Jag inser att texten i det här mailet jag fick i inkorgen igår är skriven med glimten i ögat men ärligt, slår vi inte knut på oss själva när det gäller vad vi definierar som träning? Och gör vi inte dem som vill börja träna, en otjänst genom att skriva om att det ska vara så roligt hela tiden, liksom lova lite för mycket? Kallas inte det falsk marknadsföring?
Det är inte alltid så kul att träna! Punkt! Det är ofta slitsamt, inte sällan också tråkigt. Däremot är det alltid tillfredsställande, ganska ofta, vid träning som inte är så intensiv, är det också skönt. Vid ganska sällsynta tillfällen är det t o m roligt, som när en känsla av fantastiskt flyt infinner sig helt oväntat, när passet går mycket bättre än väntat eller när du lyssnar på något roligt samtidigt som du tränar vilket jag gjorde i söndags när jag sprang ett två timmars långpass samtidigt som jag lyssnade på Kjell Enhagers Vinter i P1 och vid några tillfällen skrattade högt för mig själv i löparspåret. Tur att passet sprangs längs ensliga skogsvägar där jag knappt mötte en enda människa under hela löpturen!
Jag har snuddat vid ämnet tidigare och skrivit om motivation och inspiration. Har man bara klart för sig vad det är man vill uppnå och det varierar såklart otroligt mellan individer, så ger utförandet i sig av regelbunden träning en stor tillfredsställelse och för med sig en massa positivt som spiller över på övriga livet men att säga att det är roligt är både en grov förenkling och direkt felaktigt!
![]()
För övrigt:
Det är inte alltid så kul att träna! Punkt! Det är ofta slitsamt, inte sällan också tråkigt. Däremot är det alltid tillfredsställande, ganska ofta, vid träning som inte är så intensiv, är det också skönt. Vid ganska sällsynta tillfällen är det t o m roligt, som när en känsla av fantastiskt flyt infinner sig helt oväntat, när passet går mycket bättre än väntat eller när du lyssnar på något roligt samtidigt som du tränar vilket jag gjorde i söndags när jag sprang ett två timmars långpass samtidigt som jag lyssnade på Kjell Enhagers Vinter i P1 och vid några tillfällen skrattade högt för mig själv i löparspåret. Tur att passet sprangs längs ensliga skogsvägar där jag knappt mötte en enda människa under hela löpturen!
Jag har snuddat vid ämnet tidigare och skrivit om motivation och inspiration. Har man bara klart för sig vad det är man vill uppnå och det varierar såklart otroligt mellan individer, så ger utförandet i sig av regelbunden träning en stor tillfredsställelse och för med sig en massa positivt som spiller över på övriga livet men att säga att det är roligt är både en grov förenkling och direkt felaktigt!
För övrigt:
- Går träningen bra, löpmilen rullar in och januari artar sig till en helt OK månad trots en lugnare start efter förkylning över nyår.
- Blir det inte så varierad träning vilket jag skrev om i förra inlägget, mest distans, vilket direkt påverkar inläggsfrekvensen på blogggen, det finns trots allt en gräns vid hur mycket och hur varierat jag kan beskriva 12 km lugn distanslöpning...
- Det är kallt och jobbigt att andas intensivt, flerdubbla lager kläder, klumpiga skor och dåligt underlag inbjuder inte till högre farter men lite fartlek med kortare fartökningar kör jag i alla fall, idag t o m 10x1 min med 1 min joggvila på lunchen, kul att få komma upp lite i steget, få lite flås och lämna distanslunken en kort stund! Lyckades skrämma upp min påklädda lekamen i 3:20-fart i slutet minsann!
- Är löpbandet på mitt jobb - det löpband jag har tillgång till - trasigt sedan ett par veckor tillbaka vilket ytterligare minskar mina möjligheter till fartpass just nu men inköp av ett eller t o m två nya verkar vara på gång - bra där jobbet!
- Bjöd söndagens långpass över två timmar på delvis oplogade skogsvägar med tunn snöskare, huvaligen vad pulsen gick upp och farten ner men bra träning är det säkert!