Bloggar jag själv gillar skriver inte bara om när allt är tjolahoppsan utan också när kugghjulen kärvar lite och nu skriver jag själv ett sådant inlägg. Jag var helt OK på eftermiddag och kvällen efter det långa långpasset i torsdags men i fredags vaknade jag upp med en diffus men bestämd känsla av att tillståndet i nationen inte var gott. Var seg och på dåligt humör och minsta aktivitet som att lyfta morgonkaffekoppen till munnen var ansträngande. Kunde knappt vänta på att familjen begav sig till jobb och skola så jag bara fick krascha i soffan.
Hade planer både på lugn återhämtningslöpning och längdskidor men på det fanns inte en tanke kvar. Fixade lite hemma men var oerhört trött så jag gick och lade mig och sov en timma, vaknade med frossa och kollade febern - 38,9 grader varpå jag kräktes fyra gånger i rad. Mysigt! Vi är oerhört rigorösa med handhygien m m här hemma, speciellt på vintern när det alltid går kräksjuka på dagis. Nu räckte med en dag för lilltjejen efter jullovet för att hon skulle insjukna, några dagar senare var det storebrors tur och när vi blåst faran över, i fredags var det alltså min tur. Det jag ändå gillar med kräksjuka (!?) är att det går fort över och när jag så att säga kolhydrattömt (...) mig fyra gånger så piggnade jag snart på mig och kunde börja dricka snart igen och äta framemot kvällen igen även om febern höll i sig till lördag morgon.
Igår kväll testade jag en 3 km testjogg med några lätta fartökningar och det kändes bra, senare på kvällen tillbringade jag och sonen också en timma i Oxvreten på längdskidor som just nu faktiskt kan erbjuda 4,5 km kuperad längdskidåkning med bra spår, plus ytterligare 3 km på ett flackt fält bredvid, mest i Stockholm! Både lite stakning och lite skate, väldigt mysigt men min hals och bröstkorg uppskattar inte alls att jag är ute och rör mig på i den kyliga luften just nu. Idag hade jag så mycket sett fram emot en timmas lugn löpning ute men har istället gått och rethostat hela dagen och det enda rätta är att vänta ut skiten någon dag till. Jag har tränat OK i januari men känner ändå att jag "ligger efter" (oklart vad) och jag är så trött på denna lätta infektion som vägrar att helt lämna mig och som jag dragits med i flera veckor nu och verkligen längtar efter att få springa. Samtidigt ärjag frustrerad, sur och grinig mot min familj och önskar nästan att jag inte var så van vid att träna för att slippa den här "abstinensen" och slippa vara så grinig.
Jag läser på bloggar om 3000m-tävlingar i hallarna i Stockholm varje helg nu och det fanns faktiskt i mina planer innan jul. Att i januari testa på 3000m inomhus för första gången och se hur långt borta drömgränsen 10 minuter skulle vara. Som det är nu har jag inte där att göra och att överhuvudtaget tävla eller ens träna målmedvetet känns bara avlägset och tråkigt! Som om allt detta inte var nog så jag har extra ont i mitt högra knä, på insidan, det enda ställe jag har lite besvär från löpningen.
Jag inser ju att några dagars vila i det långa loppet är ett enda stort I-landsproblem utan betydelse men jag har inte nu på flera veckor känt att jag varit 100% fullt frisk och det tär fysiskt och psykiskt! Jag har faktiskt lite roliga nyheter att komma med också, men hörrni, jag tror faktiskt jag sparar dem tills de bättre matchar min sinnesstämning för just nu är det faktiskt inte speciellt roligt och härifrån kan det faktiskt bara bli roligare och bättre! På återseende med förhoppning om att nästa inlägg ska innehålla lite löpning och lite mer positiva tongångar!
Hade planer både på lugn återhämtningslöpning och längdskidor men på det fanns inte en tanke kvar. Fixade lite hemma men var oerhört trött så jag gick och lade mig och sov en timma, vaknade med frossa och kollade febern - 38,9 grader varpå jag kräktes fyra gånger i rad. Mysigt! Vi är oerhört rigorösa med handhygien m m här hemma, speciellt på vintern när det alltid går kräksjuka på dagis. Nu räckte med en dag för lilltjejen efter jullovet för att hon skulle insjukna, några dagar senare var det storebrors tur och när vi blåst faran över, i fredags var det alltså min tur. Det jag ändå gillar med kräksjuka (!?) är att det går fort över och när jag så att säga kolhydrattömt (...) mig fyra gånger så piggnade jag snart på mig och kunde börja dricka snart igen och äta framemot kvällen igen även om febern höll i sig till lördag morgon.
![]() |
Sonen på väg uppför en av backarna i Oxvreten igår kväll |
Igår kväll testade jag en 3 km testjogg med några lätta fartökningar och det kändes bra, senare på kvällen tillbringade jag och sonen också en timma i Oxvreten på längdskidor som just nu faktiskt kan erbjuda 4,5 km kuperad längdskidåkning med bra spår, plus ytterligare 3 km på ett flackt fält bredvid, mest i Stockholm! Både lite stakning och lite skate, väldigt mysigt men min hals och bröstkorg uppskattar inte alls att jag är ute och rör mig på i den kyliga luften just nu. Idag hade jag så mycket sett fram emot en timmas lugn löpning ute men har istället gått och rethostat hela dagen och det enda rätta är att vänta ut skiten någon dag till. Jag har tränat OK i januari men känner ändå att jag "ligger efter" (oklart vad) och jag är så trött på denna lätta infektion som vägrar att helt lämna mig och som jag dragits med i flera veckor nu och verkligen längtar efter att få springa. Samtidigt ärjag frustrerad, sur och grinig mot min familj och önskar nästan att jag inte var så van vid att träna för att slippa den här "abstinensen" och slippa vara så grinig.
Jag läser på bloggar om 3000m-tävlingar i hallarna i Stockholm varje helg nu och det fanns faktiskt i mina planer innan jul. Att i januari testa på 3000m inomhus för första gången och se hur långt borta drömgränsen 10 minuter skulle vara. Som det är nu har jag inte där att göra och att överhuvudtaget tävla eller ens träna målmedvetet känns bara avlägset och tråkigt! Som om allt detta inte var nog så jag har extra ont i mitt högra knä, på insidan, det enda ställe jag har lite besvär från löpningen.
Jag inser ju att några dagars vila i det långa loppet är ett enda stort I-landsproblem utan betydelse men jag har inte nu på flera veckor känt att jag varit 100% fullt frisk och det tär fysiskt och psykiskt! Jag har faktiskt lite roliga nyheter att komma med också, men hörrni, jag tror faktiskt jag sparar dem tills de bättre matchar min sinnesstämning för just nu är det faktiskt inte speciellt roligt och härifrån kan det faktiskt bara bli roligare och bättre! På återseende med förhoppning om att nästa inlägg ska innehålla lite löpning och lite mer positiva tongångar!