Typisk januariträning

Distans distans distans distans distans distans distans distans. Oj det här är jobbigt. Oj, vad långsamt det går. Jag provar en fartökning ändå, oj vad det släpper, nu är det ännu jobbigare men går ändå långsamt. Skönt, snart är jag ute på vägen där framme. Förbaskade modd (väl ute på vägen). Jaha, dags att tända pannlampan, bil, blända av pannlampan, full ljusstyrka igen, snöfallet tilltar, blända av igen. Brukar det blåsa så här på vintern verkligen? Hade jag inte motvind nyss när jag sprang åt andra hållet? Distans distans distans distans distans. Icebugsen har ju grymt fäste på isen under snön. De här ömma knäna måste komma från alla löpning med Icebugsen. Här ska jag svänga, försiktigt nu, långsamt, ta ut svängen, inte halka.

Distans distans distans distans distans. Distans distans distans distans distans. Distans distans distans distans distans. Orkar jag ut ikväll? OK ingen av mina sjuttioelva underställströjor är ren, OK, ta en använd som både är fuktig och luktar räv, där steg inte motivationen, på med lager två tröja, jacka, buff, mössa, dubbade skor, vantar. Är jag inte kissnödig förresten? Av med dubbade skor, in på toa, svettig nu. På med skor igen och ut igen i mörkret. Största variationen så här års är att snöunderlaget ger träningsvärk på nya ställen. Löpning är sexigt, extra mycket så här års, gotta love it. Distans distans distans distans distans.



Som ni ser så stretar jag på, det går inte fort, det känns ofta väldigt trögt men så långt är i alla fall löparminnet att jag vet att det brukar kännas så här i snön i januari och att milen som springs i det här väglaget är väldigt värdefulla senare när vårsolen tinar fram ren och torr asfalt igen! Jag vet inte riktigt hur det gick till, eller jo det vet jag ju, eftersom jag sprang 15km i lördags och 17 km i söndags, men på något sätt skrapade jag i alla fall ihop drygt sex mils löpning i snön förra veckan.