna, Fy så jobbigt!
Igår lotsade dock brorsan mig på en fin runda vid havet i Oskarshamn, det blev till slut 13 km löpning och här har jag lovat att skriva att brorsan verkade stark så det skriver jag :-) det kändes bra men idag är det lite hostigt och irriterat i luftrören igen så jag tar det lugnt idag igen. Usch, jag vill känna mig helt frisk nu men nog är det någonstans bra att få sakna träningen ibland också, om jag ska försöka se det positivt? Nog tjatat om det nu!
Det går alltid att tänka tillbaka på tidigare löprundor vid sådana här tillfällen. Jag kan tänka på många tillfällen, somriga kortintevallpass som avslutats med bad, tillfällen när jag känt mig extra stark och snabb på min vanliga milrunda. Ett morgonpass på Alcudia, Mallorca som började segt i mörker men som avslutades med fantastiskt barfotajogg längs stranden och många andra tillfällen.
Men, om jag ska försöka välja ett enda speciellt pass av alla tusentals jag genomfört så tänker jag nog på det där löppasset under en sommarsemester i Lysekil för några år sedan när jag lekfullt likt Killian Jornet (nåja...) skuttade runt på stigarna och granithällarna i naturreservatet Stångehuvud medan västerhavets salta vågor brusade alldeles intill mig och stänkte havsvatten på mig. Passet var inte så långt, det gick inte speciellt fort tror jag men den karga och annorlunda miljön med öppet livfullt hav så påtagligt närvarande överallt gjorde det till ett minnesvärt och rakt igenom fantastiskt pass!
Vilka löprundor minns och längtar du tillbaka till i det löpvänliga men trista gråvädret vi har nu?
Igår lotsade dock brorsan mig på en fin runda vid havet i Oskarshamn, det blev till slut 13 km löpning och här har jag lovat att skriva att brorsan verkade stark så det skriver jag :-) det kändes bra men idag är det lite hostigt och irriterat i luftrören igen så jag tar det lugnt idag igen. Usch, jag vill känna mig helt frisk nu men nog är det någonstans bra att få sakna träningen ibland också, om jag ska försöka se det positivt? Nog tjatat om det nu!
Det går alltid att tänka tillbaka på tidigare löprundor vid sådana här tillfällen. Jag kan tänka på många tillfällen, somriga kortintevallpass som avslutats med bad, tillfällen när jag känt mig extra stark och snabb på min vanliga milrunda. Ett morgonpass på Alcudia, Mallorca som började segt i mörker men som avslutades med fantastiskt barfotajogg längs stranden och många andra tillfällen.
Men, om jag ska försöka välja ett enda speciellt pass av alla tusentals jag genomfört så tänker jag nog på det där löppasset under en sommarsemester i Lysekil för några år sedan när jag lekfullt likt Killian Jornet (nåja...) skuttade runt på stigarna och granithällarna i naturreservatet Stångehuvud medan västerhavets salta vågor brusade alldeles intill mig och stänkte havsvatten på mig. Passet var inte så långt, det gick inte speciellt fort tror jag men den karga och annorlunda miljön med öppet livfullt hav så påtagligt närvarande överallt gjorde det till ett minnesvärt och rakt igenom fantastiskt pass!
 |
| Stångehuvud, Lysekil |