Söndagskväll och längdpremiär. Jag köpte ett utrustningspaket i mellanklass, dvs inte det billigaste men inte heller det dyraste, en snörik vinter för 3-4 år sedan och har haft mycket glädje av skidorna sedan dess! Jag åker inte massor men några rundor varje vinter blir det då det är både grymt bra träning och roligt! Grymt bra träning eftersom det aktiverar en stor mängd muskler och speciellt bra tar det på axlar, rygg, armar men även ben. Mina ljumskar talar om för mig idag att de upplevt ett ovant rörelsemönster.
![]()
Valla är en vetenskap och det enda jag har under skidorna är en fäst-tejp under själva spannet. Trots utprovning är dock min skida lite för hård då jag ofta har lite bakhalt (jag har som bekant extremt svårt att gå upp i vikt...).
Hursomhelst, två varv, drygt 8 km blev det och det räckte alldeles utmärkt som premiär! Det hade börjat snöa ganska kraftigt så med nysnö i spåret var det lite si och så med glidet. Efter ett varv övervägde jag att åka hem och istället springa en sväng men det andra varvet kändes bättre då tekniken började sitta! Längåkning är ganska mycket teknik och det tar ett tag att få till tekniken, speciellt det där "gunget" när man "diagonalar", i alla fall för mig som inte åker så ofta! Ibland händer det att jag blir omåkt av gamla "Åsa Nisse-farbröder" med fantastiskt teknik, dock inte i söndags. I slutet av andra varvet tryckte jag på mera i stavtagen och backarna och det var en ganska trött och nöjd Staffan som tog av sig skidorna! Pulsbandet var på plats och hade nog registrerat en ganska hög puls om jag nu inte glömt Garmin hemma på hallbyrån. Lika gott så för några km-tider att skryta med handlade det inte om igår!
Idag har jag också sprungit en sväng på lunchen, 8 km i femfart i fantastiskt vinterväder. Min vanliga lunchrunda i skogen bjöd dock på för mycket snö och ojämnt underlag varför jag valde en lättare väg halvvägs. Då jag tränar tre dagar på raken nu blir det vila imorgon men kanske överraskar jag med lite hemmastyrka på kvällen!
Valla är en vetenskap och det enda jag har under skidorna är en fäst-tejp under själva spannet. Trots utprovning är dock min skida lite för hård då jag ofta har lite bakhalt (jag har som bekant extremt svårt att gå upp i vikt...).
Hursomhelst, två varv, drygt 8 km blev det och det räckte alldeles utmärkt som premiär! Det hade börjat snöa ganska kraftigt så med nysnö i spåret var det lite si och så med glidet. Efter ett varv övervägde jag att åka hem och istället springa en sväng men det andra varvet kändes bättre då tekniken började sitta! Längåkning är ganska mycket teknik och det tar ett tag att få till tekniken, speciellt det där "gunget" när man "diagonalar", i alla fall för mig som inte åker så ofta! Ibland händer det att jag blir omåkt av gamla "Åsa Nisse-farbröder" med fantastiskt teknik, dock inte i söndags. I slutet av andra varvet tryckte jag på mera i stavtagen och backarna och det var en ganska trött och nöjd Staffan som tog av sig skidorna! Pulsbandet var på plats och hade nog registrerat en ganska hög puls om jag nu inte glömt Garmin hemma på hallbyrån. Lika gott så för några km-tider att skryta med handlade det inte om igår!
Idag har jag också sprungit en sväng på lunchen, 8 km i femfart i fantastiskt vinterväder. Min vanliga lunchrunda i skogen bjöd dock på för mycket snö och ojämnt underlag varför jag valde en lättare väg halvvägs. Då jag tränar tre dagar på raken nu blir det vila imorgon men kanske överraskar jag med lite hemmastyrka på kvällen!
 |
| Den skruttiga mobilkameran förmår inte visa hur vackert det var under skidturen! |