Verkligen inget grispass - inte ett svin i sikte

Återhämtningsjogg på motionärsnivå är jag lite skeptisk till. Tror jag får bättre återhämtning av att vila helt. Igår efter söndagens korta långpass med fartökning var benen lite stela och jag frågade därför sonen om han ville springa en kort sväng i skogen med mig på kvällen. Jag försöker ibland få med mig de äldsta barnen utan att tjata alltför mycket på dem och det brukar vara väldigt trevligt att springa ihop. Så också igår.

Tre varv väldigt lugn löpning på en drygt kilometerlång skogsstig jag har nära hemmet, över rötter och stenar, runt lite pölar och över ett nedfallet träd. Sonen tyckte det räckte med ett varv den här gången och då var det så. Inte tjata som sagt!

Typisk miljö från första delen av min vanliga terrängrunda. Bild från annat tillfälle.

Jag fortsatte två varv till och tog en liten avstickare längre bort längs min vanliga terrängrunda på sista varvet. Ner till "knarrande trädet" som är en tall som fallit och fastnat i en grenklyka på tallen bredvid och nu står de där, likt ett gammalt strävsamt par och knarrar i vinden. Var tvungen att stanna där mitt i skogen och bara lyssna. Lyssna på...ingenting alls förutom vindens sus i trädkronorna...och en knarrande tall då. Högt ovanför mig kunde jag ana ett flygplan på väg mot Bromma och om jag verkligen spetsade öronen så anade jag trafiken från E20 några kilometer bort, i övrigt...tystnad. Ganska läckert faktiskt!

Sprang hem på lätta ben med ett leende på läpparna, löpning när det är som bäst och så långt ifrån ett grispass som det går att komma även om det på flera platser längs stigen fanns spår efter den vildsvinsflock som lär ha slagit sig ner här. Som tur var inte ett svin i sikte! De är rätt stora och jag vill helst inte möta dem när jag är ute och springer!

Kanske får jag omvärdera det där med återhämtningsjoggar trots allt?

Typiska, fina hällmarker längre in i skogen. Bild från annat tillfälle