Ni ska springa ett intervallpass, OK. Har ni då då upp en skiss innan passet med en fart ni försöker matcha eller går ni på känsla och låter farten blir vad den blir? Jag har lyssnat på Podcasten Möt Löparen av journalisten och löparen Marcus Åberg (länk utanför ITunes här) där han bl a intervjuat elitlöpare som Anders Kleist, David Nilsson och Johan Hydén och de verkar ha lite olika tankar om just detta.
Jag själv gör nästan alltid det förra, dvs har en skiss för passet i huvudet som jag sedan försöker matcha och det brukar gå bra och oftast överträffar jag också skissen fartmässigt. Jag har utvecklat en bra känsla för min kapacitet och dagsform och kan därför "skapa" pass på en bra intensitet för dagen! Ett sådant pass fick jag till igår där jag överträffade min på förhand uppgjorda skiss. Jag har inte sprungit så mycket snabba pass under sensommaren då fokus legat på Lidingö och igår kväll var jag riktigt sugen på att springa fort och finns suget där blir det oftast som bäst!
Jag plockade fram ett pass jag ibland kör på löpband under vinterhalvåret när snön omöjliggör fartlöpning ute. Uppjogg och sedan 3-2-1 km progressivt och avslut med 2x500m riktigt fort. På löpband brukar jag gåvila 1 min. Igår bytte jag ut 1 min gåvila mot 1 km joggvila och skissen löd: 2km uppjogg följt av 3km @ 3:55 min/km, 2 km @ 3:48 min/km och 1 km @ 3:40 min/km, 1 km joggvila, ingen avslutande femhundring, 2 km nerjogg. Utfallet blev så här.
![]()
Trekilometersintervallen enligt skissen alltså. Joggvila och känslan på 2km-intervallen var stabil och jag återhämtade mig fint under joggvilan igen. Under tusingen var jag trött men njöt ändå av att verkligen pressa på längs den dunkelt belysta cykelvägen där jag hölll till och var glatt överraskad över vad klockan visade! Då det omgående kändes bra igen under joggvilan så avslutade jag den efter 500m och sprang en sista intervall på 500m och lyckades höja farten ytterligare ett snäpp och det var en mycket trött men mycket nöjd Staffan som sedan joggade hemåt (i shorts) i den varma oktoberkvällen!
Så hur gör ni? Skissar upp en fart som ni försöker hålla eller går ni på känsla?
Jag själv gör nästan alltid det förra, dvs har en skiss för passet i huvudet som jag sedan försöker matcha och det brukar gå bra och oftast överträffar jag också skissen fartmässigt. Jag har utvecklat en bra känsla för min kapacitet och dagsform och kan därför "skapa" pass på en bra intensitet för dagen! Ett sådant pass fick jag till igår där jag överträffade min på förhand uppgjorda skiss. Jag har inte sprungit så mycket snabba pass under sensommaren då fokus legat på Lidingö och igår kväll var jag riktigt sugen på att springa fort och finns suget där blir det oftast som bäst!
Jag plockade fram ett pass jag ibland kör på löpband under vinterhalvåret när snön omöjliggör fartlöpning ute. Uppjogg och sedan 3-2-1 km progressivt och avslut med 2x500m riktigt fort. På löpband brukar jag gåvila 1 min. Igår bytte jag ut 1 min gåvila mot 1 km joggvila och skissen löd: 2km uppjogg följt av 3km @ 3:55 min/km, 2 km @ 3:48 min/km och 1 km @ 3:40 min/km, 1 km joggvila, ingen avslutande femhundring, 2 km nerjogg. Utfallet blev så här.
Trekilometersintervallen enligt skissen alltså. Joggvila och känslan på 2km-intervallen var stabil och jag återhämtade mig fint under joggvilan igen. Under tusingen var jag trött men njöt ändå av att verkligen pressa på längs den dunkelt belysta cykelvägen där jag hölll till och var glatt överraskad över vad klockan visade! Då det omgående kändes bra igen under joggvilan så avslutade jag den efter 500m och sprang en sista intervall på 500m och lyckades höja farten ytterligare ett snäpp och det var en mycket trött men mycket nöjd Staffan som sedan joggade hemåt (i shorts) i den varma oktoberkvällen!
Så hur gör ni? Skissar upp en fart som ni försöker hålla eller går ni på känsla?